I dag tog jag tag i mitt liv och ringde upp min op/rumskompis, vi delade rum och opererades samma dag. Hon hade det ungefär som mig, hade gått ner 20 kg och mådde för det mesta bra. Hon mådde lite illa ibland men då kunde hon relatera det till att hon antingen ätit för fort eller för mycket, vilket är som jag har det. Det var kul att prata med någon som gått igenom samma sak som jag. Hon hade också träffat de två käcka och överenergiska männen som op. samma dag, och de hade tappat en hel del i vikt och mådde också bra. 4 av 4 som mår bra det är inget dåligt resultat tycker jag.
Fick idag ett mail från den första kenneln jag fick kontakt med, de har Sankt Bernhards hundar och tanken var att de skulle para sin tik i mars/april. Men tydligen hade de räknat fel och skulle istället para nästa vecka. Lite tråkigt att behöva säga ifrån men valparna skulle bli färdiga alldeles för sent för att vi skulle kunna ta hem en då. Vi vill verkligen ha så mycket tid som möjligt hemma för att lära känna den nya familjemedlemmen och det hade inte gått att lösa. Så med sorg i hjärtat fick jag maila tillbaka och säga ifrån vår kö plats.
Men vi har ju som ni redan vet en annan gulleplutt på gång och håller nu tummarna för att det ska gå vägen. Jag längtar vansinnigt mycket efter att få åka upp och träffa valparna och kennelägarna.
Så kom då äntligen regnet och spolade förhoppningsvis bort det värsta av allt pollen, tack!
