Min födelsedag nästa tillika julafton närmar sig.
Under en period har jag nu bearbetat min man gällande hund i huset, vilt på hejad av yngsta sonen, äldsta sonen hejar lagom då han är lite orolig för katten. Men om jag kan läsa min man rätt så tror jag att han börjar mjukna. Han har vid flera tillfällen själv tagit upp ämnet hund, genom att fälla små kommentarer om hur det skulle bli i huset om jycken kom in.
Kanske kommer han ge mig sitt samtycke som födelsedagspresent. På frågan om vad jag vill ha har jag glatt sagt -ett kort där det står att vi kan skaffa hund.
Födelsedagen kom och presenterna låg på bordet. Nu känner kanske inte du min man, men skulle du mot förmodan träffat honom, skulle du kanske märkt att han inte är så lätt att läsa.
Så det kom ju egentligen inte som en överraskning, när jag öppnade mina presenter och det inte fanns en tillstymmelse till medgivande gällande jycke anskaffning.
I min blåögdhet (desperation) tänkte jag då, han kanske skojar lite med mig och ger den i julklapp istället. Kl 00.00 julafton gav jag upp, här skojas det vist inte, karln har inte förstått att jag menar allvar. Jag förstår nu att jag kommer behöva ta fram det tunga artilleriet om den här förändringen skall gå i lås.
fort. följer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar