Köksrenovering forts. mm

Fullt ös medvetslös!
Med risk för att allt kommer braka ihop så skriver jag nu följande: de som säger att det är svårt att få tag på hantverkare har inte träffa de som vi har anlitat. Snacka om fart, det har inte varit någon väntetid alls varken på snickare, rörmokare eller elektriker. Helt fantastiskt, just nu är både snickaren och rörmokaren här. Men jag tror att den största elogen skall gå till min man, han ringer och fixar så att de ska dyka upp och trots att många kan uppleva honom som lite bister verkar han ha väldans bra hand med hantverkare:)
Idag vekar det som om jag får upp mitt kakel och det ska blir lite kul att få se hur det blir innan jag åker i morgon + att jag kanske får in vatten i köket vilket känns som en enorm lättnad. Det är spännande när det händer saker.

Har varit i Västervik idag med yngsta sonen, han skulle göra ett arbets EKG för att kolla hjärta och lungor och som tur va såg allt fin fint ut. Nu måste vi bara komma underfund med vad felet kan vara, han får väldigt ont i bröstet och får svårt att andas när han anstränger sig mycket. Jag träffade också några arbetskamrater på medicinmottagningen och det var kul, saknar dem lite. Sen fick sonen mitt betalkort och gick till Mc Donalds medan jag fortsatte upp till dialysen och till min tvilling kompis. Hon skulle hjälpa mig att ta lite prover inför operationen. Vet ni hur många sjuksköterskor det behövs för att ta ven prov på mig? Jo, en som sticker, en som håller i slangen och byter rör och en som håller rören. Jag har inte så stora marginaler inne i mina kärl så har man väl träffat rätt är det bara att vara blixtstilla. Tre gånger fick vi sticka om innan det lyckades, men det gör inget jag är bara glad att få hjälp. Träffade också några av mina andra dialyskollegor och det var härligt. Jag kan med full säkerhet säga att jag inte saknar jobbet men några av mina kollegor skulle jag lätt kunna kidnappa och ta med till Vimmerby. Hurra för mina flitigt arbetande vänner de är härliga:)

Fotboll, handboll och kalvfilé

Bollen är rund
Dagen idag startade med fotboll, yngsta sonen spelade bredtunering mot Hultsfred. Han var enormt nervös och förväntansfull. Och jag måste få skriva utan att låta skrytsam att han slog förbaskat fina passningar och ett mål drog han in. En stolt mor och far satt på läktaren, jag fick till och med höra i smyg från någon som satt bakom att han gjorde två kanon matcher. Jag tror jag har växt 2 cm idag:) Hultsfred åkte på spö och killarna var nöjda.
Sedan fortsatte det med handbolls VM och det var ju himla synd att Sverige inte höll hela vägen fram. Men tunerings bästa målvakt anser jag att vi har!
Tillsammans med familjen åkte vi även på middag hos mor och far, där infann sig också bror med familj. Pappa hade lagat till en ljuvligt doftande kalvstek med potatis och sås. Den middagen var tydligen fantastiskt god fick jag reda på från de som åt, själv satt jag med min hallon drink och försökt se tapper ut. Men man får väl nöja sig med trevligt sällskap och det fans det.
Tog även kontakt med en vän som för ca ett år sen genomgick samma operation som jag skall göra, kände att jag behövde lite information gällande operationsförberedelser och vad man kan förvänta sig efteråt. Nu hade jag inte sån tur som jag hoppats för hon upplevde att dagarna på sjukhuset var lite suddiga och kunde inte riktigt komma ihåg vad som hänt. Men det känns ändå skönare när jag fått prata av mig lite med någon som förstå min situation.

Det här är ju inte skräpmat eller hur.

Op.forts

Tiden rinner iväg!
Idag var sista arbetsdagen på ett tag, jag har visserligen fredags kväll och lördag kvar med beredskap men sen är jag sjukskriven i en månad. För nu kommer operationsdagen med stormsteg, på tisdag läggs jag in, min man ska skjutsa mig till Kalmar och på onsdag smäller det. Jag är fruktansvärd nervös, det känns så verkligt nu när jag inte ska arbeta mer. Min kolegor på jobbet är så gulliga och omtänksamma fick kramar och lyckönskningar och det värmde.
I helgen ska jag ta det lugnt, förhoppningsvis få upp stora delar av köket, städa, umgås med mor och far och bror med familj. Mysa med min egen familj.
Jag hoppas nu att läkarna är alerta och utvilade och att operationen går bra, för det är den jag är rädd för, bli sövd och alldeles utelämnad det känns inte riktigt 100. Men de vet nog vad de gör männen i vitt (op. grönt) så jag är inte rädd:)

Köksrenovering forts.

Skruva, hamra och spika
Nu har vi varit himskans duktiga me and my love, vi har skruvat ihop nästan alla skåpen och kommit en bra bit med lådorna. Det går undan när makarna Ekberg drar igång. Fast jag skulle nog klara mig utan alla dessa svordomar som ryker ur maken mun när det inte fungerar som han vill.

Imorgon kommer nog snickaren och börjar med själva uppsättningen av köket, det är lite tidigare än vi planerat, men det gör ju ingenting för då blir det ju klart snabbare. Jag är så himla nyfiken på hur slutresultatet kommer att bli, men det får jag nog inte se fören jag kommer hem från Kalmar.

Köksrenovering forts.

Det har kommit!!
Köket är här jippi, idag kom leveransen och jag och min man skall börja packa upp det ikväll. Det känns som om det verkligen börjar närma sig.
Vi fick även hem våra tapeter idag så lite sugen är jag allt på att tapetsera och jag fick ett kanon bra tips av en händig kollega gällande tapetsering, så nu ska jag köpa mirakel tapet som döljer allt i stället för spackel och massa jobb:)
Mitt kök kommer alltså gå i vitt och svart. Helblanka vita luckor och svarta bänkskivor, även golvet går i svart. Sen gäller det att hotta upp med härliga färger i gardiner, dukar och ev. matta. Jag hoppas att jag är så pass pigg efter operationen att vi kan hoppa in på IKEA och kolla lite. Känner att det skulle vara kul med lite nytt porslin, bestick, glas och annat smått och gott som kan förgylla vårt nya kök. Fast jag har inte delat med mig av de tankarna till min man, han är inte så mycket för att förgylla om det blir dyrt. Jag kan höra honom,- vi har ju redan sånt, det är väl inget som är sönder, onödig utgift, blir maten eller drycken godare eller lagar den till och med sig själv and so on, and so on ;)
Men som han själv faktiskt sa idag, så föddes nog jag tjatig så vi får väl se om han har någon chans:)))

En låg dag

Dagen i dag har inte varit som andra dar.
Idag har det av någon anledning varit väldigt jobbigt, började känna mig konstig vid frukost. Ögonen ville inte riktigt hänga med och jag kände mig orkeslös och lite yr. Det går dock att arbeta lite lättare när det är mycket att tänka på, för då behöver jag inte tänka på hur jag mår eller vad som komma skall.
Väl hemma blev jag fruktansvärt illamående och fick gå och lägga mig, sov ganska oroligt och när jag vaknade till, till ljudet av min högljudde svärfar, kändes det som jag varit ute och supit i flera dar, (Jag tror att man känner sig så för jag har ju faktiskt aldrig supit i flera dar, jag tror inte att jag ens supit, i ordets rätta bemärkelse). Jag kom dock igång och kunde laga mat åt familjen, min man har under kvällen haft fullt upp med alla förberedelser inför köket som landar in på Ekvägen i morgon.
Jag tror nog att jag kommer försöka slagga tidigt i dag trots att jag har beredskapen på jobbet, får väl vakna till om de behöver mig.

Zzzzzzzzz

Köksrenovering mm

Härligt tjej snack
Var igår hemma hos en underbart trevlig vän för lite tjej snack tillsammans med ytterligare tre brudar. Hon bjöd på paj, det fanns sallad, godis, vin och öl och jag satt med min underbart goda Allevo drink. Det luktade gott och alla verkade njuta och det unnar jag dem. Vi pratade tills klockan var halv ett och det var precis vad jag behövde.

Tidigare under dagen började vi lägga golvet i köket och det måste jag säga var ett himla lätt golv att lägga. Jag han inte riktigt färdigt innan jag skulle gå, men min man avslutade jobbet. När jag kom hem var det klar och det blev precis så bra som jag hoppats. Nu förbereder vi oss på att köket skall komma vilket sker på tisdag, och då blir det till att skruva skåp.

Jag förstår inte vart tiden har tagit vägen, om en vecka är det dax att sätta upp köket och sen åker jag in för min operation. Jag är rätt orolig för själva operationen inte för vad som händer efteråt, men jag måste tänka positivt och fokusera på att det hjälper min hälsa. Så jag fortsätter att dricka min Allevo och blickar framåt. Sen är det ju bara en vecka kvar på jobbet så nu gäller det att ligga i så att jag hinner avsluta det jag påbörjat. Men jag måste erkänna att jag kommer sakna kollegorna, många av dem är rediga pärlor att jobba tillsammans med.

Kram alla vänner;)