Den åh så vuxna kvinnan har nu sänkt sig till sina barns nivå (stackars man).
-jag vill ha hund, du behöver inte ta något ansvar, han kommer vara så snäll, vi kanske kan bygga en hundgård på jobbet, jag kan ju gå hem på mina raster, kanon bra motion för mig, matkostnaden kommer inte bli större, jag ska ju operera magen så de pengarna som skulle gått till min mat kan ju gå till hundmat och så fortsatte det. För varje invändning hade jag ett svar, tillslut gav han nog upp, orkade inte mer eller så är han helt enkelt så underbar.
En liten rolig kommentar som han senare la fram var att det nog bara finns två så snälla män i världen:
- Han själv (naturligtvis)
- Min pappa ( tillika hans svärfar)
Tamtadam vi ska bli med hund, en liten baby, mattes lilla gullefjun, snuttisnutt. Ungarna blev verkligen glada, jag är överlycklig och livet leker. Så nu är vi framme i realtid och nu ska vi bara bestämma vilken sort och när det är dax.
Fort. följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar