Idag har jag skickat i väg min äldsta son till Paris, jag är så stolt över att han åker men samtidigt är jag skit nervös för att något skall hända honom. Han åker med sin fransk klass, 9 glada ungdomar, deras lärare och hennes mor träffades nere på resecenter för att börja resan med buss, tåg och sen buss igen. Det som var lite härligt var att han faktiskt gav sin mor en kram och puss innan han åkte, det värmde en orolig mors hjärta. Nu kommer han inte hem fören på söndag och jag hoppas han får en underbart spännande resa.
Nu börjar det närma sig första läkarbesöket efter operationen, jag kommer närmare och närmare 30 kg och det känns super bra. Jag känner mig lite mer normal nu trots att jag vet att det är många kilon kvar. Ska bli intressant och se vad han har att säga, tänker också fråga honom om jag har möjlighet att genomgå en ev. buk och bröst operation, och hur lång tid det skall gå innan det kommer på frågan.
Tiden går ju så fort, det har ju redan gått 2 månader sen jag gjorde operationen och fortfarande kan jag komma på mig själv med att inte riktigt förstå att jag gjort den. Så länge jag får må så här bra kan jag bara tack och buga, ev problem som kommer i framtiden tacklar jag då.
 |
| Längtar, längtar!! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar