Nurse in change!

torsdag 5 september 2013

Gastric bypass 2.5 år senare

Gastric bypass som jag lever med.

Det har gått mer än två år sen jag genomförde min operation, fattar inte var tiden tagit vägen. Jag kan börja med att säga att jag inte ångrat mig en sekund att jag genomgick den här operationen och förändringen.
När jag startade vägde jag 125 kg, tittade på gamla bilder i dag tillsammans med min yngsta son och hans var helt chockad över att jag var så stor. -Tänkte aldrig på det då, sa han, men gisses du var stor morsan. Ja det hade han ju rätt i, men egentligen var det ju inte mitt utseende som fick mig att göra operationen utan det faktum att mitt hjärta höll på att sprängas. 170/110 i blodtryck och 110 i puls, inte några vidare bra siffror om man planerar att försöka följa sina barn när de växer upp.
Nu efter mer än två år väger jag 63 kg och har ett perfekt blodtryck samt lugn och fin puls, det är inte illa. Jag gick ner väldigt fort och har under viktminskningsperioden tampats med lite biverkningar. De är inte många så jag klagar inte, yrsel när jag reser mig för fort, dumpning (som är mitt eget fel), illamående och kass mage till och från.
Yrsel får jag lära mig att leva med, det är bara viktigt att tänka sig för när man reser sig och så. Dumpning, ja hallo, de som genomgått operationen vet ju att vi åsamkar oss själva det problemet. Äter för fort, för mycket och fel, så i mitt fall, själv göra själv ha. Illamående och kass mage det hade jag innan operationen också, det går lite i min släkt så det är jag van vid.

Några stora problem har jag dock tampats med, jag har varken hunger eller mättnadskänsla vilket leder till att jag antingen missar och äta, speciellt när det är stressigt på jobbet. Eller så äter jag lite för mycket och då dumpar jag. De säger att det ska ordna till sig men jag vet inte, känns som det kommer bestå. Sedan har jag problem med att min avföring blir hård till och från, detta i säg kanske inte är så farligt men det ledde till andra väldigt smärtsamma komplikationer. Kanske lite äckligt för känsliga personer, men jag fick sprickor runt rektum och senare så började den icke viljestyrda muskeln innanför att krampa och då snackar vi smärta. Det kändes som någon tände eld och samtidigt skar mig där bak. Två operationer senare samt stenhård koll på avföringen så är det förhoppningsvis under kontroll. Tror att det faktiskt är lite stressrelaterat för jag kan fortfarande få lite problem när det kör i hop sig på jobbet.

Sedan har vi det nytillkomma, hoho jag har fått problem med gallan, my god vad ont gallproblem gör. Har nu fått smärtstillande och väntar på remiss till Västerviks sjukhus för undersökning. Problemet är att jag nu är livrädd för att äta. Jag hade efter sommaren lyckats lägga på mig lite mer vikt, så innan gallan vägde jag 67,8. 1.5 veckor efter gallan så är jag nere på 63. Det går undan när man inte har några marginaler.

Fortsättning följer om detta.....
Sov gott :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar