Träningsvärk, träningsvärk, träningsvärk, joho det känns att man lever. Gårdagens löparrunda har satt sina spår så i dag blev det en långpromenad med lille vovven. Det är så underbart vackert i naturen om man inte räknar alla ekollon som faller ner som projektiler när man minst anar det. Sötings neo ligger nu i soffan och snarkar högt och nöjt efter många härliga hundmöten ute i skogen. Det är ju så kul att träffa andra hundar.
Jag arbetar halvtid den här veckan och det känns både bra och dåligt, det är skönt att gå hem kl 12, men samtidigt är det svårt att komma in i arbetet igen. Tur att jag har världens bästa ssk kollega, hon är en riktig klippa.
Har i kväll suttit och förhört min son i fysik, fysik vem kommer i håg det och varför måste jag lära mig det. Jo, för att sonen skall klara sitt prov, vad gör man inte för sina barn. Han har det kämpigt min lille son, men han kämpar hårt och det är ju ett stort plus i kanten.
