Valpbestyr

Hu vilken dag, vaknade kl 04.00 av att våran lille valp började kräkas. Sen sov han fram till 06.00, upp, ut, kissa, bajsa, kräkas. Det var nu det gick upp för mig att valpen nog inte mådde så bra, så jag slog en signal till våran underbara kennelägare och bad om råd. Vi fick inte ge honom något att äta, men blev han piggare kunde vi ge honom kokt ris till kvällen. Äldsta sonen fick gå upp lite tidigare innan han skulle till jobbet för att ta hand om trött liten vilsen valp. När kl slog 8.30 ringer sonen och berättar att valpen kräkts igen. Nu blev jag väldigt orolig, så jag ringde till veterinären. Beskedet blev: ingen mat, fri tillgång till vatten men om han kräks upp vattnet också måste vi kontakta sjukhuset i lindköping. Fy vad rädd jag blev nu, tänk om han hade något i magen, tänk om han blev uttorkad. Ytterligare ett problem uppstod då yngsta sonen tog över vakten och vi upptäckte att valpen inte alls ville dricka vatten. Yngsta sonen prövade allt tex. när valpen slickade på en foppa toffla hälde han vatten i den så att valpen av misstag skulle få i sig lite, ganska så driftigt må jag säga. Valpen fortsatte dagen med att sova, kissa, äta blad och gräs, kräkas and so on.
När jag kom hem efter jobbet tänkte jag, vi måste få i honom vätska. Sen slog det mig, fodret som Neo får, blöts upp i vatten, om jag kryddar vattnet med fodersmak kanske han dricker. Till min stora lycka fungerade det, valpen började nu dricka och har under kvällen kvicknat till något. Nu håller jag bara tummarna att Neos tillfrisknad är på gång.
I morgon får han kokt ris och lite kokt fisk om han inte kräks.
En sak kan jag säga, jag är helt slut, har varit så fruktansvärt rädd under hela dagen, han är ju trots allt min lilla baby. Valpen har dock ej lidit brist på närhet, hela familjen har turats om att krama, klappa och mysa med honom hela dagen. Älskade lilla liv.

Av största vikt!

Idag fyller våran lilla valp 3 månader, det firade vi med en tripp till veterinären för 12 veckors vaccinationen. Vi fick en kanon trevlig tjej som gav sprutan utan några som helst besvär. Neo fick lite godis av mig och hon stack, han märkte aldrig vad som hände. Vi vägde honom också och han har nu nått 10.2 kg, tänkte mäta honom men vet inte riktigt vart på kroppen man mäter ifrån, så jag får undersöka det lite närmare. Vi har haft det relativt bajs och kissfritt de senaste dagarna, Neo har lyckats hålla sig bra, förutom i gå morse då han inte hann ut, utan olyckan skedde på altanen. Sånt är livet inte hans fel, inte än i alla fall.

3 månader 10.2kg

När vi ända snackar vikt så kan jag tala om att jag äntligen kommit under den magiska gränsen 80kg, jag väger nu 79,2 och det känns fantastiskt roligt. Det går inte så fort i viktminskningen men som jag sagt tidigare så gör det ingenting. Mitt mål är att nå 75kg för då är jag inom hälsosam BMI, jag är inte riktigt överens med BMI, tycker att lägsta vikten är väldigt låg, speciellt för en kvinna i min ålder (hu vad gammal jag lät där då). Hade jag varit runt 20 kanske 65 kg hade varit ok men nu tror jag faktiskt att det skulle se konstigt ut med så låg vikt. I vilket fall som helst tror jag inte min kropp självmant går ner så långt så det blir nog inget problem.

Allt som allt har jag nu gått ner 46,3kg på 5,5 månader, jag mår kanon och kan äte i princip all mat.

38 år 79,2kg

På matfronten ligger det nu till som följande. Har nu provat bulle, kännde mig dock lite konstig efter det, den satte sig som en klump så jag tror inte jag kommer pröva det på ett tag. Prövade kladdkaka för någon vecka sen, men det gick icke, mådde riktigt tjuvtjockt. Kontentan av det är att socker inte är min grej, men jag tror jag överlever det. det smakade i alla fall inte som det gjorde förr. Har också testat lite rosévin, det var gott, kände inget, drack dock inte så mycket (fegis).

Valplycka

Dagen har som sagt varit kantat av sortering, slänga grejer och bestämma vad som skall sparas. Våra lilla jycke hittade ett helt nät fullt av gosedjur som han bestämde att vi skulle behålla.

Ja , jag vet skor och borste tillhör inte mig. Men gosedjuren låter ni bli!!

Jag är så glad, allt är mitt, mitt, mitt:)

Efter att ha massakrerat gosedjur, snott skor och borstar är nu valpen helt slut

Under gårdagen träffade Neo, Tyson igen. Deras möte skedde med sådan fart att kameran ej hängde med. Tjoho vad det går.

Ut med gamla och in med det nya.

Wow vi har lyckats städa våra vind, rackarns vad man sparar på sig massa saker. Två lass till skräpan, närmare 20 kassar till klädinsamlingen, det är inte dåligt samlat. Nu har vi massor av plats där uppe för nya samlingsobjekt:) Men man känner en väldans lättnad när det är gjort, det är som när man rensar garderober eller städar ur skåp, jobbigt att sätta igång men skönt när det är färdigt.

Tog en tur till jobbet i dag för att visa upp Neo, det var så många som tittade och gullade att han tillslut såg lite generad ut. Men det var kul att träffa kollegorna som går på semester när jag kommer tillbaka, jag önskar dem härliga veckor, rofyllda veckor och massor av kul. Själv börjar jag ju jobba på måndag, det är inte så att jag inte vill tillbaka till jobbet men ååångesten inför att lämna lillvalpen hemma är stor. Ungarna får ju hjälpa till, men jag har ju liksom levt i lite symbios med den lille rackaren i snart 4 veckor så jag kommer få abstinens. Men så får det bli, inget att göra något åt.

Nähä nu är det dax för städning, men först en välförtjänt fika med älskade familjen.