Köksre. forts.

Högblanka vita luckor!!
Då har jag och mannen bestämt hur vår kök skall se ut, det blir vita luckor, helblanka, en svart bänkskiva, vitt kakel och svart trägolv. Tapeterna har jag inte lyckats hittat, men jag brukar oftast hitta de rätta i sista stund. Jag har nog tänkt mig något med färg och mönster men där tog det stopp, maken tänker inte alls när det gäller den biten och det är ju behändligt för både honom och mig :)
Mats har varit hemma och kontrollmätt så att alla cm hamnar rätt, snickaren är kontaktad och elektrikern har lämnat bildförslag på belysningen, we are on the rätt väg, så att säga.
Den 24 januari kommer köket och då skall vi hunnit få ut det gamla, så efter nyår gäller det att lägga i en överväxel.
Hm det är något jag glömt.... ja just det, vi har inte skrivit på lånepapprena, för den här lilla affären bler inte billig. Vi får väl hoppas att den personliga bankmanen är på bra humör efter helgerna.
Det ska bli så skönt när det är färdigt och maken kan öppna lådorna med grytor utan att bli anfallen.

Så här kommer mitt kakel se ut, och så tror jag faktiskt att det är vår bänkskiva.

Op. forts.

Varför snöstorm idag?
Den 16 dec är här och jag och min man skall åka till Kalmar för mitt första läkarbesök. Glada ihågen noterade vi på nyheterna att det skulle passa på och storma till sig lite i Småland. Det är ju himla kul, men som tur va höll sig det värsta snöovädret borta från vår vägbana så det gick relativt bra ner.

Vi skulle fösöka landa omkring 9,30 för att hinna med lite fika (är ju inte opererad än). Nu visade sig det dock att jag plötsligt fått alla mina nerver placerade utanför kroppen, kunde varken dricka kaffe eller få i mig någon kaka. Himmel vad jag var nervös.
Det första mötet som började kl 10 skulle enligt kallelsen vara ett informationsmöte, visste inte riktigt vad det innebar. Till min stora förtjusning hade teamet som ansvarde för operationen börjat med ett nytt informations sätt.
Tidigare tillvägagångsätt:

• Patienten fick först gå till läkaren
• Sen fick de vänta i flera månader innan de fick en tid till dietisten, som skulle avgöra om de fick operationen.
• Ytterligare väntan för att få en operationstid.

Inte kul.
Men nu fick vi istället sitta i en grupp som under 2.5 timmar informerades av läkare, dietist och sjuksköterska om för och nackdelar med att genomgå operationen.
Efter det fick jag träffa en av de ansvariga läkarna, han berättade att han ville att jag skulle gå ner 7 kilo under loppet av tre veckor, detta gör man med hjälp av att bara drick speciella bantningsdrycker. Ni vet, de där som säljs överallt, tex nutrilet.
Han frågade också lite om hur jag tänkte inför en operation, lyssnade på mitt hjärta och min lungor och sen frågade han om jag ville genomgå operationen.
JA sa jag med säker stämma. Jag visste ju att väntetiden för en operation kunde vara så lång som 1 år så jag kände att jag nog skulle hinna och förbereda mig (ärligt talat så irriterade det mig att väntetiden var så lång, vill nu nu nu).
Men för att vara på den säkra sidan frågade jag när jag kunde räkna med att bli kallad.
-Ja svarade doktorn, nu har vi stäng i tre veckor så du får nog räkna med att det inte blir fören i februari.
Ok, jag trodde hjärtat skulle stanna, herre gud så snabbt, jippi tjoho, ja, jag skrek inte ut det högt men så kändes det. Det här är ju helt kanon.
Jag tackade för mig och ringde till min man så att han kunde komma och hämta mig. Jag tror nog han också blev lite paff över hur snabbt det gått. Ärligt talat så tror jag inte han riktig vet vad jag skall göra, men jag tänkte vänta med att informera honom tills det närmar sig op. datum.

Det är pågång!

Så nu mina vänner är det bara att vänta och se, snart kanske kallelsen kommer.
fort. följer...

Mitt första blogginlägg

Jag vet nog inte riktigt vad jag håller på med men nu är jag igång.
Jag vill skriva om några förändringar i mitt liv. En del stora och en del små. Vi får vell se vart det barkar hän.

1. Jag ska genomgå en magoperation och jag är säkert inte ensam om att skriv om den upplevelsen, men den är min upplevelse.
2. Vi skall byta ut vårt kök, inte riktigt lika omvälvande som förändring nr 1, men väldigt dyr.
3. Vi skall skaffa hund, 5 år tog det att få med maken på det tåget så det är nog en ganska stor förändring.

Hundofori.fort.

Jag viiiilllll snälla, snälla, snälla!
Den åh så vuxna kvinnan har nu sänkt sig till sina barns nivå (stackars man).
 -jag vill ha hund, du behöver inte ta något ansvar, han kommer vara så snäll, vi kanske kan bygga en hundgård på jobbet, jag kan ju gå hem på mina raster, kanon bra motion för mig, matkostnaden kommer inte bli större, jag ska ju operera magen så de pengarna som skulle gått till min mat kan ju gå till hundmat och så fortsatte det. För varje invändning hade jag ett svar, tillslut gav han nog upp, orkade inte mer eller så är han helt enkelt så underbar.

En liten rolig kommentar som han senare la fram var att det nog bara finns två så snälla män i världen:

1. Han själv (naturligtvis)

2. Min pappa ( tillika hans svärfar)

Och det har han nog rätt i.

Tamtadam vi ska bli med hund, en liten baby, mattes lilla gullefjun, snuttisnutt. Ungarna blev verkligen glada, jag är överlycklig och livet leker. Så nu är vi framme i realtid och nu ska vi bara bestämma vilken sort och när det är dax.
Fort. följer.

Köksrenovering

Nu ska skiten ut jag har ringt Mats!
Jag satt på ett hotell i Stockholm när samtalet kom från min mycket upprörda man, tydligen hade han öppnat grytskåpet och något i stil med andra världskriget hade enligt honom utbrutit. Grytor, kastruller och lock hade anfallit honom utan någon som helst förvarning eller fredssamtal. Jag försökte i detta ögonblick vara det förståndige av oss två och påpeka att det är dyrt men ett helt nytt kök, men det brydde han sig inte om, det skulle UT. När samtalet var över sökte jag snabbt av hotellrummet på jakt efter en minibar för här skulle firas, det här är ju varje kvinnas dröm (nästan) mannen har insisterat på ett stort och dyrt renoveringsprojekt.

Det finns nu alltså inte något utrymme för beska kommentarer som:

• Hon bara tjatar jag behövde lite lugn
• Måste det bli så förjordandes dyrt
• Vårt gamla kök duger vel bra

Nu fanns det då ingen minibar, och tur var vel det, skulle upp tidigt nästa dag på föreläsning.

Vårt kök har stått sedan de byggde huset 1961, det är ordentligt, tråkigt och ommålat två gånger av undertecknad. Så jag har faktiskt givit det en chans, men nu skall vi bestämma oss för ett nytt kök.
Tid med Mats (vår personligt kökskung) bokades och vi kom igång.
Här skulle väljas luckor, färg, bänkar, kakel, nytt golv, vitvaror, hur köket skulle vara ritat, vem skulle sätta upp det, vem drar elen and so on and on. Mycket att tänka på, vad vill vi ha, trä, vitt, grått, svart, jag vet inte, en ny känsla varje gång jag öppnade katalogen, det här är ju inte riktigt klokt.
Inredningstidningar, kataloger, ideér från vänner och bekanta, jag drunknar i information och intryck.
Jag trampar på bromsen, det går för fort, försöker förhandla fram en vapenvila med grytskåpet, får på mig till början av året, pust....

Op. fort.

3 månaders väntetid.
Dr Ulla förvarnade mig att det kunde ta upp till 3 månader innan jag fick en tid i Kalmar för läkarsamtal. Ja ja det får man väl ta. Fick i stället en tid till livsstils coachen, intressant, undra vad hon vill att jag gör. Går laddad till första mötet, trevlig kvinna, mycket att prata om, upptäckte att jag blev lite blödig när vi pratade om alla försök till viktminskning. Fick lista på vad jag skall tänka på:

• Äta 3 huvudmål om dagen
• Äta 2-3 mellanmål om dagen
• Dricka mycket vatten
• Hitta en motionsform som kanske skulle passa mig
• Försöka hitta ett nyttigt bröd till frullen
• Äta 1-2 knäcke på kvällen istället för mackor

Japp, gick iväg från mötet ganska så motiverad, men, har inte jag hört det här förut, undrar vart hmmm.
Ja just det, det är så folk äter som inte har problem med vikten, ante mig att det var bekant. Nu låter jag sarkastisk, men nu är det ju faktiskt så att jag är fet för att jag inte riktigt kan hålla ett måttligt intag av mat. Men jag kör igång så får vi se hur det går.
Så plötsligt en dag i slutet av December hittade jag ett brev i postlådan från kirurg mottagningen i Kalmar. HJÄLP, panik, kallsvettning, svimmar, kul, spännande, äntligen.
Den 16 december åker jag för läkarsamtal...

Hundofori fort.

Min födelsedag nästa tillika julafton närmar sig.
Under en period har jag nu bearbetat min man gällande hund i huset, vilt på hejad av yngsta sonen, äldsta sonen hejar lagom då han är lite orolig för katten. Men om jag kan läsa min man rätt så tror jag att han börjar mjukna. Han har vid flera tillfällen själv tagit upp ämnet hund, genom att fälla små kommentarer om hur det skulle bli i huset om jycken kom in.
Kanske kommer han ge mig sitt samtycke som födelsedagspresent. På frågan om vad jag vill ha har jag glatt sagt -ett kort där det står att vi kan skaffa hund.

Födelsedagen kom och presenterna låg på bordet. Nu känner kanske inte du min man, men skulle du mot förmodan träffat honom, skulle du kanske märkt att han inte är så lätt att läsa.
Så det kom ju egentligen inte som en överraskning, när jag öppnade mina presenter och det inte fanns en tillstymmelse till medgivande gällande jycke anskaffning.
I min blåögdhet (desperation) tänkte jag då, han kanske skojar lite med mig och ger den i julklapp istället. Kl 00.00 julafton gav jag upp, här skojas det vist inte, karln har inte förstått att jag menar allvar. Jag förstår nu att jag kommer behöva ta fram det tunga artilleriet om den här förändringen skall gå i lås.
fort. följer

Op.fort.

Första steget mot ett hälsosamt levende.
I augusti månad 2010 gick jag till läkaren på vårdcentralen, för att övertyga denne om att jag definitivt skulle vara den perfekta kandidaten för en gastric by pass op. Övade in ett antal senarie som skulle kunna uppstå, där jag skulle behöva försvara mitt behov av en remiss.

• Har prövat allt
• Konstig ämnesomsättning
• Mår psykiskt dåligt
• Vill leva längre
• Bara jag tittar på mat med kolhydrater i skjuter vågen upp 10 kilo

Fick träffa doktor Ulla, en fantastiskt trevlig tjej som inte alls behövde övertygas om att det här var rätt, kollade vikten, blodtrycket, pulsen och några rör blod. Hon nickade uppmuntrande och skickade i väg en remiss till länssjukhuset i Kalmar.
Stod plötsligt ute på parkeringen, oj det har satt igång, jag gjorde det. Väntetid till läkrbesök 3 månader ok, då börjar den mentala förberedelsen. Mycket att läsa in, mycket att tänka på, kanske det är farligt, men inte farligare än nuvrande tillstånd. Japp nu är det igång.

Hundofori

För ca 5 år sen började jag fundera på att skaffa hund, jag hade en som liten men det blev inte så lyckat. Köp aldrig en hund till ett barn. Den stackaren blev bortglömd av en egotonåring och tonåringens farmor tog över det rodret. Men så kände, den nu vuxna kvinnan, sig redo för ett nytt försök. Spänningen var olidlig, jag tittade igenom olika hundportaler. Snöade fullständigt in på vovve.net en fantastisk hemsida för en fanatisk hundjägare. Vad skulle vi skaffa (min man och jag)

• kanske en newfoundlandshund (the bigger the better)
• eller en boxer med ett ansikte endast en mor kan älska
• ah, en douge de bordeaux, ja även där drogs jag till ett speciellt ansikte men kunde knappt varken stava eller uttala namnet.

Det fanns som sagt vad en hel del alternativ.
Sen var jag tvungen att se hur man gjorde, vad man behövde ha och hur mycket det kostade.
Efter allt sökande efter information var jag redo att presentera min plan för min å så förstående man.
Döm om min förvåning när han sa NEJ, vi har inte tid, jag vill inte ha hund, du har fått en katt, vem ska gå ut med den, du jobbar ju 5.5 mil härifrån. Det hade inte den vuxna kvinnan räknat med. Men jag tänkte inte ge upp, maken hade betonat avståndet från hemmet till jobbet som en av de största faktorerna till uteblivet hundköp och det kan det bli ändring på i framtiden tänkte jag.

Nu är vi faktiskt i framtiden, jag jobbar 3 minuter från mitt hem och operation skaffa hund har inletts igen.

• maken skall bearbetas
• hund skall väljas
• tidpunkt för inköp skall fastslås
• nödvändiga artiklar till hunden skall köpas

Nothing can go wrong (jag förtränger nu helt medvetet den första punkten av att göra listan)
fort. följer..

Operation

Varför vill jag utsätta mig för en operation, jo jag är stooor, jag har inte alltid varit det. Men någon gång för ca 20 år sen började kilona smyga på. Varför lät hon det då gå så långt undrar säkert ni (jag hoppas det i alla fall) jo.

• Först förnekade jag det, min pojkvän (nu man) var nöjd med mig, jag blev lat och mat var gott.
• Kilona blev fler och jag blev deppig, mat var bra tröst och min pojkvän var nöjd med mig (det var i alla fall vad han sa).
• Jag blev med barn tjo ho, bara graviditeten kräver en egen blogg. 30 kilo upp inte speciellt många ner.
• 2,4 år senare ytterligare ett barn tjo ho, dennna graviditeten var fruktansvärd (inte ens en blogg klarar av den). Flera kilo upp, få ner.
• Jag började på viktväktarna, jag skulle gifta mig, gick ner massor, var vacker, blev nöjd, gick upp igen...

... och så har det sett ut de senaste åren upp och ner, upp och ner.. viktväktarna, GI, xtravaganza, motion bla, bla, bla
Nu klarar inte kroppen det mer, inte jag heller för den delen. Jag vill bara må bra hipp hipp hurra.