Med risk för att allt kommer braka ihop så skriver jag nu följande: de som säger att det är svårt att få tag på hantverkare har inte träffa de som vi har anlitat. Snacka om fart, det har inte varit någon väntetid alls varken på snickare, rörmokare eller elektriker. Helt fantastiskt, just nu är både snickaren och rörmokaren här. Men jag tror att den största elogen skall gå till min man, han ringer och fixar så att de ska dyka upp och trots att många kan uppleva honom som lite bister verkar han ha väldans bra hand med hantverkare:)
Idag vekar det som om jag får upp mitt kakel och det ska blir lite kul att få se hur det blir innan jag åker i morgon + att jag kanske får in vatten i köket vilket känns som en enorm lättnad. Det är spännande när det händer saker.
Har varit i Västervik idag med yngsta sonen, han skulle göra ett arbets EKG för att kolla hjärta och lungor och som tur va såg allt fin fint ut. Nu måste vi bara komma underfund med vad felet kan vara, han får väldigt ont i bröstet och får svårt att andas när han anstränger sig mycket. Jag träffade också några arbetskamrater på medicinmottagningen och det var kul, saknar dem lite. Sen fick sonen mitt betalkort och gick till Mc Donalds medan jag fortsatte upp till dialysen och till min tvilling kompis. Hon skulle hjälpa mig att ta lite prover inför operationen. Vet ni hur många sjuksköterskor det behövs för att ta ven prov på mig? Jo, en som sticker, en som håller i slangen och byter rör och en som håller rören. Jag har inte så stora marginaler inne i mina kärl så har man väl träffat rätt är det bara att vara blixtstilla. Tre gånger fick vi sticka om innan det lyckades, men det gör inget jag är bara glad att få hjälp. Träffade också några av mina andra dialyskollegor och det var härligt. Jag kan med full säkerhet säga att jag inte saknar jobbet men några av mina kollegor skulle jag lätt kunna kidnappa och ta med till Vimmerby. Hurra för mina flitigt arbetande vänner de är härliga:)
