Nurse in change!

tisdag 30 augusti 2011

Valplycka

Då kommer vi till hundäventyret. Jag har som sagt önskat att vi skulle skaffa hund i ca 5 år, många timmar på vovve.se, blocket och diverse kennelklubbar. Min man har inte varit lika entusiastisk men skam den som ger sig. Under en lång tid hade han det lätt att värja sig, det var då jag pendlade mellan Vimmerby och Västervik. Det var då omöjligt att skaffa hund eftersom jag inte skulle hinna hem och tillbaka på lunchrasten och en jycke behöver ju gå ut. Men så bestämde jag mig för att göra en drastisk förändring och sökte jobb i Vimmerby. Jag trodde inte jag skulle få det men försöker man inte kan man inte vinna. Till min stora lycka fick jag jobbet och helt plötsligt blev situationen annorlunda jag kunde nu bearbeta min man på allvar.

Det tog ett år, jag hade efter mycket om och men bestämt mig för vilken ras det skulle bli och jag hade turen att en kull skulle bli leveransklara till midsommarveckan då jag gick på semester. Vi åkte till Örebro och där träffade vi de mest underbara små boxervalpar. Jag ville ha en brun hane och det fanns det en av i kullen, uppfödaren bad oss bekanta oss med valparna och jag var så nervös över att hon skulle säga att han var tingad. Efter ca en timme talade hon om att hon ville sälja en valp till oss och att det var frågan om den bruna hanen. Jag höll på att börja gråta. Så vi fick åka hem och bestämma oss (absolut inte på kenneln sa hon), men dagen efter ringde jag och talade om att vi ville ha valpen. Han hette då Hampus (ett namn ingen i familjen ville behålla) så vi fick sätta oss ner och ha familjeråd, tillslut enades vi om Neo och det var bara att vänta tre långa veckor.

Nu har vi haft Neo i 2 månader och han är en helt underbar valp med allt det innebär. Han älskar att ligga i soffan då gärna på någon, han biter oss i fötter och händer men nu för tiden sker det mest när han är övertrött. Han äter som en häst, agerar damsugare så fort möjligheten uppstår, han kan gå på promenad i 30 minuter och trots det kissar och bajsar han på baksidan när han kommer hem. Han hatar vatten men fullkomligt avgudar sin familj. Det är alltid någon som blir glad när man kommer hem och alltid någon som älskar en villkorslöst. Till och med min man har fallit pladask för den lilla krabaten (snart 16kg) och kan inte låta honom vara.

Neo är en ängel i en gangsters kropp, precis som det står på nästan alla sidor om boxrar.Nu är vi alltså 6 stycken Ekbergare, två vuxna, två underbara barn, en något skeptisk katt och en helt typsikt sprallig valp.
Så nummer två på listan om förändringenstid är genomförd och i full gång.