Nurse in change!

söndag 30 oktober 2011

Arbetsångest

Ja, jag har fått arbetsångest, inte alls bra, inte alls roligt men så är det. Det som är så himla tråkigt är att jag trivs så fruktansvärt bra med dem jag arbetar med. Men jobbet är tufft, jag känner att det tar mer än det ger. Vi sjuksköterskor har något som kallas beredskap. Vilket betyder att man under obekväma arbetstider så som helger, kvällar och nätter finns tillgängliga via telefon om det uppstår problem. Jag tycker fruktansvärt illa om beredskapen och det blir bara värre och värre. Den senaste helgen jag hade var visserligen lugn men jag spenderar hela veckan innan med att ha ångest inför helgen. Är sedan skit spänd hela helgen och helt utpumpad när måndagen kommer. Det är inget liv tycker jag. Det är inte bara sjuksköterskeuppgifter man skall göra utan man skall ringa in folk om någon är sjuk, fixa telefon, vatten, avlopp och el om det strular. Är det problem med någon boende skall man in och hjälpa till oavsett vilken tid på dygnet det är. Jag vet att det ingår i mina arbetsuppgifter men jag känner att det kanske inte är värt all oro. Alla är inte gjorda för ett sånt här jobb och kanske jag är en av dem. Kanske det bara är en svacka, får hoppas det, men jag vet inte...
Nu finns det ju inte så många lediga arbeten men vi får väl se vad framtiden har för överraskningar.

fredag 28 oktober 2011

Ensam hemma med Neo

Ja, då tänkte jag faktiskt berätta lite om hur det är att ha en boxer. Vi hämtade ju vårat lilla gosegull midsommarveckan och kan konstatera att det är helt underbart med hund. Vill bara börja med det så att ingen tror att vi ångrat oss när ni läser ensam hemma med Neo.
Den här veckan har varit händelserik, Neo är ensam hemma en del och har börjat roa sig på egen hand. Detta är helt försåtligt och jag blir inte arg när jag kommer hem, men vissa lunchraster har kantats av städning den här veckan.
Han började veckan med att toapappra hela huset. Dum som jag är hade jag lagt toarullarna i garderoben utanför toaletten, en lite nyfiken hund bestämde sig för att undersöka garderober och fick jackpott. Han var mäkta stolt över sig själv där han satt i ett virrvarr att papper och tittade stolt på mig när jag kom hem.
Nästa dag tyckte han att han behövde förkovra sig i litteraturens värld och då dög inte något billig kiosklitteratur inte. Nä han gick på min mans gamla arvegods böcker och som ni nog kan räkna ut läser inte en hund de tuggar i sig kunskapen.
I onsdags nådde han nya höjder. För ca ett och ett halvt år sen slutade jag på dialysen i Västervik, mina kära kollegor hade en helt underbar avslutningsfest för mig med tillhörande skojpresent. I en lite väska hade de samlat kondomer, handsprit mm. De hade också lagt i ett rör Resorb som man använder om man blir magsjuk och behöver vätskeersättning. Väskan satte jag in i min garderob strax efter och hade glömt att den stod där. Nu hittade min lilla snokare den och rev ut innehållet runt om i huset. Sen hade han kämpat hårt för att komma åt Resorben för den luktade ju så gått (hallon). När jag kom hem på lunchen hade han lyckats och smält i sig alla brustabletterna. Jag blev skit rädd och ringde veterinären, fick då tala med en super trevlig sköterska som konsulterade veterinären i rummet bredvid. Hon tryckte dock inte må mute knappen så jag hörde hela samtalet.
-Vi har en valpägare som är orolig för sin valp, han har tydligen satt i sig flera brustabletter med Resorb. Tror du att det är farligt.
- Nä, svarar veterinären, men hon bör vara uppmärksam på hans allmäntillstånd i alla fall, utifall han blir dålig i magen. Vad är det för ras?
- Det är en boxer.
Då hör jag veterinären högt säga.
- Dom där jädrans boxrarna de är ju inte kloka på en punkt.
Sköterskan kommer tillbaka till luren och säger du hörde vad han sa, ja svarar jag. Jo det är så att vi tidigare i dag hade två boxrar här och de höll på att riva halva veterinärstationen.
Så kan det vara att träffa en boxer, han mådde dock bra vilket kändes skönt.
I torsdags när jag kom hem på lunchen hade han haft en släng av romantikt, han hade dragit ner mina fina svarta ljus, men även här gör ju inte hundar som människor så istället för att tända dem åt han upp dem. Kl 00.00 på natten kom de upp igen med en väldans fart, då mådde inte mitt lilla solsken speciellt bra.
I dag är jag ledig och Neo behöver inte vara ensam så jag tror att nästa inlägg om ensam hemma med Neo kommer nästa vecka.

söndag 23 oktober 2011

HM

Den härliga looken har jag införskaffat, har blivit lite klokare när det gäller klädköp nu när jag måste köpa en helt nu garderob, Så jag köper en hel look i stället för enstaka plagg här och där. Sen har jag som jag skrivit tidigare fastnat för HM. Skorna och kjolen har inte kommit hem än men förhoppningsvis nästa vecka.
Har nu också lyckats ladda kameran så snart får ni se mig som modell i stället för hm modellerna.

Helg i skogens tecken

Vilken härlig helg, jag, min man och våran vovve har haft det härlig ute i naturen. I lördags kördes det enduro i Vimmerbys skogar. Vi vandrade ut i skogen med vovven och såg alla fantastiska enduro åkare när de kämpade sig upp för backar och igenom kärr. Det var två etapper en på dagen och en på kvällen i mörkret. Sista etappen lämnade vi vovven hemma då det var bäcksvart och jag var rädd att han skulle dra i kull mig. Kära vänner hade tänt en brasa så där stod vi och tittade, pratade, hejade och grillade korv. Fantastiskt roligt.

I dag åkte vi en runda ut till våran stuga och plockade i ordning det sista inför vintern, sedan bestämde vi oss för att ta en tur ut i skogen så att Neo kunde få springa av sig. När vi gått ett tag blev vi båda oroliga för vart vi var, jag trodde att jag hade vägen strax efter en kulle och min man trodde att den låg längre bort. Så vi slogs med grannar och sly, tog oss över ett kärr och efter lite oro från min sida nådde vi tillslut vägen. Vovven däremot var utom sig av lycka han sprang fram och tillbaka, hoppade och skuttade och märkte aldrig av våran oro. När vi fick in honom i bilen somnade han på studs, det finns inget så rogivande som en slutkör jycke.

fredag 21 oktober 2011

Sorg och glädje

Denna vackra höstdag har gått i sorgens täcken. Har i dag varit på begravning, kära farbror gick hastigt bort efter att ha drabbats av en svår strok. Han begravdes i Hultsfred där familj och vänner var samlade. Begravningen var vacker och stämningsfull med många fina ord från präst och vänner. Han var en godhjärtat man och är saknad av många. Begravningar är alltid väldigt jobbiga, att se sina nära och kära i sorg får hjärtat att brista. Många tårar fälldes i denna sorgens dag.
Efter begravningen var vi bjudna hem till hans fru och där bjöds det på underbart saftig smörgåstårta och delikat marängtårta. Nu kunde man känna en viss glädje över att få träffas och få dela härliga minnen. Det är bara synd att det krävs en begravning för att man skall träffas.

The rose

Some say love it is a river that drowns the tender reed. Some say love it is a razor that leaves your soul to bleed. Some say love it is a hunger, an endless aching need.I say love it is a flower and you its only seed.

It's the heart afraid of breaking that never learns to dance. It's the dream afraid of waking that never takes the chance. It's the one who won't be taken, who never seem to give, and the soul afraid of dying that never learns to live.

When the night has been to lonely and the road has been to long and you think that love is only for the lucky and the strong. Just remember in the winter far beneath the bitter snows lies the seed that with the sun's love in the spring becomes the rose.
Mina tankar går till min faster, kusiner och deras barn.
Vila i frid kära farbror.

måndag 3 oktober 2011

Träning

Träningsvärk, träningsvärk, träningsvärk, joho det känns att man lever. Gårdagens löparrunda har satt sina spår så i dag blev det en långpromenad med lille vovven. Det är så underbart vackert i naturen om man inte räknar alla ekollon som faller ner som projektiler när man minst anar det. Sötings neo ligger nu i soffan och snarkar högt och nöjt efter många härliga hundmöten ute i skogen. Det är ju så kul att träffa andra hundar.
Jag arbetar halvtid den här veckan och det känns både bra och dåligt, det är skönt att gå hem kl 12, men samtidigt är det svårt att komma in i arbetet igen. Tur att jag har världens bästa ssk kollega, hon är en riktig klippa.
Har i kväll suttit och förhört min son i fysik, fysik vem kommer i håg det och varför måste jag lära mig det. Jo, för att sonen skall klara sitt prov, vad gör man inte för sina barn. Han har det kämpigt min lille son, men han kämpar hårt och det är ju ett stort plus i kanten.


söndag 2 oktober 2011

Barnfri helg

Ja det var några år den jag och min man hade en helt barnfri helg. Yngsta sonen åkte i väg på konfirmationsläger, de hade haft det kanon kul men trötta var han när han kom hem. Inte många timmars sömn där inte. Min äldsta son gjorde något mer otippat, han åkte i väg ända till Gnosjö för att träffa en tjejkompis. Tog tåget i lördags morse och kom hem i kväll. Han verkade också nöjd med resan, de hade enligt honom mest suttit vid datorn, men jag tror inte jag vill veta alla detaljer han är dock 16 år.

 Jag och min man gjorde något vi inte gjort på flera år, vi var på stan och fikade. Det har nyöppnats ett fik som heter bakfickan och jag rekommenderar det varmt. Bra priser och högklassiga mackor.
Sen åkte jag till Hultsfred kollade på handboll, mina två brorsöner spelar och det var enormt spännande. Lite tackykard blev jag vilket inte är så lyckat, men man får lida för idrotten. Matchen blev dock lika, säkert väldigt lyckat för motståndarlaget men inte för våra killar. Det var en match som de skulle vunnit lätt. Den äldsta brorsonen spelade hela matchen och efteråt gick ögonen i kors, han är enormt duktig och det är så kul och få hejja på honom. Den yngsta brorsonen har tyvärr haft otur med mycket sjukdomar, men när han väl blir frisk och får speltid så kommer de få se på andra bullar. Han har också en enorm talang.
På kvällen gick jag och min man tillsammans med några vänner på kinakrogen, åt och hade det enormt trevligt. Det enda som blev ett minus var att jag fick hjärnstopp och beställde in nassi goreng (tror det stavas så) det var skit äckligt och luktade inte något vidare heller. Men sen jag opererade mig så är jag lite försiktig med maten så jag tänkte ta något som inte var så starkt eller kryddigt. Stort misstag!!

I dag har vi varit i Hultsfred och träffat mina föräldrar och faster med man, tyvärr har min pappas bror gått bort i dag på morgon efter att han tidigare i veckan fick en allvarlig strok. Så min faster med man kom till Hultsfred i går för att besöka honom och det var ju tur att de hann att träffa honom. Han var en härlig man med en väldigt massa järn i elden. Så våra tankar går i dag till min faster och resten av familjen.
Vi åkte sedan till stugan höststädade lite, våran valp älskar att vara där. Han är så duktig håller sig runt gården men springer som en vilde. När vi kom hem däckade han och sov ute på altanen i 2 timmar.

Jag hann också med något jag inte gjort på länge, jag tog mig en spring tur. Har ju sprungit lite då och då, men en sak är klar, jag har aldrig haft någon super kondition. Men det är klart lättare att springa när man väger 68kg än när man hade kraftig övervikt. Även om konditionen är lite halv dan så orkar kroppen mer nu. Så allt som allt är jag enormt nöjd med helgen och nu har jag dessutom mina älskade söner hemma:):)