Jag satt på ett hotell i Stockholm när samtalet kom från min mycket upprörda man, tydligen hade han öppnat grytskåpet och något i stil med andra världskriget hade enligt honom utbrutit. Grytor, kastruller och lock hade anfallit honom utan någon som helst förvarning eller fredssamtal. Jag försökte i detta ögonblick vara det förståndige av oss två och påpeka att det är dyrt men ett helt nytt kök, men det brydde han sig inte om, det skulle UT. När samtalet var över sökte jag snabbt av hotellrummet på jakt efter en minibar för här skulle firas, det här är ju varje kvinnas dröm (nästan) mannen har insisterat på ett stort och dyrt renoveringsprojekt.
Det finns nu alltså inte något utrymme för beska kommentarer som:
- Hon bara tjatar jag behövde lite lugn
- Måste det bli så förjordandes dyrt
- Vårt gamla kök duger vel bra
Vårt kök har stått sedan de byggde huset 1961, det är ordentligt, tråkigt och ommålat två gånger av undertecknad. Så jag har faktiskt givit det en chans, men nu skall vi bestämma oss för ett nytt kök.
Tid med Mats (vår personligt kökskung) bokades och vi kom igång.
Här skulle väljas luckor, färg, bänkar, kakel, nytt golv, vitvaror, hur köket skulle vara ritat, vem skulle sätta upp det, vem drar elen and so on and on. Mycket att tänka på, vad vill vi ha, trä, vitt, grått, svart, jag vet inte, en ny känsla varje gång jag öppnade katalogen, det här är ju inte riktigt klokt.
Inredningstidningar, kataloger, ideér från vänner och bekanta, jag drunknar i information och intryck.
Jag trampar på bromsen, det går för fort, försöker förhandla fram en vapenvila med grytskåpet, får på mig till början av året, pust....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar