Gastric bypass som jag lever med.
Det har gått mer än två år sen jag genomförde min operation, fattar inte var tiden tagit vägen. Jag kan börja med att säga att jag inte ångrat mig en sekund att jag genomgick den här operationen och förändringen.
När jag startade vägde jag 125 kg, tittade på gamla bilder i dag tillsammans med min yngsta son och hans var helt chockad över att jag var så stor. -Tänkte aldrig på det då, sa han, men gisses du var stor morsan. Ja det hade han ju rätt i, men egentligen var det ju inte mitt utseende som fick mig att göra operationen utan det faktum att mitt hjärta höll på att sprängas. 170/110 i blodtryck och 110 i puls, inte några vidare bra siffror om man planerar att försöka följa sina barn när de växer upp.
Nu efter mer än två år väger jag 63 kg och har ett perfekt blodtryck samt lugn och fin puls, det är inte illa. Jag gick ner väldigt fort och har under viktminskningsperioden tampats med lite biverkningar. De är inte många så jag klagar inte, yrsel när jag reser mig för fort, dumpning (som är mitt eget fel), illamående och kass mage till och från.
Yrsel får jag lära mig att leva med, det är bara viktigt att tänka sig för när man reser sig och så. Dumpning, ja hallo, de som genomgått operationen vet ju att vi åsamkar oss själva det problemet. Äter för fort, för mycket och fel, så i mitt fall, själv göra själv ha. Illamående och kass mage det hade jag innan operationen också, det går lite i min släkt så det är jag van vid.
Några stora problem har jag dock tampats med, jag har varken hunger eller mättnadskänsla vilket leder till att jag antingen missar och äta, speciellt när det är stressigt på jobbet. Eller så äter jag lite för mycket och då dumpar jag. De säger att det ska ordna till sig men jag vet inte, känns som det kommer bestå. Sedan har jag problem med att min avföring blir hård till och från, detta i säg kanske inte är så farligt men det ledde till andra väldigt smärtsamma komplikationer. Kanske lite äckligt för känsliga personer, men jag fick sprickor runt rektum och senare så började den icke viljestyrda muskeln innanför att krampa och då snackar vi smärta. Det kändes som någon tände eld och samtidigt skar mig där bak. Två operationer senare samt stenhård koll på avföringen så är det förhoppningsvis under kontroll. Tror att det faktiskt är lite stressrelaterat för jag kan fortfarande få lite problem när det kör i hop sig på jobbet.
Sedan har vi det nytillkomma, hoho jag har fått problem med gallan, my god vad ont gallproblem gör. Har nu fått smärtstillande och väntar på remiss till Västerviks sjukhus för undersökning. Problemet är att jag nu är livrädd för att äta. Jag hade efter sommaren lyckats lägga på mig lite mer vikt, så innan gallan vägde jag 67,8. 1.5 veckor efter gallan så är jag nere på 63. Det går undan när man inte har några marginaler.
Fortsättning följer om detta.....
Sov gott :)
Nurse in change!
Visar inlägg med etikett gastric bypass. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett gastric bypass. Visa alla inlägg
torsdag 5 september 2013
tisdag 27 september 2011
Love
Wow jag har en kärleksaffär, helt fantastiskt men ruskigt dyr.
När man har genomgått en gastrik by pass operation så går ju kostnaden ner för mat drastiskt. Men när man väl kommer ner till den vikten som man förhoppningsvis ska stå på resten av livet, gapar garderoben ruskigt tom. Vad gör då en stackars kvinna som i flera år köpt kläder som hon kommer i och nu faktiskt kan köpa kläder som är snygga och sitter bra. Jo hon hittar HM katalogen och shop on line. Kärlek i första ögonkastet, just nu har de så många kläder som jag fullständigt avgudar. De där pengarna jag sparar på mat de räcker inte ens till hälften av vad jag vill ha. Tänk om någon kom och sa -Ulrika du får 10000kr köp en ny garderob, vad lycklig jag skulle bli. Nu snackar vi i-lands problem jag vet men det är så kul. Skickade efter en fantastiskt snygg lite kjol i stl 38, när jag öppnade paketet tänkte jag den här kommer jag aldrig i (snevriden kroppsuppfattning) men se det gjorde jag och om jag får säga det själv så ser jag riktigt bra ut i den.
När jag får igång min kamera igen ska jag ta lite kort så får ni bedöma själva. Så min kärleksaffär är alltså med klädföretagen och då speciellt HM.
När man har genomgått en gastrik by pass operation så går ju kostnaden ner för mat drastiskt. Men när man väl kommer ner till den vikten som man förhoppningsvis ska stå på resten av livet, gapar garderoben ruskigt tom. Vad gör då en stackars kvinna som i flera år köpt kläder som hon kommer i och nu faktiskt kan köpa kläder som är snygga och sitter bra. Jo hon hittar HM katalogen och shop on line. Kärlek i första ögonkastet, just nu har de så många kläder som jag fullständigt avgudar. De där pengarna jag sparar på mat de räcker inte ens till hälften av vad jag vill ha. Tänk om någon kom och sa -Ulrika du får 10000kr köp en ny garderob, vad lycklig jag skulle bli. Nu snackar vi i-lands problem jag vet men det är så kul. Skickade efter en fantastiskt snygg lite kjol i stl 38, när jag öppnade paketet tänkte jag den här kommer jag aldrig i (snevriden kroppsuppfattning) men se det gjorde jag och om jag får säga det själv så ser jag riktigt bra ut i den.
 |
| Nu är ju detta inte jag, men dessa klädesplaggen köpte jag, har börjat köpa hela paketet i stället för en tröja här och ett par byxor där. |
tisdag 20 september 2011
Gastric by pass operation
Ja, då ska jag försöka summera denna enorma förändringen i mitt liv, min magoperation.
Det här var ett av de största besluten som jag tagit i mitt liv, jag hade under en längre tid mått riktigt uselt. Då jag under flera år kämpat med min vikt och aldrig lyckats hålla en normal vikt kände jag att nu fick det vara nog.
När jag var yngre så cirkulerade alltid tankarna kring hur jag såg ut, var jag snygg nog eller smal nog. Precis som den största delen av den kvinnliga befolkningen ville jag leva upp till någon form av ideal. Jag var nog inte stor när jag var yngre men har man vänner och bekanta som skulle passa in i sice 0 som idealet heter idag, så var man stor. När jag träffade min man vägde jag runt 70kg och det är ju inte mycket för en tjej på 172 cm. Jag var ganska säker i mig själv, tränade fotboll och höll mig i form. Men på något sätt smög sig kilona på och plötsligt vägde jag 85kg och var inte alls så säker på mig själv längre. Sen kom barnen och med dem fler kilo, jag bantade, testade alla sorters dieter, viktväktarna, GI, Xtravagansa mm men när sista försöket gick käpp rätt åt h-vete så försvann all ork och med det kom deppigheten.
Jag hade dock nått en sorts insikt i varför jag ville få bort övervikten, vid 38 års ålder så kände jag att jag riskerar att dö i förtid. Och som den fantastiska mor och fru jag är skulle de ju inte klara sig utan mig. Skämt och sidor, det gick inte mer. Jag hade ju nu hittat ett jobb i Vimmerby med fantastiska människor som kollegor, det gick ju inte an att ta med en massa deppighet dit. Jag ville bli glad igen, känna mig hälsosam och orka existera.
Beslutet togs och remiss för gastric by pass op. gick i väg till Kalmars sjukhus, jag tänkte att nu är det bara att vänta. Jag tänkte faktiskt inte på min vikt, vilket visade sig på vågen. Men vem brydde sig, jag viste vad som väntade och den styrkan och orken som krävdes för att genomföra operationen sparade jag tills det var dax. Nu gick det rackarns snabbt och den 2 februari opererades jag och la samtidigt all oro och ångest över bantning bakom mig.
Det jag vill förmedla är att detta är ingen snabb fix, det krävs massor av jobb och ett psykiskt stabilt sinne (jag vet att någon som känner mig skrattar, men jag är ganska så stark). Under flera veckor kämpar man med soppor, puré, smakportioner av fast föda, dumping, yrsel, oro för att något ska gå fel, försöka hitta sina rutiner i arbetet och en massa andra förändringar. Jag har nog ändå varit lyckosam i det hela för jag tål nästan all mat, har hört att många har problem men det går bra för mig. Jag har också haft den stora turen att ha en fantastiskt stöttande familj, min man har varit min klippa och ungarna har varit och är helt underbara. Sen ska vi inte prata om de jag jobbar med, mina chefer har stått för en stor portion tålamod, stöd och uppmuntran och resten av personalen är pärlor. Deras support, kommentarer, funderingar och frågor har hjälpt mig enormt mycket. De skulle bara veta att jag nästan sitter och bölar när jag skriver detta. Och där började jag böla :)
Härom dagen gick jag igenom min garderob och provade byxor, jag tog på mig ett par byxor stl 46 då min äldsta som kom in. När jag höll i linningen så gapade ca 25 cm av tomhet mellan byxorna och min magen. Han tittade på mig och sen sa han - Mamma du är ju smal nu, släng dom där byxorna. Jag blev så glad och byxorna ligger i UFF insamlingen.
Det har nu gått nästan 9 månader och siffrorna har sjunkit. Jag har gått från:
Nu tänker ni säker, men hallo hur bra kan det va, finns det inget negativt. Ok mitt dekolletaget är inte som det brukade vara, min mage är rynkig och mitt gäddhäng, ja det hänger där. Men vem bryr sig det är bara min man som ska se det mesta av vad jag nämnt och han verkar nöjd ändå. Jag kommer inte söka till playboy eller till modellyrket så jag överlever nog de sakerna.
Jag kan inte säga att det här är för alla, jag tror att de flesta sett och läst alla skräckhistorier som TV och tidningar basunerar ut. Men än så länge är jag inte en av dem, utan min operation har fungerat och vad framtiden har att bjuda på det vet ju ingen. Det krävs dock, som för allt annat, en livsstilsförändring, ett helt nytt tänk, man får inget gratis. Det är det dock värt, förhoppningsvis så har jag längre tid tillsammans med min härliga familj och alla underbara vänner och ska försöka göra det bästa av den tiden. Himmel det lät ju nästan religiöst, men jag hoppas ni förstår vad jag menar.
Jag kommer fortsätta att skriva om mitt liv och kanske ligger det ett eller flera nya spännande projekt runt hörnet. Man vet aldrig jag har ju lite myror i brallan, blir det tråkigt så måste jag hitta på något annat.
Det här var ett av de största besluten som jag tagit i mitt liv, jag hade under en längre tid mått riktigt uselt. Då jag under flera år kämpat med min vikt och aldrig lyckats hålla en normal vikt kände jag att nu fick det vara nog.
När jag var yngre så cirkulerade alltid tankarna kring hur jag såg ut, var jag snygg nog eller smal nog. Precis som den största delen av den kvinnliga befolkningen ville jag leva upp till någon form av ideal. Jag var nog inte stor när jag var yngre men har man vänner och bekanta som skulle passa in i sice 0 som idealet heter idag, så var man stor. När jag träffade min man vägde jag runt 70kg och det är ju inte mycket för en tjej på 172 cm. Jag var ganska säker i mig själv, tränade fotboll och höll mig i form. Men på något sätt smög sig kilona på och plötsligt vägde jag 85kg och var inte alls så säker på mig själv längre. Sen kom barnen och med dem fler kilo, jag bantade, testade alla sorters dieter, viktväktarna, GI, Xtravagansa mm men när sista försöket gick käpp rätt åt h-vete så försvann all ork och med det kom deppigheten.
Jag hade dock nått en sorts insikt i varför jag ville få bort övervikten, vid 38 års ålder så kände jag att jag riskerar att dö i förtid. Och som den fantastiska mor och fru jag är skulle de ju inte klara sig utan mig. Skämt och sidor, det gick inte mer. Jag hade ju nu hittat ett jobb i Vimmerby med fantastiska människor som kollegor, det gick ju inte an att ta med en massa deppighet dit. Jag ville bli glad igen, känna mig hälsosam och orka existera.
Beslutet togs och remiss för gastric by pass op. gick i väg till Kalmars sjukhus, jag tänkte att nu är det bara att vänta. Jag tänkte faktiskt inte på min vikt, vilket visade sig på vågen. Men vem brydde sig, jag viste vad som väntade och den styrkan och orken som krävdes för att genomföra operationen sparade jag tills det var dax. Nu gick det rackarns snabbt och den 2 februari opererades jag och la samtidigt all oro och ångest över bantning bakom mig.
Det jag vill förmedla är att detta är ingen snabb fix, det krävs massor av jobb och ett psykiskt stabilt sinne (jag vet att någon som känner mig skrattar, men jag är ganska så stark). Under flera veckor kämpar man med soppor, puré, smakportioner av fast föda, dumping, yrsel, oro för att något ska gå fel, försöka hitta sina rutiner i arbetet och en massa andra förändringar. Jag har nog ändå varit lyckosam i det hela för jag tål nästan all mat, har hört att många har problem men det går bra för mig. Jag har också haft den stora turen att ha en fantastiskt stöttande familj, min man har varit min klippa och ungarna har varit och är helt underbara. Sen ska vi inte prata om de jag jobbar med, mina chefer har stått för en stor portion tålamod, stöd och uppmuntran och resten av personalen är pärlor. Deras support, kommentarer, funderingar och frågor har hjälpt mig enormt mycket. De skulle bara veta att jag nästan sitter och bölar när jag skriver detta. Och där började jag böla :)
Härom dagen gick jag igenom min garderob och provade byxor, jag tog på mig ett par byxor stl 46 då min äldsta som kom in. När jag höll i linningen så gapade ca 25 cm av tomhet mellan byxorna och min magen. Han tittade på mig och sen sa han - Mamma du är ju smal nu, släng dom där byxorna. Jag blev så glad och byxorna ligger i UFF insamlingen.
Det har nu gått nästan 9 månader och siffrorna har sjunkit. Jag har gått från:
- Vikt 125.8 kg till 69,4 kg
- Stl 56 till stl 38.
- Blodtryck 170/110 till 120/70
- Sänkt mina kolesterolvärden
Nu tänker ni säker, men hallo hur bra kan det va, finns det inget negativt. Ok mitt dekolletaget är inte som det brukade vara, min mage är rynkig och mitt gäddhäng, ja det hänger där. Men vem bryr sig det är bara min man som ska se det mesta av vad jag nämnt och han verkar nöjd ändå. Jag kommer inte söka till playboy eller till modellyrket så jag överlever nog de sakerna.
Jag kan inte säga att det här är för alla, jag tror att de flesta sett och läst alla skräckhistorier som TV och tidningar basunerar ut. Men än så länge är jag inte en av dem, utan min operation har fungerat och vad framtiden har att bjuda på det vet ju ingen. Det krävs dock, som för allt annat, en livsstilsförändring, ett helt nytt tänk, man får inget gratis. Det är det dock värt, förhoppningsvis så har jag längre tid tillsammans med min härliga familj och alla underbara vänner och ska försöka göra det bästa av den tiden. Himmel det lät ju nästan religiöst, men jag hoppas ni förstår vad jag menar.
Jag kommer fortsätta att skriva om mitt liv och kanske ligger det ett eller flera nya spännande projekt runt hörnet. Man vet aldrig jag har ju lite myror i brallan, blir det tråkigt så måste jag hitta på något annat.
fredag 5 augusti 2011
Gastric by pass operation
Wow jag har nått mitt mål!!!!
Idag nådde jag gränsen för normalt BMI, min aktuella vikt är nu 75 kg och jag känner mig helt galet glad. Jag trodde verkligen inte att det skulle gå, läkarna sa att det är få personer som går ner hela vägen. Oftast hamnar man ca 10 kg över BMI gränsen och får sen jobba hårt om man ska ta sig ner, men icke sa nicke. Den här bruden tog sig dit i alla fall. Ja nu ska ni inte tro att jag inte jobbat för det, jag tränar, äter inget godis eller dricka. Jag äter nyttig mat (för det mesta) och regelbundet 6 mål om dagen. Frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och mellanmål. Det jag måste bli bättre på är att dricka mer på jobbet (vatten alltså) hihihi. Med tanke på vart jag jobbar ville jag bara klargöra det.
Så nu bär det av ut till stugan med familjen och i kväll ska jag ta ett glas rosé för att fira.
Puss på alla härliga människor.
Idag nådde jag gränsen för normalt BMI, min aktuella vikt är nu 75 kg och jag känner mig helt galet glad. Jag trodde verkligen inte att det skulle gå, läkarna sa att det är få personer som går ner hela vägen. Oftast hamnar man ca 10 kg över BMI gränsen och får sen jobba hårt om man ska ta sig ner, men icke sa nicke. Den här bruden tog sig dit i alla fall. Ja nu ska ni inte tro att jag inte jobbat för det, jag tränar, äter inget godis eller dricka. Jag äter nyttig mat (för det mesta) och regelbundet 6 mål om dagen. Frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och mellanmål. Det jag måste bli bättre på är att dricka mer på jobbet (vatten alltså) hihihi. Med tanke på vart jag jobbar ville jag bara klargöra det.
Så nu bär det av ut till stugan med familjen och i kväll ska jag ta ett glas rosé för att fira.
Puss på alla härliga människor.
måndag 25 juli 2011
Arbetsmyra och bakvärk
Ja då var semestern slut och solen skiner så fantastiskt. Min första arbetsdag är slut och det är jag med.
Jag har de senaste dagarna gått igenom ett litet helvete, det är penibelt att berätta men jag gör det ändå. En biverkan på gastric by pas op. är att man lätt kan bli hård i magen om man inte passar sig. Detta skedde i torsdags och efter det fick jag så himla ont söderut. Själv trodde jag att det var hemorrojder, men värken blev värre och värre. Under lördagskvällen trodde jag att jag skulle avlida, jag kunde inte stå, gå, sitta eller ligga och det kändes som om någon hade tänt en majbrasa neråt till. När jag vaknade på söndagen tänkte jag aldrig mer och slog numret till vårdcentralen. Efter att jag fått vänta ca 30 minuter ringde de upp och jag berättade om mina problem. Sjuksköterskan pratade lite med sin läkare som ansåg att problemet var för svårt för henne och sa att jag fick kontakta sjukhuset 45 minuter bort om det blev värre.
Vad då blev värre, jag hade redan passerat värre med flera mil. Så jag ringde till sjukhuset och fick komma dit. Väl där fick jag komma in snabbt, pratade med en ssk om mina tidigare problem och nuvarande. Efter en timmer kom en fantastiskt trevlig men väldigt ung läkare (kvinna phu) in och det jag alltid fasat för var på gång att hända. Undersökningen!!! S-tan vad ont det gjorde och inte var hon nöjd med det utan ville använda någon maskin med ett rör för att se bättre. Nu kallsvettades jag och kände att det inte var långt kvar tills ett rymningsförsök skulle ske. Men med tanke på gårdagens smärta så stannade jag kvar.
Upp på britsen igen och läkaren säger. -Ska bara titta lite till först, sen hör man -Aha där har vi det. Du har en spricka i skinnet, ni vet vart. Då behöver vi inte använda maskinen. -Herregud, skrek jag,-Jag tycker så mycket om dig. Lite pinsamt uttryckt, men lättnaden var stor när maskinen rullades bort. Jag fick ett recept på salva som man skulle använda väldigt försiktig den första veckan då det var glytrin i. Det kan man kan reagera starkt på med huvudvärk och hjärtklappning. Sen föreslog hon att jag använder Xylocainsalva fram tills jag kommer upp i fulldos av den andra salvan. Xylocain har jag nog hemma tänkte jag lite käckt och tog mitt pick och pack och gasade bilen mot vimseby.
Jag var duktigt spak när jag kom hem, men dagen var långt i från över. Under kvällen började det igen, smärta, smärta och mer smärta. Nu trodde jag att jag skulle dö, kunde bara använda lite av salvan och inte f-n hade jag någon Xylocain hemma. Jag somnade nog i ren utmattning och måndagsmorgon var det bara att gå upp och iväg till jobbet. Som tur är har jag den bästa vännen i världen som kollega, vid kl 10 åkte hon ner och köpte Xylocain till mig och befrielsen var ett faktum. Fungerade någorlunda och jag kände mig som en människa igen.
Vist låter det som mina sista semesterdagar var helt lyckade, men sånt är livet och jag kan nu bara lära mig av det här och jobba häcken av mig i 4 veckor hahaha.
Jag har de senaste dagarna gått igenom ett litet helvete, det är penibelt att berätta men jag gör det ändå. En biverkan på gastric by pas op. är att man lätt kan bli hård i magen om man inte passar sig. Detta skedde i torsdags och efter det fick jag så himla ont söderut. Själv trodde jag att det var hemorrojder, men värken blev värre och värre. Under lördagskvällen trodde jag att jag skulle avlida, jag kunde inte stå, gå, sitta eller ligga och det kändes som om någon hade tänt en majbrasa neråt till. När jag vaknade på söndagen tänkte jag aldrig mer och slog numret till vårdcentralen. Efter att jag fått vänta ca 30 minuter ringde de upp och jag berättade om mina problem. Sjuksköterskan pratade lite med sin läkare som ansåg att problemet var för svårt för henne och sa att jag fick kontakta sjukhuset 45 minuter bort om det blev värre.
Vad då blev värre, jag hade redan passerat värre med flera mil. Så jag ringde till sjukhuset och fick komma dit. Väl där fick jag komma in snabbt, pratade med en ssk om mina tidigare problem och nuvarande. Efter en timmer kom en fantastiskt trevlig men väldigt ung läkare (kvinna phu) in och det jag alltid fasat för var på gång att hända. Undersökningen!!! S-tan vad ont det gjorde och inte var hon nöjd med det utan ville använda någon maskin med ett rör för att se bättre. Nu kallsvettades jag och kände att det inte var långt kvar tills ett rymningsförsök skulle ske. Men med tanke på gårdagens smärta så stannade jag kvar.
Upp på britsen igen och läkaren säger. -Ska bara titta lite till först, sen hör man -Aha där har vi det. Du har en spricka i skinnet, ni vet vart. Då behöver vi inte använda maskinen. -Herregud, skrek jag,-Jag tycker så mycket om dig. Lite pinsamt uttryckt, men lättnaden var stor när maskinen rullades bort. Jag fick ett recept på salva som man skulle använda väldigt försiktig den första veckan då det var glytrin i. Det kan man kan reagera starkt på med huvudvärk och hjärtklappning. Sen föreslog hon att jag använder Xylocainsalva fram tills jag kommer upp i fulldos av den andra salvan. Xylocain har jag nog hemma tänkte jag lite käckt och tog mitt pick och pack och gasade bilen mot vimseby.
Jag var duktigt spak när jag kom hem, men dagen var långt i från över. Under kvällen började det igen, smärta, smärta och mer smärta. Nu trodde jag att jag skulle dö, kunde bara använda lite av salvan och inte f-n hade jag någon Xylocain hemma. Jag somnade nog i ren utmattning och måndagsmorgon var det bara att gå upp och iväg till jobbet. Som tur är har jag den bästa vännen i världen som kollega, vid kl 10 åkte hon ner och köpte Xylocain till mig och befrielsen var ett faktum. Fungerade någorlunda och jag kände mig som en människa igen.
Vist låter det som mina sista semesterdagar var helt lyckade, men sånt är livet och jag kan nu bara lära mig av det här och jobba häcken av mig i 4 veckor hahaha.
 |
| Så här kände jag mig ungefär. |
torsdag 21 juli 2011
Av största vikt!
Idag fyller våran lilla valp 3 månader, det firade vi med en tripp till veterinären för 12 veckors vaccinationen. Vi fick en kanon trevlig tjej som gav sprutan utan några som helst besvär. Neo fick lite godis av mig och hon stack, han märkte aldrig vad som hände. Vi vägde honom också och han har nu nått 10.2 kg, tänkte mäta honom men vet inte riktigt vart på kroppen man mäter ifrån, så jag får undersöka det lite närmare. Vi har haft det relativt bajs och kissfritt de senaste dagarna, Neo har lyckats hålla sig bra, förutom i gå morse då han inte hann ut, utan olyckan skedde på altanen. Sånt är livet inte hans fel, inte än i alla fall.
När vi ända snackar vikt så kan jag tala om att jag äntligen kommit under den magiska gränsen 80kg, jag väger nu 79,2 och det känns fantastiskt roligt. Det går inte så fort i viktminskningen men som jag sagt tidigare så gör det ingenting. Mitt mål är att nå 75kg för då är jag inom hälsosam BMI, jag är inte riktigt överens med BMI, tycker att lägsta vikten är väldigt låg, speciellt för en kvinna i min ålder (hu vad gammal jag lät där då). Hade jag varit runt 20 kanske 65 kg hade varit ok men nu tror jag faktiskt att det skulle se konstigt ut med så låg vikt. I vilket fall som helst tror jag inte min kropp självmant går ner så långt så det blir nog inget problem.
Allt som allt har jag nu gått ner 46,3kg på 5,5 månader, jag mår kanon och kan äte i princip all mat.
På matfronten ligger det nu till som följande. Har nu provat bulle, kännde mig dock lite konstig efter det, den satte sig som en klump så jag tror inte jag kommer pröva det på ett tag. Prövade kladdkaka för någon vecka sen, men det gick icke, mådde riktigt tjuvtjockt. Kontentan av det är att socker inte är min grej, men jag tror jag överlever det. det smakade i alla fall inte som det gjorde förr. Har också testat lite rosévin, det var gott, kände inget, drack dock inte så mycket (fegis).
 |
| 3 månader 10.2kg |
Allt som allt har jag nu gått ner 46,3kg på 5,5 månader, jag mår kanon och kan äte i princip all mat.
 |
| 38 år 79,2kg |
måndag 4 juli 2011
Gastric by pass operation
Ställde mig på vågen idag och den visar att jag nått 45kg viktminskning, det känns kanon. Nu har jag ca 6 kg kvar till det målet jag satt och sen får vi se vad som händer. Det märks verkligen att jag börjar närma mig normalt BMI för det går långsamt nedåt. Jag ska väl vara glad för det, då visar ju min kropp att den kommer sluta att spontanminska, jag vill ju inte försvinna helt. Det känns fortfarande konstigt med den sortens inställning eftersom jag i alla år aldrig varit nöjd, utan kämpat och misslyckats, kämpat och misslyckats. Nu kan jag istället vänja mig vid tanken på lugn och ro kring min vikt.
Idag har ju inte vädergudarna precis varit goda, regnigt och kallt, men det finns ju alltid något att hitta på, ska åka en snabbis till jobbet och hämta mitt beredskapsschema så att jag och min kusin kan planera in deras besök till stugan. Sen måste jag ta kontakt med veterinären för att beställa tid till Neo, han skall få en vaccination när han blir 12 veckor. Jag vägde honom igår och han väger nu 8,4kg, enligt vikt för boxrar ska han upp till mellan 50-60 kg. Så lillen har lite att växa kvar. Jag bär ju en hel del på honom då han inte får gå i trappor, vilket ledde till att jag höll på att skicka upp katten i taket idag. Han väger ju inte ett smack i jämförelse med Neo och jag tog ju i som jag gör med hunden. Det hade ju varit en tidningsrubrik, "katt uppslängd i tak, tittar förebrående på skamsen matte".
Nu gäller det att komma igång med dagen:)
Idag har ju inte vädergudarna precis varit goda, regnigt och kallt, men det finns ju alltid något att hitta på, ska åka en snabbis till jobbet och hämta mitt beredskapsschema så att jag och min kusin kan planera in deras besök till stugan. Sen måste jag ta kontakt med veterinären för att beställa tid till Neo, han skall få en vaccination när han blir 12 veckor. Jag vägde honom igår och han väger nu 8,4kg, enligt vikt för boxrar ska han upp till mellan 50-60 kg. Så lillen har lite att växa kvar. Jag bär ju en hel del på honom då han inte får gå i trappor, vilket ledde till att jag höll på att skicka upp katten i taket idag. Han väger ju inte ett smack i jämförelse med Neo och jag tog ju i som jag gör med hunden. Det hade ju varit en tidningsrubrik, "katt uppslängd i tak, tittar förebrående på skamsen matte".
Nu gäller det att komma igång med dagen:)
 |
| Allt luktar ju sååå gott. |
söndag 13 mars 2011
Livsglädje
Ja då var första veckan efter sjukskrivningen snart till ända, mycket har hänt vilket jag märkte i fredags kväll. Planerade en mysig kväll framför tv med familjen, men kroppen hade en annan plan. Kan berätta att jag aldrig somnar framför tv, speciellt inte när jag hittat en bra film. Man kan nog säga att jag är tv missbrukare i litet format, men efter en halvtimme in i filmen började mitt huvud nicka. Jag kämpade emot hårt men tillslut fick jag ge mig och snällt masa mig in i sängen. Det är inte lätt att vara pigg när man är van vid att vila stora delar av dagen, men jag saknar inte sjukskrivningen utan är tvärt om väldigt glad över att vara tillbaka på jobbet.
För en tid sen började de sända reklam inför ett nytt kalla fakta program, den här gången skulle det handla om gastric by pas opererade och de biverkningar som kan uppstå. Reklamen skrämde faktiskt mig och jag var fast besluten att inte se programmet, Men när klockan slog nio och kalla fakta startade så kunde jag inte hålla mig, det är jag faktiskt glad för nu. Jag känner verkligen med de som var med i programmet och jag hoppas att det inte sker med mig.
Den här gången blev jag faktiskt glatt överraskad av kalla fakta, normalt går de på som bulldosers och man kan inte se ett uns av positivt men den här gången tyckte jag att de fick fram bra synpunkter. Det finns ju uppenbarligen ett skriande behov av psykiatrisk hjälp hos många som genomgått operationen, men jag tror att den hjälpen även behövs innan operationen. Kanske behövs det mer kontroll innan man blir godkänd, du blir inte alkoholist pga en operation, du blir det för att du har en tendens att missbruka redan innan och i detta sammanhäng var det ju mat som missbrukas och sedan ersätts av alkohol. Du blir inte heller sittande inne i en lägenhet väntande på att någon skall ge dig hjälp om du inte haft de tendenserna innan, utan du tar tag i problemet och söker upp den hjälp du behöver. Är det inte ett fysiskt problem så får man väl testa och se om det kan vara ett psykiskt.
Man ska inte behöva göra det själv utan sjukvården borde se till att man får den hjälp man behöver, men gör de inte det bör väl den egna självbevarelsedriften kicka in om inte för en själv så i alla fall för barnens skull.
Nu är det här en högs personliga åsikter och stödjs inte av någon forskning men vi har ju faktiskt ändrat om vår anatomi så fel kan ju uppstå. Sen tycker jag att det känns lite fel när de som intervjuades i tv säger att man blir inte lycklig bara för man är smal. Är det bara därför som de genomgått operationen så förstår jag varför de mår dåligt. För min egen del har jag förlägne sen insett att jag aldrig kommer bli någon fotomodell, orsaken till att jag genom gått operationen är för att jag vill må bättre, bli mer hälsosam och leva längre för min skull och för mina barn.
Oj vad mycke åsikter hon hade då tänker kanske ni, vänta du bara tills du själv råkar ut för något problem. Ja kanske jag gör det, men då tar jag och tacklar det då, för nu mår jag toppen och känner mig ortoligt tillfreds med mig själv och mitt beslut:)) Och jag hoppas verkligen att de som inte mår bra efter operationen kan få den hjälp och det stöd som de behöver så de kan gå vidare med sitt liv.
För en tid sen började de sända reklam inför ett nytt kalla fakta program, den här gången skulle det handla om gastric by pas opererade och de biverkningar som kan uppstå. Reklamen skrämde faktiskt mig och jag var fast besluten att inte se programmet, Men när klockan slog nio och kalla fakta startade så kunde jag inte hålla mig, det är jag faktiskt glad för nu. Jag känner verkligen med de som var med i programmet och jag hoppas att det inte sker med mig.
Den här gången blev jag faktiskt glatt överraskad av kalla fakta, normalt går de på som bulldosers och man kan inte se ett uns av positivt men den här gången tyckte jag att de fick fram bra synpunkter. Det finns ju uppenbarligen ett skriande behov av psykiatrisk hjälp hos många som genomgått operationen, men jag tror att den hjälpen även behövs innan operationen. Kanske behövs det mer kontroll innan man blir godkänd, du blir inte alkoholist pga en operation, du blir det för att du har en tendens att missbruka redan innan och i detta sammanhäng var det ju mat som missbrukas och sedan ersätts av alkohol. Du blir inte heller sittande inne i en lägenhet väntande på att någon skall ge dig hjälp om du inte haft de tendenserna innan, utan du tar tag i problemet och söker upp den hjälp du behöver. Är det inte ett fysiskt problem så får man väl testa och se om det kan vara ett psykiskt.
Man ska inte behöva göra det själv utan sjukvården borde se till att man får den hjälp man behöver, men gör de inte det bör väl den egna självbevarelsedriften kicka in om inte för en själv så i alla fall för barnens skull.
Nu är det här en högs personliga åsikter och stödjs inte av någon forskning men vi har ju faktiskt ändrat om vår anatomi så fel kan ju uppstå. Sen tycker jag att det känns lite fel när de som intervjuades i tv säger att man blir inte lycklig bara för man är smal. Är det bara därför som de genomgått operationen så förstår jag varför de mår dåligt. För min egen del har jag förlägne sen insett att jag aldrig kommer bli någon fotomodell, orsaken till att jag genom gått operationen är för att jag vill må bättre, bli mer hälsosam och leva längre för min skull och för mina barn.
Oj vad mycke åsikter hon hade då tänker kanske ni, vänta du bara tills du själv råkar ut för något problem. Ja kanske jag gör det, men då tar jag och tacklar det då, för nu mår jag toppen och känner mig ortoligt tillfreds med mig själv och mitt beslut:)) Och jag hoppas verkligen att de som inte mår bra efter operationen kan få den hjälp och det stöd som de behöver så de kan gå vidare med sitt liv.
 |
| Jag kände mig bara en aning pretentiös efter jag skrivit det här, så bilden får symbolisera allas åsikter! |
söndag 6 mars 2011
Gastric by pass operation
Ett minne blott
Jaha då var det dax eller slut eller en ny början, hur man nu ser på det så är min sjukskrivning till enda. I morgon börjar jag jobba igen och trot om ni vill jag ser verkligen fram emot det. Jag har haft en tendens till lappsjukan de sista dagarna och är i behov av mänsklig kontakt och intressanta samtal. Det ska bli skönt att få komma tillbaka till rutinerna igen, samtidigt är jag lite nervös för att jag inte ska sköta mitt närings och vätskeintag. Men jag ska vara hård redan från början och hålla mina rutiner annars går det väl käpp rätt åt håvetet.
Men dagen som är idag är faktiskt en liten bemärkelse dag, jag har nu gått ner lite mer än 20 kilo och det är jag kanon nöjd med. Nu är nästa mål att nå 2 siffrigt och det är som tur är inte långt kvar.
Såg på reklamen på tv att kalla fakta skall sända ett program gällande gastric by pass operationen. Vad man kan läsa ut av reklamen så kommer den timmen fyllas av misslyckanden, besvikelse och en massa information om hur illa sjukvården sköter sig och hur dåliga de är på att informera och ta hand om sina patienter. Men jag kan ha fel de kanske överraskar och tar med några som faktiskt tycker att operationen har varit lyckad.
Själv tänker jag inte titta på programmet, för jag är inte intresserad av vad som kan hända utan har nu tagit ett välinformerat beslut som inte går att ändra, och jag mår så bra att jag inte vill höra några snyfthistorier.
Det kan ske saker med mig i framtiden som jag kanske inte kommer tycka om, men den risken var jag medveten om och det tänker jag då tackla om den dagen kommer. Programmet kan nog vara bra för människor som inte gjort operationen än, en tankeställare, gällande de nackdelar som kan uppstå.
Själv har jag som jag tidigare skrivit nått ett lugn och jag är i dagsläget väldigt nöjd med mitt beslut. Vem vet jag kanske kommer må bra stora delar av resten av mitt liv.
Många pussar och kärlek till er alla i morgon är en annan dag!!!!
Jaha då var det dax eller slut eller en ny början, hur man nu ser på det så är min sjukskrivning till enda. I morgon börjar jag jobba igen och trot om ni vill jag ser verkligen fram emot det. Jag har haft en tendens till lappsjukan de sista dagarna och är i behov av mänsklig kontakt och intressanta samtal. Det ska bli skönt att få komma tillbaka till rutinerna igen, samtidigt är jag lite nervös för att jag inte ska sköta mitt närings och vätskeintag. Men jag ska vara hård redan från början och hålla mina rutiner annars går det väl käpp rätt åt håvetet.
Men dagen som är idag är faktiskt en liten bemärkelse dag, jag har nu gått ner lite mer än 20 kilo och det är jag kanon nöjd med. Nu är nästa mål att nå 2 siffrigt och det är som tur är inte långt kvar.
 |
| Kanske inte lätt som en fjäder men jag är på god väg, 20 kg är inte fy skam:) |
Såg på reklamen på tv att kalla fakta skall sända ett program gällande gastric by pass operationen. Vad man kan läsa ut av reklamen så kommer den timmen fyllas av misslyckanden, besvikelse och en massa information om hur illa sjukvården sköter sig och hur dåliga de är på att informera och ta hand om sina patienter. Men jag kan ha fel de kanske överraskar och tar med några som faktiskt tycker att operationen har varit lyckad.
Själv tänker jag inte titta på programmet, för jag är inte intresserad av vad som kan hända utan har nu tagit ett välinformerat beslut som inte går att ändra, och jag mår så bra att jag inte vill höra några snyfthistorier.
Det kan ske saker med mig i framtiden som jag kanske inte kommer tycka om, men den risken var jag medveten om och det tänker jag då tackla om den dagen kommer. Programmet kan nog vara bra för människor som inte gjort operationen än, en tankeställare, gällande de nackdelar som kan uppstå.
Själv har jag som jag tidigare skrivit nått ett lugn och jag är i dagsläget väldigt nöjd med mitt beslut. Vem vet jag kanske kommer må bra stora delar av resten av mitt liv.
onsdag 16 februari 2011
Gastric by pass operation
Första delen klar!
Då har jag börjat äta puré istället för bara soppa och första måltiden fungerade bra, det blev köttgryta med potatis. Mmmm tycker ni, haa säger jag, det var barnmat för 6 månaders babys, det smakade inte ett skit fick krydda lite extra, men det var ju inte flytande i alla fall så jag får väl vara nöjd. Sen har jag ätit mosad banan faktiskt riktigt gott men även här kände jag mig som en baby. Egentligen klagar jag inte för jag mår bra och magen har inte sagt ifrån än vilket känns skönt. Jag tog dock tag i mitt liv och beställde en matbok som riktar sig till gastric by pass opererade den heter "Efter Gastric by pass operationen, Vägledning och recept för den första tiden" skriven av Marie Odin, inte världens kortaste titel eller hur? Men jag hoppas att jag ska få tips och råd så jag kommer igång med bra matrutiner.
Jag har också varit duktig och börjat med Zumba, inte bland folk utan jag köpte DVD via internet, det är nog kul när man gjort det några gånger och kan stegen. Jag såg nog ganska stel och rolig ut men jag ger inte upp här ska kroppen röra sig som en riktig latino innan jag är färdig tjohoo. Den bilden av mig satte sig eller hur, jag bjuder på det:)
Då har jag börjat äta puré istället för bara soppa och första måltiden fungerade bra, det blev köttgryta med potatis. Mmmm tycker ni, haa säger jag, det var barnmat för 6 månaders babys, det smakade inte ett skit fick krydda lite extra, men det var ju inte flytande i alla fall så jag får väl vara nöjd. Sen har jag ätit mosad banan faktiskt riktigt gott men även här kände jag mig som en baby. Egentligen klagar jag inte för jag mår bra och magen har inte sagt ifrån än vilket känns skönt. Jag tog dock tag i mitt liv och beställde en matbok som riktar sig till gastric by pass opererade den heter "Efter Gastric by pass operationen, Vägledning och recept för den första tiden" skriven av Marie Odin, inte världens kortaste titel eller hur? Men jag hoppas att jag ska få tips och råd så jag kommer igång med bra matrutiner.
Jag har också varit duktig och börjat med Zumba, inte bland folk utan jag köpte DVD via internet, det är nog kul när man gjort det några gånger och kan stegen. Jag såg nog ganska stel och rolig ut men jag ger inte upp här ska kroppen röra sig som en riktig latino innan jag är färdig tjohoo. Den bilden av mig satte sig eller hur, jag bjuder på det:)
 |
| Ska jag se ut så här blir det många timmar Zumba, men som man säger till barnen det är bra med förebilder. |
lördag 12 februari 2011
Gastric bypass operation.
5 veckor
Då har det gått 5 veckor sen jag började resan mot min operation, först 3.5 vecka med flytande lågkalori drinkar och sen 1.5 vecka med soppor. Jag har under den här tiden upptäckt att jag faktiskt har en sju h-vetes karaktär när jag sätter den sidan till, jag har också märkt att jag nu känner mig mycket lugnare. Pratade med min kära kusin igår och kom då fram till att all den hysteri och energi jag tidigare lagt ner på att lyckas och misslyckas med bantning nu är över. Jag vet att jag kommer gå ner i vikt och må bättre och jag vet att jag inte kommer åka dit igen eftersom jag inte kommer tåla för mycket mat eller för onyttigt. Detta är orsaken till mitt nyfunna lugn.
Jag vet inte vad som kommer hända i framtiden men jag tänker ge järnet för att bli mer hälsosam och mer ro fylld.
Jag har nu gått ner 16 kilo och jag tycker nog att jag kan känna det, kläderna sitter lite lösare. Jag hoppas att jag kommer ner 10 kilo till, ganska snabbt så jag blir lite normalstor. Jag längtar också efter att få börja äta lite vanlig mat, nästa vecka börjar jag med puré. Kan ni tänka er jag ska gå över på barnmat, såg en reklam för företaget nestlé (tror jag det stavas). De gör barnmat och det var ca 10 år sen jag senast la märke till sådan reklam. Men tanken är nog att nyttja färdig puré det blir lättare, så vi får hoppas att reklamen har rätt och att det smakar gott. Har prövat olika sorters färdiga soppor och jag kan inte för mitt liv förstå hur folk kan dricka varma koppen, den smakar ju ingenting blä! Så jag äter ärtsoppa, köttfärssoppa och egenhändigt tillagad potatis, lax och spenat soppa de smakar godare.
Det jag känner är jobbigast just nu är att jag alltid är törstig och jag kan ju inte göra som jag gjorde förr, ta ett stort glas med dricka och svepa i mig, nä nu får man ta små klunkar under en längre tid annars blir man dålig och det vill inte jag. Jag tror dock att det går över när jag börjar äta mat. Har också haft oturen och fått svamp i munnen, det börjar gå bort men det bidrar till muntorrheten usch.
Men som sammanfattning är jag idag väldigt nöjd med min gastric bypass operation och kan till de som kämpat som jag, rekommendera den.
Då har det gått 5 veckor sen jag började resan mot min operation, först 3.5 vecka med flytande lågkalori drinkar och sen 1.5 vecka med soppor. Jag har under den här tiden upptäckt att jag faktiskt har en sju h-vetes karaktär när jag sätter den sidan till, jag har också märkt att jag nu känner mig mycket lugnare. Pratade med min kära kusin igår och kom då fram till att all den hysteri och energi jag tidigare lagt ner på att lyckas och misslyckas med bantning nu är över. Jag vet att jag kommer gå ner i vikt och må bättre och jag vet att jag inte kommer åka dit igen eftersom jag inte kommer tåla för mycket mat eller för onyttigt. Detta är orsaken till mitt nyfunna lugn.
Jag vet inte vad som kommer hända i framtiden men jag tänker ge järnet för att bli mer hälsosam och mer ro fylld.
Jag har nu gått ner 16 kilo och jag tycker nog att jag kan känna det, kläderna sitter lite lösare. Jag hoppas att jag kommer ner 10 kilo till, ganska snabbt så jag blir lite normalstor. Jag längtar också efter att få börja äta lite vanlig mat, nästa vecka börjar jag med puré. Kan ni tänka er jag ska gå över på barnmat, såg en reklam för företaget nestlé (tror jag det stavas). De gör barnmat och det var ca 10 år sen jag senast la märke till sådan reklam. Men tanken är nog att nyttja färdig puré det blir lättare, så vi får hoppas att reklamen har rätt och att det smakar gott. Har prövat olika sorters färdiga soppor och jag kan inte för mitt liv förstå hur folk kan dricka varma koppen, den smakar ju ingenting blä! Så jag äter ärtsoppa, köttfärssoppa och egenhändigt tillagad potatis, lax och spenat soppa de smakar godare.
Det jag känner är jobbigast just nu är att jag alltid är törstig och jag kan ju inte göra som jag gjorde förr, ta ett stort glas med dricka och svepa i mig, nä nu får man ta små klunkar under en längre tid annars blir man dålig och det vill inte jag. Jag tror dock att det går över när jag börjar äta mat. Har också haft oturen och fått svamp i munnen, det börjar gå bort men det bidrar till muntorrheten usch.
Men som sammanfattning är jag idag väldigt nöjd med min gastric bypass operation och kan till de som kämpat som jag, rekommendera den.
 |
| Så vackert och rofyllt, vem orkar stressa:) |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)