Ja dagen började väldigt bra, hade planerat storstädning i källaren då jag faktiskt hade lite energi över. Planen var som följer:
- Handla (har precis fått hem min nya kokbok och ville testa lite recept)
- Få upp ungarna (det är sportlov så den proceduren är långdragen)
- Laga lite lunch (tänkte idag pröva på omelett med skinka, potatis och keso)
- Sätta igång med källarstädning
- Kvällssysslor så som laga middag, skjutsa yngsta sonen till fotbollen mm
- TV
- Sova
Sen började jag med lunchen och för första gången blev jag faktiskt sugen på mat, ja smaken är som baken och min smak har varit väldigt delad efter operationen. Lovade äldsta sonen att jag skulle åka med honom till en kompis efter jag ätit. Jag följde mina nya rutiner och drack lite mjölk innan lunchen, kollade klockan så att jag inte åt för fort och högg in. När jag ätit ca halva omeletten började jag känna mig konstigt, aha tänkte jag kanske det här är den nya mättnadskänslan som läkare sa skulle in finna sig. Tji fick jag för en minut senare började jag må illa, blev alldeles matt i kroppen och kallsvettades. Faaan min första riktiga dumpning, hm tänker ni nu vad är det. Jo om man inte tål en ingrediens, äter för mycket eller för fort kommer maten ner för fort i tunntarmen och då blir man väldigt dålig, det är inte farligt men otroligt obehagligt. Sonen stod bredvid och ville ha skjuts men jag kunde inte röra mig. Det var hemskt, men kan nu konstatera följande saker.
- Jag tål inte ägg, för tillfället i alla fall
- När jag kommer tillbaka till jobbet kommer jag inte prova nya maträtter där, med risk för att hamna i fosterställning uppe på undersökningsrummet.
- Jag vill inte känna så här igen!!! Men jag kommer nog råka ut för det så det är bara att gilla läget.
