Love

Wow jag har en kärleksaffär, helt fantastiskt men ruskigt dyr.
När man har genomgått en gastrik by pass operation så går ju kostnaden ner för mat drastiskt. Men när man väl kommer ner till den vikten som man förhoppningsvis ska stå på resten av livet, gapar garderoben ruskigt tom. Vad gör då en stackars kvinna som i flera år köpt kläder som hon kommer i och nu faktiskt kan köpa kläder som är snygga och sitter bra. Jo hon hittar HM katalogen och shop on line. Kärlek i första ögonkastet, just nu har de så många kläder som jag fullständigt avgudar. De där pengarna jag sparar på mat de räcker inte ens till hälften av vad jag vill ha. Tänk om någon kom och sa -Ulrika du får 10000kr köp en ny garderob, vad lycklig jag skulle bli. Nu snackar vi i-lands problem jag vet men det är så kul. Skickade efter en fantastiskt snygg lite kjol i stl 38, när jag öppnade paketet tänkte jag den här kommer jag aldrig i (snevriden kroppsuppfattning) men se det gjorde jag och om jag får säga det själv så ser jag riktigt bra ut i den.

Nu är ju detta inte jag, men dessa klädesplaggen  köpte jag, har börjat köpa hela paketet i stället för en tröja här och ett par byxor där.

När jag får igång min kamera igen ska jag ta lite kort så får ni bedöma själva. Så min kärleksaffär är alltså med klädföretagen och då speciellt HM. 

Gastric by pass operation

Ja, då ska jag försöka summera denna enorma förändringen i mitt liv, min magoperation.
Det här var ett av de största besluten som jag tagit i mitt liv, jag hade under en längre tid mått riktigt uselt. Då jag under flera år kämpat med min vikt och aldrig lyckats hålla en normal vikt kände jag att nu fick det vara nog.

När jag var yngre så cirkulerade alltid tankarna kring hur jag såg ut, var jag snygg nog eller smal nog. Precis som den största delen av den kvinnliga befolkningen ville jag leva upp till någon form av ideal. Jag var nog inte stor när jag var yngre men har man vänner och bekanta som skulle passa in i sice 0 som idealet heter idag, så var man stor. När jag träffade min man vägde jag runt 70kg och det är ju inte mycket för en tjej på 172 cm. Jag var ganska säker i mig själv, tränade fotboll och höll mig i form. Men på något sätt smög sig kilona på och plötsligt vägde jag 85kg och var inte alls så säker på mig själv längre. Sen kom barnen och med dem fler kilo, jag bantade, testade alla sorters dieter, viktväktarna, GI, Xtravagansa mm men när sista försöket gick käpp rätt åt h-vete så försvann all ork och med det kom deppigheten.

Jag hade dock nått en sorts insikt i varför jag ville få bort övervikten, vid 38 års ålder så kände jag att jag riskerar att dö i förtid. Och som den fantastiska mor och fru jag är skulle de ju inte klara sig utan mig. Skämt och sidor, det gick inte mer. Jag hade ju nu hittat ett jobb i Vimmerby med fantastiska människor som kollegor, det gick ju inte an att ta med en massa deppighet dit. Jag ville bli glad igen, känna mig hälsosam och orka existera.

Beslutet togs och remiss för gastric by pass op. gick i väg till Kalmars sjukhus, jag tänkte att nu är det bara att vänta. Jag tänkte faktiskt inte på min vikt, vilket visade sig på vågen. Men vem brydde sig, jag viste vad som väntade och den styrkan och orken som krävdes för att genomföra operationen sparade jag tills det var dax. Nu gick det rackarns snabbt och den 2 februari opererades jag och la samtidigt all oro och ångest över bantning bakom mig.

Det jag vill förmedla är att detta är ingen snabb fix, det krävs massor av jobb och ett psykiskt stabilt sinne (jag vet att någon som känner mig skrattar, men jag är ganska så stark). Under flera veckor kämpar man med soppor, puré, smakportioner av fast föda, dumping, yrsel, oro för att något ska gå fel, försöka hitta sina rutiner i arbetet och en massa andra förändringar. Jag har nog ändå varit lyckosam i det hela för jag tål nästan all mat, har hört att många har problem men det går bra för mig. Jag har också haft den stora turen att ha en fantastiskt stöttande familj, min man har varit min klippa och ungarna har varit och är helt underbara. Sen ska vi inte prata om de jag jobbar med, mina chefer har stått för en stor portion tålamod, stöd och uppmuntran och resten av personalen är pärlor. Deras support, kommentarer, funderingar och frågor har hjälpt mig enormt mycket. De skulle bara veta att jag nästan sitter och bölar när jag skriver detta. Och där började jag böla :)

Härom dagen gick jag igenom min garderob och provade byxor, jag tog på mig ett par byxor stl 46 då min äldsta som kom in. När jag höll i linningen så gapade ca 25 cm av tomhet mellan byxorna och min magen. Han tittade på mig och sen sa han - Mamma du är ju smal nu, släng dom där byxorna. Jag blev så glad och byxorna ligger i UFF insamlingen.

Det har nu gått nästan 9 månader och siffrorna har sjunkit. Jag har gått från:

• Vikt 125.8 kg till 69,4 kg
• Stl 56 till stl 38.
• Blodtryck 170/110 till 120/70
• Sänkt mina kolesterolvärden 

Jag känner mig helt fantastisk, bättre ork, bättre självförtroende, gladare och otroligt tacksam för att jag har fått göra operationen, att jag vågade satsa på mig själv. För det är det jag gjort, satsat på mig själv, mitt liv och min familj.
Nu tänker ni säker, men hallo hur bra kan det va, finns det inget negativt. Ok mitt dekolletaget är inte som det brukade vara, min mage är rynkig och mitt gäddhäng, ja det hänger där. Men vem bryr sig det är bara min man som ska se det mesta av vad jag nämnt och han verkar nöjd ändå. Jag kommer inte söka till playboy eller till modellyrket så jag överlever nog de sakerna. 

Jag kan inte säga att det här är för alla, jag tror att de flesta sett och läst alla skräckhistorier som TV och tidningar basunerar ut. Men än så länge är jag inte en av dem, utan min operation har fungerat och vad framtiden har att bjuda på det vet ju ingen. Det krävs dock, som för allt annat, en livsstilsförändring, ett helt nytt tänk, man får inget gratis. Det är det dock värt, förhoppningsvis så har jag längre tid tillsammans med min härliga familj och alla underbara vänner och ska försöka göra det bästa av den tiden. Himmel det lät ju nästan religiöst, men jag hoppas ni förstår vad jag menar.
Jag kommer fortsätta att skriva om mitt liv och kanske ligger det ett eller flera nya spännande projekt runt hörnet. Man vet aldrig jag har ju lite myror i brallan, blir det tråkigt så måste jag hitta på något annat.

Valplycka

Då kommer vi till hundäventyret. Jag har som sagt önskat att vi skulle skaffa hund i ca 5 år, många timmar på vovve.se, blocket och diverse kennelklubbar. Min man har inte varit lika entusiastisk men skam den som ger sig. Under en lång tid hade han det lätt att värja sig, det var då jag pendlade mellan Vimmerby och Västervik. Det var då omöjligt att skaffa hund eftersom jag inte skulle hinna hem och tillbaka på lunchrasten och en jycke behöver ju gå ut. Men så bestämde jag mig för att göra en drastisk förändring och sökte jobb i Vimmerby. Jag trodde inte jag skulle få det men försöker man inte kan man inte vinna. Till min stora lycka fick jag jobbet och helt plötsligt blev situationen annorlunda jag kunde nu bearbeta min man på allvar.

Det tog ett år, jag hade efter mycket om och men bestämt mig för vilken ras det skulle bli och jag hade turen att en kull skulle bli leveransklara till midsommarveckan då jag gick på semester. Vi åkte till Örebro och där träffade vi de mest underbara små boxervalpar. Jag ville ha en brun hane och det fanns det en av i kullen, uppfödaren bad oss bekanta oss med valparna och jag var så nervös över att hon skulle säga att han var tingad. Efter ca en timme talade hon om att hon ville sälja en valp till oss och att det var frågan om den bruna hanen. Jag höll på att börja gråta. Så vi fick åka hem och bestämma oss (absolut inte på kenneln sa hon), men dagen efter ringde jag och talade om att vi ville ha valpen. Han hette då Hampus (ett namn ingen i familjen ville behålla) så vi fick sätta oss ner och ha familjeråd, tillslut enades vi om Neo och det var bara att vänta tre långa veckor.

Nu har vi haft Neo i 2 månader och han är en helt underbar valp med allt det innebär. Han älskar att ligga i soffan då gärna på någon, han biter oss i fötter och händer men nu för tiden sker det mest när han är övertrött. Han äter som en häst, agerar damsugare så fort möjligheten uppstår, han kan gå på promenad i 30 minuter och trots det kissar och bajsar han på baksidan när han kommer hem. Han hatar vatten men fullkomligt avgudar sin familj. Det är alltid någon som blir glad när man kommer hem och alltid någon som älskar en villkorslöst. Till och med min man har fallit pladask för den lilla krabaten (snart 16kg) och kan inte låta honom vara.

Neo är en ängel i en gangsters kropp, precis som det står på nästan alla sidor om boxrar.Nu är vi alltså 6 stycken Ekbergare, två vuxna, två underbara barn, en något skeptisk katt och en helt typsikt sprallig valp.

Så nummer två på listan om förändringenstid är genomförd och i full gång.

Bröloppsdag

Ja i dag har jag och min älskling varit gifta i 12 år och det betyder siden enligt listan över bröllopsdagar. Så vi har alltså få ett lent och vackert år framför oss hoppas jag:) Puss min älskade man.

Jag har varit lite dålig på att skriva den sista tiden men tänkte nu ta ett krafttag. När jag startade den här bloggen hade jag flera saker framför mig och tyckte att det skulle vara bra att skriva av sig någon stans. Nu har jag nått i mål gällande dessa och då tänkte jag göra en liten sammanfattning.

Vi bestämde oss för att göra om vårat kök, det var min man som tog beslutet vilket gjorde hela processen lättare för mig. Annars brukar det vara jag som vill renovera och då kan det vara lite gnälligt emellanåt från makens sida. Vi anlitade hjälp för att det skulle gå smidigt, köket, golvet, kaklet och vitvarorna tog vi i från Albins byggvaruhus. Orsaken till det var att de har kvalitetsgrejer men också för att servicen där var kanon. Allt ordnades smidigt av en väldigt serviceinriktad man, han var hemma och tog mått, ritade olika förslag utifrån våra önskemål och tog hand om alla beställningar. Det var inga problem med leveransen vilket det oftast kan vara när man beställer så mycket. Kök och kakel sattes upp av en snickare och min man och vi fick hjälp med el och rör. Det blev en relativt dyr historia men när det väl var klart var det värt varenda spänn. Vi är enormt nöjda med vårt kök och det känndes som hela huset fick ett lyft.

Födelsedagsbestyr

I dag har min äldsta son fyllt 16 år, åren de går med en väldans fart. I ena stunden håller man de små knytena i famnen och i andra stunden tittar de ner på en. Det känns skönt att se hur han utvecklas och växer. Det här med födelsedagspresenter är verkligen inte lätt, fram tills i torsdags sa han bara att det blir bra men pengar. Jaha tänkte jag och min man då får det väl bli så då + lite kläder. Men när sonen kom hem från ett läger i torsdags hade han plötsligt kommit på att han nog ville ha en platttv.
En platt tv, ja det hittar man ju bara så där. Jag menar den kan ju inte kosta hur mycket som helst. Så vi åkte till Expert, fanns billigt men grynig bild. Intropris, inget billigt alls (konstigt). Min man sa -Vi åker till audio video - Ja där har jag då aldrig hitta något billigt men ok då svarade jag. Och döm om vår förvåning, där stod en fin 32 tum för 2777kr (extra pris) och bilden var kanon. Så vi slog till, det gick så snabbt att försäljaren sa -Har aldrig sålt en tv så snabbt. Hem med tv och nyinköpta kläder, skönt att det var fixat.
Sen skulle det planeras fika när mor och far föräldrar skulle dyka upp, tårta är han inte så glad i så jag bestämde mig för att svänga i hopp några pajer. Det blev blåbär, ananas, och rabarber pajer, glas och vaniljvisp. Himmelskt gått vilket även födelsedagsbarnet godkände.
Kvällen avslutades med GP i Målilla, ja inte för mig då eftersom jag har beredskap och familjen nog inte skulle uppskatta att bli lämnade om jag var tvungen att åka till jobbet, Men, men huvudsaken att resten av familjen har det roligt, jag har ju i alla fall min lille hund.

Gastric by pass operation

Wow jag har nått mitt mål!!!!
Idag nådde jag gränsen för normalt BMI, min aktuella vikt är nu 75 kg och jag känner mig helt galet glad. Jag trodde verkligen inte att det skulle gå, läkarna sa att det är få personer som går ner hela vägen. Oftast hamnar man ca 10 kg över BMI gränsen och får sen jobba hårt om man ska ta sig ner, men icke sa nicke. Den här bruden tog sig dit i alla fall. Ja nu ska ni inte tro att jag inte jobbat för det, jag tränar, äter inget godis eller dricka. Jag äter nyttig mat (för det mesta) och regelbundet 6 mål om dagen. Frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och mellanmål. Det jag måste bli bättre på är att dricka mer på jobbet (vatten alltså) hihihi. Med tanke på vart jag jobbar ville jag bara klargöra det.
Så nu bär det av ut till stugan med familjen och i kväll ska jag ta ett glas rosé för att fira.
Puss på alla härliga människor.

Rusk och regn

Ja, helgen bjuder upp och visar sin finaste sida. not. Regn och rusk, men jag har beredskap så för mig spelar det ingen roll. Det är värre för familjen, maken är rastlös men får inget gjort ändå, hunden har fått tillbaka sin energi men tycker inte om regn vilket försvårar promenaderna. Det som är ganska kul trots vädret är att min man vid ett flertal tillfällen innan vi skaffade hund sagt - Vänta bara när du ska ut och gå med byrackan när regnet öser ner. Och döm av min förvånad när jag bad honom ta ut valpen på altanen medan jag moppade golvet (går inte att moppa med en valp hängande i moppen) maken svarar jag kan gå ut och gå med honom. Jag tittade på honom och jag tittade ut, det regnade, tappade hakan och sa vist det blir bra. Undrets tid är inte förbi.
Men jag tycker att det är svårt att skrapa fram energi när vädret inte håller. Så nu styr jag raskt mina steg mot soffan och en kopp kaffe så hoppas jag att solen ler mot oss när vi vaknar i morgon.