Hu vilken dag, vaknade kl 04.00 av att våran lille valp började kräkas. Sen sov han fram till 06.00, upp, ut, kissa, bajsa, kräkas. Det var nu det gick upp för mig att valpen nog inte mådde så bra, så jag slog en signal till våran underbara kennelägare och bad om råd. Vi fick inte ge honom något att äta, men blev han piggare kunde vi ge honom kokt ris till kvällen. Äldsta sonen fick gå upp lite tidigare innan han skulle till jobbet för att ta hand om trött liten vilsen valp. När kl slog 8.30 ringer sonen och berättar att valpen kräkts igen. Nu blev jag väldigt orolig, så jag ringde till veterinären. Beskedet blev: ingen mat, fri tillgång till vatten men om han kräks upp vattnet också måste vi kontakta sjukhuset i lindköping. Fy vad rädd jag blev nu, tänk om han hade något i magen, tänk om han blev uttorkad. Ytterligare ett problem uppstod då yngsta sonen tog över vakten och vi upptäckte att valpen inte alls ville dricka vatten. Yngsta sonen prövade allt tex. när valpen slickade på en foppa toffla hälde han vatten i den så att valpen av misstag skulle få i sig lite, ganska så driftigt må jag säga. Valpen fortsatte dagen med att sova, kissa, äta blad och gräs, kräkas and so on.
När jag kom hem efter jobbet tänkte jag, vi måste få i honom vätska. Sen slog det mig, fodret som Neo får, blöts upp i vatten, om jag kryddar vattnet med fodersmak kanske han dricker. Till min stora lycka fungerade det, valpen började nu dricka och har under kvällen kvicknat till något. Nu håller jag bara tummarna att Neos tillfrisknad är på gång.
I morgon får han kokt ris och lite kokt fisk om han inte kräks.
En sak kan jag säga, jag är helt slut, har varit så fruktansvärt rädd under hela dagen, han är ju trots allt min lilla baby. Valpen har dock ej lidit brist på närhet, hela familjen har turats om att krama, klappa och mysa med honom hela dagen. Älskade lilla liv.
