Den 16 dec är här och jag och min man skall åka till Kalmar för mitt första läkarbesök. Glada ihågen noterade vi på nyheterna att det skulle passa på och storma till sig lite i Småland. Det är ju himla kul, men som tur va höll sig det värsta snöovädret borta från vår vägbana så det gick relativt bra ner.
Vi skulle fösöka landa omkring 9,30 för att hinna med lite fika (är ju inte opererad än). Nu visade sig det dock att jag plötsligt fått alla mina nerver placerade utanför kroppen, kunde varken dricka kaffe eller få i mig någon kaka. Himmel vad jag var nervös.
Det första mötet som började kl 10 skulle enligt kallelsen vara ett informationsmöte, visste inte riktigt vad det innebar. Till min stora förtjusning hade teamet som ansvarde för operationen börjat med ett nytt informations sätt.
Tidigare tillvägagångsätt:
- Patienten fick först gå till läkaren
- Sen fick de vänta i flera månader innan de fick en tid till dietisten, som skulle avgöra om de fick operationen.
- Ytterligare väntan för att få en operationstid.
Men nu fick vi istället sitta i en grupp som under 2.5 timmar informerades av läkare, dietist och sjuksköterska om för och nackdelar med att genomgå operationen.
Efter det fick jag träffa en av de ansvariga läkarna, han berättade att han ville att jag skulle gå ner 7 kilo under loppet av tre veckor, detta gör man med hjälp av att bara drick speciella bantningsdrycker. Ni vet, de där som säljs överallt, tex nutrilet.
Han frågade också lite om hur jag tänkte inför en operation, lyssnade på mitt hjärta och min lungor och sen frågade han om jag ville genomgå operationen.
JA sa jag med säker stämma. Jag visste ju att väntetiden för en operation kunde vara så lång som 1 år så jag kände att jag nog skulle hinna och förbereda mig (ärligt talat så irriterade det mig att väntetiden var så lång, vill nu nu nu).
Men för att vara på den säkra sidan frågade jag när jag kunde räkna med att bli kallad.
-Ja svarade doktorn, nu har vi stäng i tre veckor så du får nog räkna med att det inte blir fören i februari.
Ok, jag trodde hjärtat skulle stanna, herre gud så snabbt, jippi tjoho, ja, jag skrek inte ut det högt men så kändes det. Det här är ju helt kanon.
Jag tackade för mig och ringde till min man så att han kunde komma och hämta mig. Jag tror nog han också blev lite paff över hur snabbt det gått. Ärligt talat så tror jag inte han riktig vet vad jag skall göra, men jag tänkte vänta med att informera honom tills det närmar sig op. datum.
 |
| Det är pågång! |
Så nu mina vänner är det bara att vänta och se, snart kanske kallelsen kommer.
fort. följer...
