Arbetsångest

Ja, jag har fått arbetsångest, inte alls bra, inte alls roligt men så är det. Det som är så himla tråkigt är att jag trivs så fruktansvärt bra med dem jag arbetar med. Men jobbet är tufft, jag känner att det tar mer än det ger. Vi sjuksköterskor har något som kallas beredskap. Vilket betyder att man under obekväma arbetstider så som helger, kvällar och nätter finns tillgängliga via telefon om det uppstår problem. Jag tycker fruktansvärt illa om beredskapen och det blir bara värre och värre. Den senaste helgen jag hade var visserligen lugn men jag spenderar hela veckan innan med att ha ångest inför helgen. Är sedan skit spänd hela helgen och helt utpumpad när måndagen kommer. Det är inget liv tycker jag. Det är inte bara sjuksköterskeuppgifter man skall göra utan man skall ringa in folk om någon är sjuk, fixa telefon, vatten, avlopp och el om det strular. Är det problem med någon boende skall man in och hjälpa till oavsett vilken tid på dygnet det är. Jag vet att det ingår i mina arbetsuppgifter men jag känner att det kanske inte är värt all oro. Alla är inte gjorda för ett sånt här jobb och kanske jag är en av dem. Kanske det bara är en svacka, får hoppas det, men jag vet inte...
Nu finns det ju inte så många lediga arbeten men vi får väl se vad framtiden har för överraskningar.