Rusk och regn

Ja, helgen bjuder upp och visar sin finaste sida. not. Regn och rusk, men jag har beredskap så för mig spelar det ingen roll. Det är värre för familjen, maken är rastlös men får inget gjort ändå, hunden har fått tillbaka sin energi men tycker inte om regn vilket försvårar promenaderna. Det som är ganska kul trots vädret är att min man vid ett flertal tillfällen innan vi skaffade hund sagt - Vänta bara när du ska ut och gå med byrackan när regnet öser ner. Och döm av min förvånad när jag bad honom ta ut valpen på altanen medan jag moppade golvet (går inte att moppa med en valp hängande i moppen) maken svarar jag kan gå ut och gå med honom. Jag tittade på honom och jag tittade ut, det regnade, tappade hakan och sa vist det blir bra. Undrets tid är inte förbi.
Men jag tycker att det är svårt att skrapa fram energi när vädret inte håller. Så nu styr jag raskt mina steg mot soffan och en kopp kaffe så hoppas jag att solen ler mot oss när vi vaknar i morgon.

Valpbestyr

Hu vilken dag, vaknade kl 04.00 av att våran lille valp började kräkas. Sen sov han fram till 06.00, upp, ut, kissa, bajsa, kräkas. Det var nu det gick upp för mig att valpen nog inte mådde så bra, så jag slog en signal till våran underbara kennelägare och bad om råd. Vi fick inte ge honom något att äta, men blev han piggare kunde vi ge honom kokt ris till kvällen. Äldsta sonen fick gå upp lite tidigare innan han skulle till jobbet för att ta hand om trött liten vilsen valp. När kl slog 8.30 ringer sonen och berättar att valpen kräkts igen. Nu blev jag väldigt orolig, så jag ringde till veterinären. Beskedet blev: ingen mat, fri tillgång till vatten men om han kräks upp vattnet också måste vi kontakta sjukhuset i lindköping. Fy vad rädd jag blev nu, tänk om han hade något i magen, tänk om han blev uttorkad. Ytterligare ett problem uppstod då yngsta sonen tog över vakten och vi upptäckte att valpen inte alls ville dricka vatten. Yngsta sonen prövade allt tex. när valpen slickade på en foppa toffla hälde han vatten i den så att valpen av misstag skulle få i sig lite, ganska så driftigt må jag säga. Valpen fortsatte dagen med att sova, kissa, äta blad och gräs, kräkas and so on.
När jag kom hem efter jobbet tänkte jag, vi måste få i honom vätska. Sen slog det mig, fodret som Neo får, blöts upp i vatten, om jag kryddar vattnet med fodersmak kanske han dricker. Till min stora lycka fungerade det, valpen började nu dricka och har under kvällen kvicknat till något. Nu håller jag bara tummarna att Neos tillfrisknad är på gång.
I morgon får han kokt ris och lite kokt fisk om han inte kräks.
En sak kan jag säga, jag är helt slut, har varit så fruktansvärt rädd under hela dagen, han är ju trots allt min lilla baby. Valpen har dock ej lidit brist på närhet, hela familjen har turats om att krama, klappa och mysa med honom hela dagen. Älskade lilla liv.

Arbetsmyra och bakvärk

Ja då var semestern slut och solen skiner så fantastiskt. Min första arbetsdag är slut och det är jag med.
Jag har de senaste dagarna gått igenom ett litet helvete, det är penibelt att berätta men jag gör det ändå. En biverkan på gastric by pas op. är att man lätt kan bli hård i magen om man inte passar sig. Detta skedde i torsdags och efter det fick jag så himla ont söderut. Själv trodde jag att det var hemorrojder, men värken blev värre och värre. Under lördagskvällen trodde jag att jag skulle avlida, jag kunde inte stå, gå, sitta eller ligga och det kändes som om någon hade tänt en majbrasa neråt till. När jag vaknade på söndagen tänkte jag aldrig mer och slog numret till vårdcentralen. Efter att jag fått vänta ca 30 minuter ringde de upp och jag berättade om mina problem. Sjuksköterskan pratade lite med sin läkare som ansåg att problemet var för svårt för henne och sa att jag fick kontakta sjukhuset 45 minuter bort om det blev värre.
Vad då blev värre, jag hade redan passerat värre med flera mil. Så jag ringde till sjukhuset och fick komma dit. Väl där fick jag komma in snabbt, pratade med en ssk om mina tidigare problem och nuvarande. Efter en timmer kom en fantastiskt trevlig men väldigt ung läkare (kvinna phu) in och det jag alltid fasat för var på gång att hända. Undersökningen!!! S-tan vad ont det gjorde och inte var hon nöjd med det utan ville använda någon maskin med ett rör för att se bättre. Nu kallsvettades jag och kände att det inte var långt kvar tills ett rymningsförsök skulle ske. Men med tanke på gårdagens smärta så stannade jag kvar.
Upp på britsen igen och läkaren säger. -Ska bara titta lite till först, sen hör man -Aha där har vi det. Du har en spricka i skinnet, ni vet vart. Då behöver vi inte använda maskinen. -Herregud, skrek jag,-Jag tycker så mycket om dig. Lite pinsamt uttryckt, men lättnaden var stor när maskinen rullades bort. Jag fick ett recept på salva som man skulle använda väldigt försiktig den första veckan då det var glytrin i. Det kan man kan reagera starkt på med huvudvärk och hjärtklappning. Sen föreslog hon att jag använder Xylocainsalva fram tills jag kommer upp i fulldos av den andra salvan. Xylocain har jag nog hemma tänkte jag lite käckt och tog mitt pick och pack och gasade bilen mot vimseby.
Jag var duktigt spak när jag kom hem, men dagen var långt i från över. Under kvällen började det igen, smärta, smärta och mer smärta. Nu trodde jag att jag skulle dö, kunde bara använda lite av salvan och inte f-n hade jag någon Xylocain hemma. Jag somnade nog i ren utmattning och måndagsmorgon var det bara att gå upp och iväg till jobbet. Som tur är har jag den bästa vännen i världen som kollega, vid kl 10 åkte hon ner och köpte Xylocain till mig och befrielsen var ett faktum. Fungerade någorlunda och jag kände mig som en människa igen.
Vist låter det som mina sista semesterdagar var helt lyckade, men sånt är livet och jag kan nu bara lära mig av det här och jobba häcken av mig i 4 veckor hahaha.

Så här kände jag mig ungefär.

Av största vikt!

Idag fyller våran lilla valp 3 månader, det firade vi med en tripp till veterinären för 12 veckors vaccinationen. Vi fick en kanon trevlig tjej som gav sprutan utan några som helst besvär. Neo fick lite godis av mig och hon stack, han märkte aldrig vad som hände. Vi vägde honom också och han har nu nått 10.2 kg, tänkte mäta honom men vet inte riktigt vart på kroppen man mäter ifrån, så jag får undersöka det lite närmare. Vi har haft det relativt bajs och kissfritt de senaste dagarna, Neo har lyckats hålla sig bra, förutom i gå morse då han inte hann ut, utan olyckan skedde på altanen. Sånt är livet inte hans fel, inte än i alla fall.

3 månader 10.2kg

När vi ända snackar vikt så kan jag tala om att jag äntligen kommit under den magiska gränsen 80kg, jag väger nu 79,2 och det känns fantastiskt roligt. Det går inte så fort i viktminskningen men som jag sagt tidigare så gör det ingenting. Mitt mål är att nå 75kg för då är jag inom hälsosam BMI, jag är inte riktigt överens med BMI, tycker att lägsta vikten är väldigt låg, speciellt för en kvinna i min ålder (hu vad gammal jag lät där då). Hade jag varit runt 20 kanske 65 kg hade varit ok men nu tror jag faktiskt att det skulle se konstigt ut med så låg vikt. I vilket fall som helst tror jag inte min kropp självmant går ner så långt så det blir nog inget problem.

Allt som allt har jag nu gått ner 46,3kg på 5,5 månader, jag mår kanon och kan äte i princip all mat.

38 år 79,2kg

På matfronten ligger det nu till som följande. Har nu provat bulle, kännde mig dock lite konstig efter det, den satte sig som en klump så jag tror inte jag kommer pröva det på ett tag. Prövade kladdkaka för någon vecka sen, men det gick icke, mådde riktigt tjuvtjockt. Kontentan av det är att socker inte är min grej, men jag tror jag överlever det. det smakade i alla fall inte som det gjorde förr. Har också testat lite rosévin, det var gott, kände inget, drack dock inte så mycket (fegis).

Valplycka

Dagen har som sagt varit kantat av sortering, slänga grejer och bestämma vad som skall sparas. Våra lilla jycke hittade ett helt nät fullt av gosedjur som han bestämde att vi skulle behålla.

Ja , jag vet skor och borste tillhör inte mig. Men gosedjuren låter ni bli!!

Jag är så glad, allt är mitt, mitt, mitt:)

Efter att ha massakrerat gosedjur, snott skor och borstar är nu valpen helt slut

Under gårdagen träffade Neo, Tyson igen. Deras möte skedde med sådan fart att kameran ej hängde med. Tjoho vad det går.

Ut med gamla och in med det nya.

Wow vi har lyckats städa våra vind, rackarns vad man sparar på sig massa saker. Två lass till skräpan, närmare 20 kassar till klädinsamlingen, det är inte dåligt samlat. Nu har vi massor av plats där uppe för nya samlingsobjekt:) Men man känner en väldans lättnad när det är gjort, det är som när man rensar garderober eller städar ur skåp, jobbigt att sätta igång men skönt när det är färdigt.

Tog en tur till jobbet i dag för att visa upp Neo, det var så många som tittade och gullade att han tillslut såg lite generad ut. Men det var kul att träffa kollegorna som går på semester när jag kommer tillbaka, jag önskar dem härliga veckor, rofyllda veckor och massor av kul. Själv börjar jag ju jobba på måndag, det är inte så att jag inte vill tillbaka till jobbet men ååångesten inför att lämna lillvalpen hemma är stor. Ungarna får ju hjälpa till, men jag har ju liksom levt i lite symbios med den lille rackaren i snart 4 veckor så jag kommer få abstinens. Men så får det bli, inget att göra något åt.

Nähä nu är det dax för städning, men först en välförtjänt fika med älskade familjen.

Bakdag

Jag har av någon anledning roat mig med att baka.
Först fick jag i hopp 90 kanelbullar, min yngsta son sa saligt - jag älskar dina bullar, sen tryckte han ner 3 st tillsammans med ett glas mjölk. Så som bullar ska avnjutas:)

 
Sen snodde jag i hopp några muffins, choklad/choklad, jag är inte säker på hur de blev. Äldsta sonen sa att de smakade bra, men yngsta sonen bjöd sina vänner på var sin och de såg lite ansträngda ut. Kanske inte var en god ide att använda så mycket choklad. Ja ja, jag får väl fråga sonen när han kommer hem om det är någon ide att baka dem igen eller om jag ska hitta ett annat recept.

Maken har dragit i väg till Hultsfredsfestivalen, han skulle köra och komma hem till elva. Men plötsligt fick jag ett telefonsamtal där han talar om att planerna är ändrade och han har tagit en öl. Så maken blir kvar i Hultsfred och jag sitter ensam i Vimmerby. Ja, festivalen drog inte för min skull, det hade bara blivit tråkigt då jag hade fått köra och stått där bland alla överförfriskade människor. Inte kul när det är kallt och ruggigt. Så nu sitter jag framför tv och känner mig lite övergiven, det hjälper inte direkt att jag bara har en vecka kvar på semestern. Har inte gjort ett skit, har ju valp, men nästa vecka ska det ske grejer. Ska bara komma på vad:)

Felinformerad;)

Tänk vad tokigt det blir ibland, här läser man och läser man om olika raser, hur stora de ska bli och hur man ska ta hand om dem. Jag har ibland en förmåga att blanda ihop fakta vilket har skett gällande min lille valp. Jag har glatt gått omkring och sagt att det här blir en stor kille, vikt mellan 50-60 kg. Men idag träffade jag en arbetskollega till min man och när vi började prata om boxerns storlek tyckte jag han reagerade så mycket på min stolta information. När jag väl kom hem tog jag fram rasbeskrivningen och lite skamset såg jag att jag gjort ett typiskt Ulrika fel. Boxern blir ca 57-63 cm i mankhöjd och ca 30 kg tung, jag har alltså blandat ihop siffrorna ops. Så jag får gå ut med en dementi till de jag felinformerat, pinsamt.
Min man blev dock överlycklig han tog genast fram tumstocken och mätte upp höjden för Neo och konstaterade att hunden har halverats. Tur att det var åt det hållet och inte tvärtom:). Han var till och med på väg att väcka Neo för att mäta honom nu, bara för att få en känsla av hur mycket större han kommer bli. Det satte dock matte stop för.

Nått som är underbart är att min man verkligen har fallit för valpen, han letar konstant efter honom om han inte vet vart han är och låter han ligga i knät framför tv. Vem skulle tro det när jag började snacka vovve.

Vad är en boxer?

Jo..
"Ingen annan är som boxern kraftfull men ändå elegant,
spontan och burdus men ändå känslig för hård press.
Ingen annan ras har ett skal av så butter uppsyn
runt ett stundtals helt lössläppt och hämningslöst inre.
Ingen annan än boxern ser så lastgammal ut redan vid unga år,
men behåller sin livslust och glädje in i det sista!"  
Saxat från Brukshunden 1995 nr 3

Köksrenoveringen är klar

Nu vet jag att det var ett tag sen köket blev klart, men då jag inte haft någon bra kamera är det först nu som jag kan lägga in bilder på det. Så här har vi slutresultatet.

Här har vi då ett parti med kyl/frys, micro och ugn. Underbart med ugn och micro i arbetshöjd.

Till vänster hade vi förut ett högt skåp, när vi fick bort det blev köket mycket större och en härlig arbetsyta fick ta plats. Jag trodde aldrig att induktionshäll skulle vara så bra.

Tidigare hade vi ett barbord med barstolar här, det använde vi aldrig utan det blev en avlastningsyta. Köksön blev perfekt med extra lådor för förvaring.

Hela familjen är helnöjda med vårt nya kök, det är ljusare och mer funktionellt än tidigare. En fantastiskt bra investering. Och nuförtiden går lådor och luckor igen sakta och lätt. Till skillnad från tidigare då de gick upp snabbt och utan hjälp. Vi hade fantastisk hjälp av Mats på Albins som ritade köket och skötte beställning av rubbet. Jag rekommenderar honom varmt.

Valpens bekymmer

Jaha, vad gör man när det regnar och valpen vägrar gå ut, han satte ner sin lilla rumpa under grannens häck och matte fick bära upp honom till skogen. Sen var han så vansiningt rädd för vattenpölar, blött gräs och regndroppar att han glömde kissa och gick raka vägen in i vardagsrummet och slog en drill. Stackars valp det är inte lätt att utsättas för nya saker.
Under gårdagen fick han uppleva folkrace, mycket ljud, mycket att tugga på och massor av folk som tyckte att han var det gulligaste på fyra ben. Bilarna var intressanta, huvudet verkade gå så fort fram och tillbaka att vi under en sekund trodde att han skulle gå i spinn. När vi väl fick hem valpen var han så trött att han knappt tog sig till sovplatsen.
Vi har i dag övat ensamhetsträning och han verkar inte bry sig så mycket att det inte finns nån där när han vaknar. Fort i väg och leka, bita på tuggben, förklara krig mot sopborsten och sno skor, men nu handlar det ju inte om så lång tid så vi får sakta men säkert öka ensamhetstiden och se hur det går.

Det största problemet vi har just nu är att han inte kan leka utan att bitas, har prövat alla olika sätt att stoppa det. Hålla om munnen och titta in i hans ögon, säga nej och skjuta bort honom, ignorera honom, bita tillbaka, ja jag vet inte hur jag skall bära mig åt. Allt vi gör verkar bara trigga bitandet mer. Han har tuggleksaker, tuggben mm men de räcker inte till.
Han växer så det knakar och det börjar bli ont om plats i knät, där han älskar att sova. Men enligt uppfödaren så får boxern alltid plats i knät på ett eller annat sätt:)
En liten rolig sak som vi kom på, vi har i dagsläget Canal digital, Viasat och Boxer, ha ha det var väl kul.

Stughelg

Nu har vi varit i stugan hela helgen, fick med oss barnen och en kusin som badat, åkt motorbåt med surfingbräda på släp. I lördags hade vi besök av tre barndomskamrater med familj, fullt med ungar och vuxna som sprang omkring och stojade och hade kul. Vi grillade korv och njöt av det underbara vädret tillsammans.

Neo var som en kalv på grönbete när vi kom ut på fredags kvällen, han var överallt och ingenstans. Tillslut fick vi binda honom i flaggstångslinan så han i alla fall höll sig på gården och inte ute i skogen. Linan har gått av så den är bara fäst i toppen av flaggstången vilket gav våran lilla rymmare massor av lina att röra sig med. Han träffade också min brors hund Abbe, det var inte vidare roligt, Abbe är inte den mest lekfulla hunden i världshistorien och väldigt avundsjuk när Neo fick uppmärksamhet vilket medförde två attacker mot en vettskrämd liten valp. Men minnet är kort och i dag gick det mycket bättre.
Han fick också träffa turbo Tyson, en liten blandraskille som ägs av min mans bror och familj. Äntligen fick Neo någon att jaga och leka med. Problemet var bara att valpen inte orkade lika mycket som Tyson och höll på att tuppa av, så jag fick snabbt fånga upp honom, blöta ner honom och vagga honom till sömns. Nu sover valpen i sin banankartong och drömmer om turbofart, goda grenar, båtdragmingskamp och härliga äventyr.

Min man har kommit igång med staketet på vår altan och om jag får säga det själv har han och min bror gjort ett rackarns bra jobb när de byggde den.
Halva semestern har gott och nu ska vi njuta av resten, min kära träningsvän har kommit hem så i morgon bär det av till gymmet igen. Nya friska tag till en friskare kropp.

Valpbestyr

Idag har vi varit ute och åkt lite i Vimmerbys omnejder, Neo har vant sig vid bilåkande, han lägger sig tillrätta och slocknar direkt. Vi åkte ut mot Djursdala förbi kyrkan där jag och min man gifte oss, vidare upp till Lindtorpskulle där vi drack champagne efter vigseln. Neo verkligen älskar att ströva omkring i gräset, han sätter sig en stund och spanar på allt spännande som händer sen fortsätter han ut i det höga gräset. Det luktar ju spännande och gott:)

När han gick omkring hittade han ett väldigt spännande brunslock som gick att klättra på, han gjorde sen som vanligt och satte sig för att kolla in omgivningen.
 
Strax efter (vilket jag inte fick med på bild) fick valpen fullständigt fnatt, det visade sig att han placerat sin söta lilla rumpa mitt på en myrstack vilket inte uppskattades av dess invånare. Det tog en liten stund att få bort alla ilskna myror och lugna en något chockad valp. Som tur var verkade han inte fastna i den hemska upplevelsen utan fortsatte sedan sin upptäcktsfärd. I hagen gick det 4 ståtliga hästar och när Neo fick syn på dem blev han alldeles still, med undantag för nosen som sniffade febrilt för att kunna identifiera vad det var för enorma monster. Det är väldans kul att följa en liten valps upptäckter:)) 

Gastric by pass operation

Ställde mig på vågen idag och den visar att jag nått 45kg viktminskning, det känns kanon. Nu har jag ca 6 kg kvar till det målet jag satt och sen får vi se vad som händer. Det märks verkligen att jag börjar närma mig normalt BMI för det går långsamt nedåt. Jag ska väl vara glad för det, då visar ju min kropp att den kommer sluta att spontanminska, jag vill ju inte försvinna helt. Det känns fortfarande konstigt med den sortens inställning eftersom jag i alla år aldrig varit nöjd, utan kämpat och misslyckats, kämpat och misslyckats. Nu kan jag istället vänja mig vid tanken på lugn och ro kring min vikt.
Idag har ju inte vädergudarna precis varit goda, regnigt och kallt, men det finns ju alltid något att hitta på, ska åka en snabbis till jobbet och hämta mitt beredskapsschema så att jag och min kusin kan planera in deras besök till stugan. Sen måste jag ta kontakt med veterinären för att beställa tid till Neo, han skall få en vaccination när han blir 12 veckor. Jag vägde honom igår och han väger nu 8,4kg, enligt vikt för boxrar ska han upp till mellan 50-60 kg. Så lillen har lite att växa kvar. Jag bär ju en hel del på honom då han inte får gå i trappor, vilket ledde till att jag höll på att skicka upp katten i taket idag. Han väger ju inte ett smack i jämförelse med Neo och jag tog ju i som jag gör med hunden. Det hade ju varit en tidningsrubrik, "katt uppslängd i tak, tittar förebrående på skamsen matte".
Nu gäller det att komma igång med dagen:)

Allt luktar ju sååå gott.

Semester

Tjoho nu har äntligen min älskade make gått på semester, det ska bli helt underbart att spendera tre veckor med hela familjen. Till er alla där ute som har semester, ha det så skönt och till er som jobbar, ni har ju er kvar kämpa på.
Trevlig sommar och stora kramar.

Gastric by pass operation

Hu vad tiden går, det är snar 5 månader sen jag genomgick min operation. Kilona har verkligen rasat av men nu kan jag ärligt säga att jag tycker att det är helt ok att det går långsammare. Jag har kommit på några saker som är negativa med den här operationen, det är inte många men ändå.

• Jag har gått ner så snabbt att jag nu väldigt lätt får blodtrycksfall. Sitter jag på huk virrar det till ordentligt när jag reser mig. Reser jag mig för snabbt lika så. Jag har ju fått ett bra blodtryck men nu är det ju som sagt närmare till lågt när det susar till.
• Jag har börjat röka igen och det är inte bra, eftersom jag jobbar med en del missbrukare så har jag kommit till insikt med att det är ett beteende jag har. Jag känner nu att jag måste komma till rätta med varför jag har det. Efter sommaren skall jag se om jag kan få kontakt med någon KBT-terapeut så jag kan få hjälp med att identifiera problemet och jobba bort det. Jag förstår verkligen varför det är så många som åker dit i andra missbruk efter den här operationen och jag tycker nog att det är en del som borde ligga på sjukvården att ha koll på efter operationen.
• Illamåendet är en grej som är lite irriterande, nu säger inte jag att det är ett jätteproblem, men när det är varmt ökar det och det blir då svårt att äta.
• Jag har nu fått ett ökat håravfall, för er som inte känner mig (om det är någon sådan som läser det här) så har inte jag det tjockaste håret så nu känns det verkligen att jag tappar. Min frisör var dock ej orolig så jag får lita på henne. Jag vet att det brukar ordna upp sig efter ett halvår så jag förlitar mig på det. 

Så det var den lilla listan, men jag kan säga att om jag skulle skriva allt som varit positivt så skulle det här inlägget bli alldeles för långt:)
Jag kan dock berätta en rolig händelse som inträffade igår. Jag skulle kolla på lite nya kläder (en dyr men rolig biverkan) jag tog två skjortor a stl 44 och en helvit klänning. När jag kom in i provhytten provade jag klänningen den satt perfekt, sen tog jag på mig en skjortorna och upptäckte att den var på tok för stor (har som sagt inte hänt för många gånger i mitt liv). Konstigt tänkte jag och kollad klänningen och upptäckte då att jag fått tag på stl 42, jippi jag har kommit ner till 42. Det kändes helt fantastiskt där har jag inte varit på 15 år. Gud vad glad jag blev, jag kan ju också tillägga att jag är 2hg från 45 kg så livet känns gött.

Nu skall jag återgå till min lilla valp som vankar omkring, han är väldigt mattig just nu, verkar vara orolig att jag ska försvinna så det gäller att visa att matte aldrig försvinner helt, utan kommer tillbaka till sin lilla ängel:)

Foppatofflor är av någon anledning helt oemotståndliga men de går oxå väldigt lätt sönder. Så vi plockar undan dem, men får han mot förmodan tag på en så släpper han inte:)