Arbetsångest

Ja, jag har fått arbetsångest, inte alls bra, inte alls roligt men så är det. Det som är så himla tråkigt är att jag trivs så fruktansvärt bra med dem jag arbetar med. Men jobbet är tufft, jag känner att det tar mer än det ger. Vi sjuksköterskor har något som kallas beredskap. Vilket betyder att man under obekväma arbetstider så som helger, kvällar och nätter finns tillgängliga via telefon om det uppstår problem. Jag tycker fruktansvärt illa om beredskapen och det blir bara värre och värre. Den senaste helgen jag hade var visserligen lugn men jag spenderar hela veckan innan med att ha ångest inför helgen. Är sedan skit spänd hela helgen och helt utpumpad när måndagen kommer. Det är inget liv tycker jag. Det är inte bara sjuksköterskeuppgifter man skall göra utan man skall ringa in folk om någon är sjuk, fixa telefon, vatten, avlopp och el om det strular. Är det problem med någon boende skall man in och hjälpa till oavsett vilken tid på dygnet det är. Jag vet att det ingår i mina arbetsuppgifter men jag känner att det kanske inte är värt all oro. Alla är inte gjorda för ett sånt här jobb och kanske jag är en av dem. Kanske det bara är en svacka, får hoppas det, men jag vet inte...
Nu finns det ju inte så många lediga arbeten men vi får väl se vad framtiden har för överraskningar.

Ensam hemma med Neo

Ja, då tänkte jag faktiskt berätta lite om hur det är att ha en boxer. Vi hämtade ju vårat lilla gosegull midsommarveckan och kan konstatera att det är helt underbart med hund. Vill bara börja med det så att ingen tror att vi ångrat oss när ni läser ensam hemma med Neo.
Den här veckan har varit händelserik, Neo är ensam hemma en del och har börjat roa sig på egen hand. Detta är helt försåtligt och jag blir inte arg när jag kommer hem, men vissa lunchraster har kantats av städning den här veckan.
Han började veckan med att toapappra hela huset. Dum som jag är hade jag lagt toarullarna i garderoben utanför toaletten, en lite nyfiken hund bestämde sig för att undersöka garderober och fick jackpott. Han var mäkta stolt över sig själv där han satt i ett virrvarr att papper och tittade stolt på mig när jag kom hem.
Nästa dag tyckte han att han behövde förkovra sig i litteraturens värld och då dög inte något billig kiosklitteratur inte. Nä han gick på min mans gamla arvegods böcker och som ni nog kan räkna ut läser inte en hund de tuggar i sig kunskapen.
I onsdags nådde han nya höjder. För ca ett och ett halvt år sen slutade jag på dialysen i Västervik, mina kära kollegor hade en helt underbar avslutningsfest för mig med tillhörande skojpresent. I en lite väska hade de samlat kondomer, handsprit mm. De hade också lagt i ett rör Resorb som man använder om man blir magsjuk och behöver vätskeersättning. Väskan satte jag in i min garderob strax efter och hade glömt att den stod där. Nu hittade min lilla snokare den och rev ut innehållet runt om i huset. Sen hade han kämpat hårt för att komma åt Resorben för den luktade ju så gått (hallon). När jag kom hem på lunchen hade han lyckats och smält i sig alla brustabletterna. Jag blev skit rädd och ringde veterinären, fick då tala med en super trevlig sköterska som konsulterade veterinären i rummet bredvid. Hon tryckte dock inte må mute knappen så jag hörde hela samtalet.
-Vi har en valpägare som är orolig för sin valp, han har tydligen satt i sig flera brustabletter med Resorb. Tror du att det är farligt.
- Nä, svarar veterinären, men hon bör vara uppmärksam på hans allmäntillstånd i alla fall, utifall han blir dålig i magen. Vad är det för ras?
- Det är en boxer.
Då hör jag veterinären högt säga.
- Dom där jädrans boxrarna de är ju inte kloka på en punkt.
Sköterskan kommer tillbaka till luren och säger du hörde vad han sa, ja svarar jag. Jo det är så att vi tidigare i dag hade två boxrar här och de höll på att riva halva veterinärstationen.
Så kan det vara att träffa en boxer, han mådde dock bra vilket kändes skönt.
I torsdags när jag kom hem på lunchen hade han haft en släng av romantikt, han hade dragit ner mina fina svarta ljus, men även här gör ju inte hundar som människor så istället för att tända dem åt han upp dem. Kl 00.00 på natten kom de upp igen med en väldans fart, då mådde inte mitt lilla solsken speciellt bra.
I dag är jag ledig och Neo behöver inte vara ensam så jag tror att nästa inlägg om ensam hemma med Neo kommer nästa vecka.

HM

Den härliga looken har jag införskaffat, har blivit lite klokare när det gäller klädköp nu när jag måste köpa en helt nu garderob, Så jag köper en hel look i stället för enstaka plagg här och där. Sen har jag som jag skrivit tidigare fastnat för HM. Skorna och kjolen har inte kommit hem än men förhoppningsvis nästa vecka.
Har nu också lyckats ladda kameran så snart får ni se mig som modell i stället för hm modellerna.

Helg i skogens tecken

Vilken härlig helg, jag, min man och våran vovve har haft det härlig ute i naturen. I lördags kördes det enduro i Vimmerbys skogar. Vi vandrade ut i skogen med vovven och såg alla fantastiska enduro åkare när de kämpade sig upp för backar och igenom kärr. Det var två etapper en på dagen och en på kvällen i mörkret. Sista etappen lämnade vi vovven hemma då det var bäcksvart och jag var rädd att han skulle dra i kull mig. Kära vänner hade tänt en brasa så där stod vi och tittade, pratade, hejade och grillade korv. Fantastiskt roligt.

I dag åkte vi en runda ut till våran stuga och plockade i ordning det sista inför vintern, sedan bestämde vi oss för att ta en tur ut i skogen så att Neo kunde få springa av sig. När vi gått ett tag blev vi båda oroliga för vart vi var, jag trodde att jag hade vägen strax efter en kulle och min man trodde att den låg längre bort. Så vi slogs med grannar och sly, tog oss över ett kärr och efter lite oro från min sida nådde vi tillslut vägen. Vovven däremot var utom sig av lycka han sprang fram och tillbaka, hoppade och skuttade och märkte aldrig av våran oro. När vi fick in honom i bilen somnade han på studs, det finns inget så rogivande som en slutkör jycke.

Sorg och glädje

Denna vackra höstdag har gått i sorgens täcken. Har i dag varit på begravning, kära farbror gick hastigt bort efter att ha drabbats av en svår strok. Han begravdes i Hultsfred där familj och vänner var samlade. Begravningen var vacker och stämningsfull med många fina ord från präst och vänner. Han var en godhjärtat man och är saknad av många. Begravningar är alltid väldigt jobbiga, att se sina nära och kära i sorg får hjärtat att brista. Många tårar fälldes i denna sorgens dag.
Efter begravningen var vi bjudna hem till hans fru och där bjöds det på underbart saftig smörgåstårta och delikat marängtårta. Nu kunde man känna en viss glädje över att få träffas och få dela härliga minnen. Det är bara synd att det krävs en begravning för att man skall träffas.

The rose

Some say love it is a river that drowns the tender reed. Some say love it is a razor that leaves your soul to bleed. Some say love it is a hunger, an endless aching need.I say love it is a flower and you its only seed.

It's the heart afraid of breaking that never learns to dance. It's the dream afraid of waking that never takes the chance. It's the one who won't be taken, who never seem to give, and the soul afraid of dying that never learns to live.

When the night has been to lonely and the road has been to long and you think that love is only for the lucky and the strong. Just remember in the winter far beneath the bitter snows lies the seed that with the sun's love in the spring becomes the rose.

Mina tankar går till min faster, kusiner och deras barn.
Vila i frid kära farbror.

Träning

Träningsvärk, träningsvärk, träningsvärk, joho det känns att man lever. Gårdagens löparrunda har satt sina spår så i dag blev det en långpromenad med lille vovven. Det är så underbart vackert i naturen om man inte räknar alla ekollon som faller ner som projektiler när man minst anar det. Sötings neo ligger nu i soffan och snarkar högt och nöjt efter många härliga hundmöten ute i skogen. Det är ju så kul att träffa andra hundar.
Jag arbetar halvtid den här veckan och det känns både bra och dåligt, det är skönt att gå hem kl 12, men samtidigt är det svårt att komma in i arbetet igen. Tur att jag har världens bästa ssk kollega, hon är en riktig klippa.
Har i kväll suttit och förhört min son i fysik, fysik vem kommer i håg det och varför måste jag lära mig det. Jo, för att sonen skall klara sitt prov, vad gör man inte för sina barn. Han har det kämpigt min lille son, men han kämpar hårt och det är ju ett stort plus i kanten.

Barnfri helg

Ja det var några år den jag och min man hade en helt barnfri helg. Yngsta sonen åkte i väg på konfirmationsläger, de hade haft det kanon kul men trötta var han när han kom hem. Inte många timmars sömn där inte. Min äldsta son gjorde något mer otippat, han åkte i väg ända till Gnosjö för att träffa en tjejkompis. Tog tåget i lördags morse och kom hem i kväll. Han verkade också nöjd med resan, de hade enligt honom mest suttit vid datorn, men jag tror inte jag vill veta alla detaljer han är dock 16 år.

 Jag och min man gjorde något vi inte gjort på flera år, vi var på stan och fikade. Det har nyöppnats ett fik som heter bakfickan och jag rekommenderar det varmt. Bra priser och högklassiga mackor.
Sen åkte jag till Hultsfred kollade på handboll, mina två brorsöner spelar och det var enormt spännande. Lite tackykard blev jag vilket inte är så lyckat, men man får lida för idrotten. Matchen blev dock lika, säkert väldigt lyckat för motståndarlaget men inte för våra killar. Det var en match som de skulle vunnit lätt. Den äldsta brorsonen spelade hela matchen och efteråt gick ögonen i kors, han är enormt duktig och det är så kul och få hejja på honom. Den yngsta brorsonen har tyvärr haft otur med mycket sjukdomar, men när han väl blir frisk och får speltid så kommer de få se på andra bullar. Han har också en enorm talang.
På kvällen gick jag och min man tillsammans med några vänner på kinakrogen, åt och hade det enormt trevligt. Det enda som blev ett minus var att jag fick hjärnstopp och beställde in nassi goreng (tror det stavas så) det var skit äckligt och luktade inte något vidare heller. Men sen jag opererade mig så är jag lite försiktig med maten så jag tänkte ta något som inte var så starkt eller kryddigt. Stort misstag!!

I dag har vi varit i Hultsfred och träffat mina föräldrar och faster med man, tyvärr har min pappas bror gått bort i dag på morgon efter att han tidigare i veckan fick en allvarlig strok. Så min faster med man kom till Hultsfred i går för att besöka honom och det var ju tur att de hann att träffa honom. Han var en härlig man med en väldigt massa järn i elden. Så våra tankar går i dag till min faster och resten av familjen.
Vi åkte sedan till stugan höststädade lite, våran valp älskar att vara där. Han är så duktig håller sig runt gården men springer som en vilde. När vi kom hem däckade han och sov ute på altanen i 2 timmar.

Jag hann också med något jag inte gjort på länge, jag tog mig en spring tur. Har ju sprungit lite då och då, men en sak är klar, jag har aldrig haft någon super kondition. Men det är klart lättare att springa när man väger 68kg än när man hade kraftig övervikt. Även om konditionen är lite halv dan så orkar kroppen mer nu. Så allt som allt är jag enormt nöjd med helgen och nu har jag dessutom mina älskade söner hemma:):)

Love

Wow jag har en kärleksaffär, helt fantastiskt men ruskigt dyr.
När man har genomgått en gastrik by pass operation så går ju kostnaden ner för mat drastiskt. Men när man väl kommer ner till den vikten som man förhoppningsvis ska stå på resten av livet, gapar garderoben ruskigt tom. Vad gör då en stackars kvinna som i flera år köpt kläder som hon kommer i och nu faktiskt kan köpa kläder som är snygga och sitter bra. Jo hon hittar HM katalogen och shop on line. Kärlek i första ögonkastet, just nu har de så många kläder som jag fullständigt avgudar. De där pengarna jag sparar på mat de räcker inte ens till hälften av vad jag vill ha. Tänk om någon kom och sa -Ulrika du får 10000kr köp en ny garderob, vad lycklig jag skulle bli. Nu snackar vi i-lands problem jag vet men det är så kul. Skickade efter en fantastiskt snygg lite kjol i stl 38, när jag öppnade paketet tänkte jag den här kommer jag aldrig i (snevriden kroppsuppfattning) men se det gjorde jag och om jag får säga det själv så ser jag riktigt bra ut i den.

Nu är ju detta inte jag, men dessa klädesplaggen  köpte jag, har börjat köpa hela paketet i stället för en tröja här och ett par byxor där.

När jag får igång min kamera igen ska jag ta lite kort så får ni bedöma själva. Så min kärleksaffär är alltså med klädföretagen och då speciellt HM. 

Gastric by pass operation

Ja, då ska jag försöka summera denna enorma förändringen i mitt liv, min magoperation.
Det här var ett av de största besluten som jag tagit i mitt liv, jag hade under en längre tid mått riktigt uselt. Då jag under flera år kämpat med min vikt och aldrig lyckats hålla en normal vikt kände jag att nu fick det vara nog.

När jag var yngre så cirkulerade alltid tankarna kring hur jag såg ut, var jag snygg nog eller smal nog. Precis som den största delen av den kvinnliga befolkningen ville jag leva upp till någon form av ideal. Jag var nog inte stor när jag var yngre men har man vänner och bekanta som skulle passa in i sice 0 som idealet heter idag, så var man stor. När jag träffade min man vägde jag runt 70kg och det är ju inte mycket för en tjej på 172 cm. Jag var ganska säker i mig själv, tränade fotboll och höll mig i form. Men på något sätt smög sig kilona på och plötsligt vägde jag 85kg och var inte alls så säker på mig själv längre. Sen kom barnen och med dem fler kilo, jag bantade, testade alla sorters dieter, viktväktarna, GI, Xtravagansa mm men när sista försöket gick käpp rätt åt h-vete så försvann all ork och med det kom deppigheten.

Jag hade dock nått en sorts insikt i varför jag ville få bort övervikten, vid 38 års ålder så kände jag att jag riskerar att dö i förtid. Och som den fantastiska mor och fru jag är skulle de ju inte klara sig utan mig. Skämt och sidor, det gick inte mer. Jag hade ju nu hittat ett jobb i Vimmerby med fantastiska människor som kollegor, det gick ju inte an att ta med en massa deppighet dit. Jag ville bli glad igen, känna mig hälsosam och orka existera.

Beslutet togs och remiss för gastric by pass op. gick i väg till Kalmars sjukhus, jag tänkte att nu är det bara att vänta. Jag tänkte faktiskt inte på min vikt, vilket visade sig på vågen. Men vem brydde sig, jag viste vad som väntade och den styrkan och orken som krävdes för att genomföra operationen sparade jag tills det var dax. Nu gick det rackarns snabbt och den 2 februari opererades jag och la samtidigt all oro och ångest över bantning bakom mig.

Det jag vill förmedla är att detta är ingen snabb fix, det krävs massor av jobb och ett psykiskt stabilt sinne (jag vet att någon som känner mig skrattar, men jag är ganska så stark). Under flera veckor kämpar man med soppor, puré, smakportioner av fast föda, dumping, yrsel, oro för att något ska gå fel, försöka hitta sina rutiner i arbetet och en massa andra förändringar. Jag har nog ändå varit lyckosam i det hela för jag tål nästan all mat, har hört att många har problem men det går bra för mig. Jag har också haft den stora turen att ha en fantastiskt stöttande familj, min man har varit min klippa och ungarna har varit och är helt underbara. Sen ska vi inte prata om de jag jobbar med, mina chefer har stått för en stor portion tålamod, stöd och uppmuntran och resten av personalen är pärlor. Deras support, kommentarer, funderingar och frågor har hjälpt mig enormt mycket. De skulle bara veta att jag nästan sitter och bölar när jag skriver detta. Och där började jag böla :)

Härom dagen gick jag igenom min garderob och provade byxor, jag tog på mig ett par byxor stl 46 då min äldsta som kom in. När jag höll i linningen så gapade ca 25 cm av tomhet mellan byxorna och min magen. Han tittade på mig och sen sa han - Mamma du är ju smal nu, släng dom där byxorna. Jag blev så glad och byxorna ligger i UFF insamlingen.

Det har nu gått nästan 9 månader och siffrorna har sjunkit. Jag har gått från:

• Vikt 125.8 kg till 69,4 kg
• Stl 56 till stl 38.
• Blodtryck 170/110 till 120/70
• Sänkt mina kolesterolvärden 

Jag känner mig helt fantastisk, bättre ork, bättre självförtroende, gladare och otroligt tacksam för att jag har fått göra operationen, att jag vågade satsa på mig själv. För det är det jag gjort, satsat på mig själv, mitt liv och min familj.
Nu tänker ni säker, men hallo hur bra kan det va, finns det inget negativt. Ok mitt dekolletaget är inte som det brukade vara, min mage är rynkig och mitt gäddhäng, ja det hänger där. Men vem bryr sig det är bara min man som ska se det mesta av vad jag nämnt och han verkar nöjd ändå. Jag kommer inte söka till playboy eller till modellyrket så jag överlever nog de sakerna. 

Jag kan inte säga att det här är för alla, jag tror att de flesta sett och läst alla skräckhistorier som TV och tidningar basunerar ut. Men än så länge är jag inte en av dem, utan min operation har fungerat och vad framtiden har att bjuda på det vet ju ingen. Det krävs dock, som för allt annat, en livsstilsförändring, ett helt nytt tänk, man får inget gratis. Det är det dock värt, förhoppningsvis så har jag längre tid tillsammans med min härliga familj och alla underbara vänner och ska försöka göra det bästa av den tiden. Himmel det lät ju nästan religiöst, men jag hoppas ni förstår vad jag menar.
Jag kommer fortsätta att skriva om mitt liv och kanske ligger det ett eller flera nya spännande projekt runt hörnet. Man vet aldrig jag har ju lite myror i brallan, blir det tråkigt så måste jag hitta på något annat.

Valplycka

Då kommer vi till hundäventyret. Jag har som sagt önskat att vi skulle skaffa hund i ca 5 år, många timmar på vovve.se, blocket och diverse kennelklubbar. Min man har inte varit lika entusiastisk men skam den som ger sig. Under en lång tid hade han det lätt att värja sig, det var då jag pendlade mellan Vimmerby och Västervik. Det var då omöjligt att skaffa hund eftersom jag inte skulle hinna hem och tillbaka på lunchrasten och en jycke behöver ju gå ut. Men så bestämde jag mig för att göra en drastisk förändring och sökte jobb i Vimmerby. Jag trodde inte jag skulle få det men försöker man inte kan man inte vinna. Till min stora lycka fick jag jobbet och helt plötsligt blev situationen annorlunda jag kunde nu bearbeta min man på allvar.

Det tog ett år, jag hade efter mycket om och men bestämt mig för vilken ras det skulle bli och jag hade turen att en kull skulle bli leveransklara till midsommarveckan då jag gick på semester. Vi åkte till Örebro och där träffade vi de mest underbara små boxervalpar. Jag ville ha en brun hane och det fanns det en av i kullen, uppfödaren bad oss bekanta oss med valparna och jag var så nervös över att hon skulle säga att han var tingad. Efter ca en timme talade hon om att hon ville sälja en valp till oss och att det var frågan om den bruna hanen. Jag höll på att börja gråta. Så vi fick åka hem och bestämma oss (absolut inte på kenneln sa hon), men dagen efter ringde jag och talade om att vi ville ha valpen. Han hette då Hampus (ett namn ingen i familjen ville behålla) så vi fick sätta oss ner och ha familjeråd, tillslut enades vi om Neo och det var bara att vänta tre långa veckor.

Nu har vi haft Neo i 2 månader och han är en helt underbar valp med allt det innebär. Han älskar att ligga i soffan då gärna på någon, han biter oss i fötter och händer men nu för tiden sker det mest när han är övertrött. Han äter som en häst, agerar damsugare så fort möjligheten uppstår, han kan gå på promenad i 30 minuter och trots det kissar och bajsar han på baksidan när han kommer hem. Han hatar vatten men fullkomligt avgudar sin familj. Det är alltid någon som blir glad när man kommer hem och alltid någon som älskar en villkorslöst. Till och med min man har fallit pladask för den lilla krabaten (snart 16kg) och kan inte låta honom vara.

Neo är en ängel i en gangsters kropp, precis som det står på nästan alla sidor om boxrar.Nu är vi alltså 6 stycken Ekbergare, två vuxna, två underbara barn, en något skeptisk katt och en helt typsikt sprallig valp.

Så nummer två på listan om förändringenstid är genomförd och i full gång.

Bröloppsdag

Ja i dag har jag och min älskling varit gifta i 12 år och det betyder siden enligt listan över bröllopsdagar. Så vi har alltså få ett lent och vackert år framför oss hoppas jag:) Puss min älskade man.

Jag har varit lite dålig på att skriva den sista tiden men tänkte nu ta ett krafttag. När jag startade den här bloggen hade jag flera saker framför mig och tyckte att det skulle vara bra att skriva av sig någon stans. Nu har jag nått i mål gällande dessa och då tänkte jag göra en liten sammanfattning.

Vi bestämde oss för att göra om vårat kök, det var min man som tog beslutet vilket gjorde hela processen lättare för mig. Annars brukar det vara jag som vill renovera och då kan det vara lite gnälligt emellanåt från makens sida. Vi anlitade hjälp för att det skulle gå smidigt, köket, golvet, kaklet och vitvarorna tog vi i från Albins byggvaruhus. Orsaken till det var att de har kvalitetsgrejer men också för att servicen där var kanon. Allt ordnades smidigt av en väldigt serviceinriktad man, han var hemma och tog mått, ritade olika förslag utifrån våra önskemål och tog hand om alla beställningar. Det var inga problem med leveransen vilket det oftast kan vara när man beställer så mycket. Kök och kakel sattes upp av en snickare och min man och vi fick hjälp med el och rör. Det blev en relativt dyr historia men när det väl var klart var det värt varenda spänn. Vi är enormt nöjda med vårt kök och det känndes som hela huset fick ett lyft.

Födelsedagsbestyr

I dag har min äldsta son fyllt 16 år, åren de går med en väldans fart. I ena stunden håller man de små knytena i famnen och i andra stunden tittar de ner på en. Det känns skönt att se hur han utvecklas och växer. Det här med födelsedagspresenter är verkligen inte lätt, fram tills i torsdags sa han bara att det blir bra men pengar. Jaha tänkte jag och min man då får det väl bli så då + lite kläder. Men när sonen kom hem från ett läger i torsdags hade han plötsligt kommit på att han nog ville ha en platttv.
En platt tv, ja det hittar man ju bara så där. Jag menar den kan ju inte kosta hur mycket som helst. Så vi åkte till Expert, fanns billigt men grynig bild. Intropris, inget billigt alls (konstigt). Min man sa -Vi åker till audio video - Ja där har jag då aldrig hitta något billigt men ok då svarade jag. Och döm om vår förvåning, där stod en fin 32 tum för 2777kr (extra pris) och bilden var kanon. Så vi slog till, det gick så snabbt att försäljaren sa -Har aldrig sålt en tv så snabbt. Hem med tv och nyinköpta kläder, skönt att det var fixat.
Sen skulle det planeras fika när mor och far föräldrar skulle dyka upp, tårta är han inte så glad i så jag bestämde mig för att svänga i hopp några pajer. Det blev blåbär, ananas, och rabarber pajer, glas och vaniljvisp. Himmelskt gått vilket även födelsedagsbarnet godkände.
Kvällen avslutades med GP i Målilla, ja inte för mig då eftersom jag har beredskap och familjen nog inte skulle uppskatta att bli lämnade om jag var tvungen att åka till jobbet, Men, men huvudsaken att resten av familjen har det roligt, jag har ju i alla fall min lille hund.

Gastric by pass operation

Wow jag har nått mitt mål!!!!
Idag nådde jag gränsen för normalt BMI, min aktuella vikt är nu 75 kg och jag känner mig helt galet glad. Jag trodde verkligen inte att det skulle gå, läkarna sa att det är få personer som går ner hela vägen. Oftast hamnar man ca 10 kg över BMI gränsen och får sen jobba hårt om man ska ta sig ner, men icke sa nicke. Den här bruden tog sig dit i alla fall. Ja nu ska ni inte tro att jag inte jobbat för det, jag tränar, äter inget godis eller dricka. Jag äter nyttig mat (för det mesta) och regelbundet 6 mål om dagen. Frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och mellanmål. Det jag måste bli bättre på är att dricka mer på jobbet (vatten alltså) hihihi. Med tanke på vart jag jobbar ville jag bara klargöra det.
Så nu bär det av ut till stugan med familjen och i kväll ska jag ta ett glas rosé för att fira.
Puss på alla härliga människor.

Rusk och regn

Ja, helgen bjuder upp och visar sin finaste sida. not. Regn och rusk, men jag har beredskap så för mig spelar det ingen roll. Det är värre för familjen, maken är rastlös men får inget gjort ändå, hunden har fått tillbaka sin energi men tycker inte om regn vilket försvårar promenaderna. Det som är ganska kul trots vädret är att min man vid ett flertal tillfällen innan vi skaffade hund sagt - Vänta bara när du ska ut och gå med byrackan när regnet öser ner. Och döm av min förvånad när jag bad honom ta ut valpen på altanen medan jag moppade golvet (går inte att moppa med en valp hängande i moppen) maken svarar jag kan gå ut och gå med honom. Jag tittade på honom och jag tittade ut, det regnade, tappade hakan och sa vist det blir bra. Undrets tid är inte förbi.
Men jag tycker att det är svårt att skrapa fram energi när vädret inte håller. Så nu styr jag raskt mina steg mot soffan och en kopp kaffe så hoppas jag att solen ler mot oss när vi vaknar i morgon.

Valpbestyr

Hu vilken dag, vaknade kl 04.00 av att våran lille valp började kräkas. Sen sov han fram till 06.00, upp, ut, kissa, bajsa, kräkas. Det var nu det gick upp för mig att valpen nog inte mådde så bra, så jag slog en signal till våran underbara kennelägare och bad om råd. Vi fick inte ge honom något att äta, men blev han piggare kunde vi ge honom kokt ris till kvällen. Äldsta sonen fick gå upp lite tidigare innan han skulle till jobbet för att ta hand om trött liten vilsen valp. När kl slog 8.30 ringer sonen och berättar att valpen kräkts igen. Nu blev jag väldigt orolig, så jag ringde till veterinären. Beskedet blev: ingen mat, fri tillgång till vatten men om han kräks upp vattnet också måste vi kontakta sjukhuset i lindköping. Fy vad rädd jag blev nu, tänk om han hade något i magen, tänk om han blev uttorkad. Ytterligare ett problem uppstod då yngsta sonen tog över vakten och vi upptäckte att valpen inte alls ville dricka vatten. Yngsta sonen prövade allt tex. när valpen slickade på en foppa toffla hälde han vatten i den så att valpen av misstag skulle få i sig lite, ganska så driftigt må jag säga. Valpen fortsatte dagen med att sova, kissa, äta blad och gräs, kräkas and so on.
När jag kom hem efter jobbet tänkte jag, vi måste få i honom vätska. Sen slog det mig, fodret som Neo får, blöts upp i vatten, om jag kryddar vattnet med fodersmak kanske han dricker. Till min stora lycka fungerade det, valpen började nu dricka och har under kvällen kvicknat till något. Nu håller jag bara tummarna att Neos tillfrisknad är på gång.
I morgon får han kokt ris och lite kokt fisk om han inte kräks.
En sak kan jag säga, jag är helt slut, har varit så fruktansvärt rädd under hela dagen, han är ju trots allt min lilla baby. Valpen har dock ej lidit brist på närhet, hela familjen har turats om att krama, klappa och mysa med honom hela dagen. Älskade lilla liv.

Arbetsmyra och bakvärk

Ja då var semestern slut och solen skiner så fantastiskt. Min första arbetsdag är slut och det är jag med.
Jag har de senaste dagarna gått igenom ett litet helvete, det är penibelt att berätta men jag gör det ändå. En biverkan på gastric by pas op. är att man lätt kan bli hård i magen om man inte passar sig. Detta skedde i torsdags och efter det fick jag så himla ont söderut. Själv trodde jag att det var hemorrojder, men värken blev värre och värre. Under lördagskvällen trodde jag att jag skulle avlida, jag kunde inte stå, gå, sitta eller ligga och det kändes som om någon hade tänt en majbrasa neråt till. När jag vaknade på söndagen tänkte jag aldrig mer och slog numret till vårdcentralen. Efter att jag fått vänta ca 30 minuter ringde de upp och jag berättade om mina problem. Sjuksköterskan pratade lite med sin läkare som ansåg att problemet var för svårt för henne och sa att jag fick kontakta sjukhuset 45 minuter bort om det blev värre.
Vad då blev värre, jag hade redan passerat värre med flera mil. Så jag ringde till sjukhuset och fick komma dit. Väl där fick jag komma in snabbt, pratade med en ssk om mina tidigare problem och nuvarande. Efter en timmer kom en fantastiskt trevlig men väldigt ung läkare (kvinna phu) in och det jag alltid fasat för var på gång att hända. Undersökningen!!! S-tan vad ont det gjorde och inte var hon nöjd med det utan ville använda någon maskin med ett rör för att se bättre. Nu kallsvettades jag och kände att det inte var långt kvar tills ett rymningsförsök skulle ske. Men med tanke på gårdagens smärta så stannade jag kvar.
Upp på britsen igen och läkaren säger. -Ska bara titta lite till först, sen hör man -Aha där har vi det. Du har en spricka i skinnet, ni vet vart. Då behöver vi inte använda maskinen. -Herregud, skrek jag,-Jag tycker så mycket om dig. Lite pinsamt uttryckt, men lättnaden var stor när maskinen rullades bort. Jag fick ett recept på salva som man skulle använda väldigt försiktig den första veckan då det var glytrin i. Det kan man kan reagera starkt på med huvudvärk och hjärtklappning. Sen föreslog hon att jag använder Xylocainsalva fram tills jag kommer upp i fulldos av den andra salvan. Xylocain har jag nog hemma tänkte jag lite käckt och tog mitt pick och pack och gasade bilen mot vimseby.
Jag var duktigt spak när jag kom hem, men dagen var långt i från över. Under kvällen började det igen, smärta, smärta och mer smärta. Nu trodde jag att jag skulle dö, kunde bara använda lite av salvan och inte f-n hade jag någon Xylocain hemma. Jag somnade nog i ren utmattning och måndagsmorgon var det bara att gå upp och iväg till jobbet. Som tur är har jag den bästa vännen i världen som kollega, vid kl 10 åkte hon ner och köpte Xylocain till mig och befrielsen var ett faktum. Fungerade någorlunda och jag kände mig som en människa igen.
Vist låter det som mina sista semesterdagar var helt lyckade, men sånt är livet och jag kan nu bara lära mig av det här och jobba häcken av mig i 4 veckor hahaha.

Så här kände jag mig ungefär.

Av största vikt!

Idag fyller våran lilla valp 3 månader, det firade vi med en tripp till veterinären för 12 veckors vaccinationen. Vi fick en kanon trevlig tjej som gav sprutan utan några som helst besvär. Neo fick lite godis av mig och hon stack, han märkte aldrig vad som hände. Vi vägde honom också och han har nu nått 10.2 kg, tänkte mäta honom men vet inte riktigt vart på kroppen man mäter ifrån, så jag får undersöka det lite närmare. Vi har haft det relativt bajs och kissfritt de senaste dagarna, Neo har lyckats hålla sig bra, förutom i gå morse då han inte hann ut, utan olyckan skedde på altanen. Sånt är livet inte hans fel, inte än i alla fall.

3 månader 10.2kg

När vi ända snackar vikt så kan jag tala om att jag äntligen kommit under den magiska gränsen 80kg, jag väger nu 79,2 och det känns fantastiskt roligt. Det går inte så fort i viktminskningen men som jag sagt tidigare så gör det ingenting. Mitt mål är att nå 75kg för då är jag inom hälsosam BMI, jag är inte riktigt överens med BMI, tycker att lägsta vikten är väldigt låg, speciellt för en kvinna i min ålder (hu vad gammal jag lät där då). Hade jag varit runt 20 kanske 65 kg hade varit ok men nu tror jag faktiskt att det skulle se konstigt ut med så låg vikt. I vilket fall som helst tror jag inte min kropp självmant går ner så långt så det blir nog inget problem.

Allt som allt har jag nu gått ner 46,3kg på 5,5 månader, jag mår kanon och kan äte i princip all mat.

38 år 79,2kg

På matfronten ligger det nu till som följande. Har nu provat bulle, kännde mig dock lite konstig efter det, den satte sig som en klump så jag tror inte jag kommer pröva det på ett tag. Prövade kladdkaka för någon vecka sen, men det gick icke, mådde riktigt tjuvtjockt. Kontentan av det är att socker inte är min grej, men jag tror jag överlever det. det smakade i alla fall inte som det gjorde förr. Har också testat lite rosévin, det var gott, kände inget, drack dock inte så mycket (fegis).

Valplycka

Dagen har som sagt varit kantat av sortering, slänga grejer och bestämma vad som skall sparas. Våra lilla jycke hittade ett helt nät fullt av gosedjur som han bestämde att vi skulle behålla.

Ja , jag vet skor och borste tillhör inte mig. Men gosedjuren låter ni bli!!

Jag är så glad, allt är mitt, mitt, mitt:)

Efter att ha massakrerat gosedjur, snott skor och borstar är nu valpen helt slut

Under gårdagen träffade Neo, Tyson igen. Deras möte skedde med sådan fart att kameran ej hängde med. Tjoho vad det går.

Ut med gamla och in med det nya.

Wow vi har lyckats städa våra vind, rackarns vad man sparar på sig massa saker. Två lass till skräpan, närmare 20 kassar till klädinsamlingen, det är inte dåligt samlat. Nu har vi massor av plats där uppe för nya samlingsobjekt:) Men man känner en väldans lättnad när det är gjort, det är som när man rensar garderober eller städar ur skåp, jobbigt att sätta igång men skönt när det är färdigt.

Tog en tur till jobbet i dag för att visa upp Neo, det var så många som tittade och gullade att han tillslut såg lite generad ut. Men det var kul att träffa kollegorna som går på semester när jag kommer tillbaka, jag önskar dem härliga veckor, rofyllda veckor och massor av kul. Själv börjar jag ju jobba på måndag, det är inte så att jag inte vill tillbaka till jobbet men ååångesten inför att lämna lillvalpen hemma är stor. Ungarna får ju hjälpa till, men jag har ju liksom levt i lite symbios med den lille rackaren i snart 4 veckor så jag kommer få abstinens. Men så får det bli, inget att göra något åt.

Nähä nu är det dax för städning, men först en välförtjänt fika med älskade familjen.

Bakdag

Jag har av någon anledning roat mig med att baka.
Först fick jag i hopp 90 kanelbullar, min yngsta son sa saligt - jag älskar dina bullar, sen tryckte han ner 3 st tillsammans med ett glas mjölk. Så som bullar ska avnjutas:)

 
Sen snodde jag i hopp några muffins, choklad/choklad, jag är inte säker på hur de blev. Äldsta sonen sa att de smakade bra, men yngsta sonen bjöd sina vänner på var sin och de såg lite ansträngda ut. Kanske inte var en god ide att använda så mycket choklad. Ja ja, jag får väl fråga sonen när han kommer hem om det är någon ide att baka dem igen eller om jag ska hitta ett annat recept.

Maken har dragit i väg till Hultsfredsfestivalen, han skulle köra och komma hem till elva. Men plötsligt fick jag ett telefonsamtal där han talar om att planerna är ändrade och han har tagit en öl. Så maken blir kvar i Hultsfred och jag sitter ensam i Vimmerby. Ja, festivalen drog inte för min skull, det hade bara blivit tråkigt då jag hade fått köra och stått där bland alla överförfriskade människor. Inte kul när det är kallt och ruggigt. Så nu sitter jag framför tv och känner mig lite övergiven, det hjälper inte direkt att jag bara har en vecka kvar på semestern. Har inte gjort ett skit, har ju valp, men nästa vecka ska det ske grejer. Ska bara komma på vad:)

Felinformerad;)

Tänk vad tokigt det blir ibland, här läser man och läser man om olika raser, hur stora de ska bli och hur man ska ta hand om dem. Jag har ibland en förmåga att blanda ihop fakta vilket har skett gällande min lille valp. Jag har glatt gått omkring och sagt att det här blir en stor kille, vikt mellan 50-60 kg. Men idag träffade jag en arbetskollega till min man och när vi började prata om boxerns storlek tyckte jag han reagerade så mycket på min stolta information. När jag väl kom hem tog jag fram rasbeskrivningen och lite skamset såg jag att jag gjort ett typiskt Ulrika fel. Boxern blir ca 57-63 cm i mankhöjd och ca 30 kg tung, jag har alltså blandat ihop siffrorna ops. Så jag får gå ut med en dementi till de jag felinformerat, pinsamt.
Min man blev dock överlycklig han tog genast fram tumstocken och mätte upp höjden för Neo och konstaterade att hunden har halverats. Tur att det var åt det hållet och inte tvärtom:). Han var till och med på väg att väcka Neo för att mäta honom nu, bara för att få en känsla av hur mycket större han kommer bli. Det satte dock matte stop för.

Nått som är underbart är att min man verkligen har fallit för valpen, han letar konstant efter honom om han inte vet vart han är och låter han ligga i knät framför tv. Vem skulle tro det när jag började snacka vovve.

Vad är en boxer?

Jo..
"Ingen annan är som boxern kraftfull men ändå elegant,
spontan och burdus men ändå känslig för hård press.
Ingen annan ras har ett skal av så butter uppsyn
runt ett stundtals helt lössläppt och hämningslöst inre.
Ingen annan än boxern ser så lastgammal ut redan vid unga år,
men behåller sin livslust och glädje in i det sista!"  
Saxat från Brukshunden 1995 nr 3

Köksrenoveringen är klar

Nu vet jag att det var ett tag sen köket blev klart, men då jag inte haft någon bra kamera är det först nu som jag kan lägga in bilder på det. Så här har vi slutresultatet.

Här har vi då ett parti med kyl/frys, micro och ugn. Underbart med ugn och micro i arbetshöjd.

Till vänster hade vi förut ett högt skåp, när vi fick bort det blev köket mycket större och en härlig arbetsyta fick ta plats. Jag trodde aldrig att induktionshäll skulle vara så bra.

Tidigare hade vi ett barbord med barstolar här, det använde vi aldrig utan det blev en avlastningsyta. Köksön blev perfekt med extra lådor för förvaring.

Hela familjen är helnöjda med vårt nya kök, det är ljusare och mer funktionellt än tidigare. En fantastiskt bra investering. Och nuförtiden går lådor och luckor igen sakta och lätt. Till skillnad från tidigare då de gick upp snabbt och utan hjälp. Vi hade fantastisk hjälp av Mats på Albins som ritade köket och skötte beställning av rubbet. Jag rekommenderar honom varmt.

Valpens bekymmer

Jaha, vad gör man när det regnar och valpen vägrar gå ut, han satte ner sin lilla rumpa under grannens häck och matte fick bära upp honom till skogen. Sen var han så vansiningt rädd för vattenpölar, blött gräs och regndroppar att han glömde kissa och gick raka vägen in i vardagsrummet och slog en drill. Stackars valp det är inte lätt att utsättas för nya saker.
Under gårdagen fick han uppleva folkrace, mycket ljud, mycket att tugga på och massor av folk som tyckte att han var det gulligaste på fyra ben. Bilarna var intressanta, huvudet verkade gå så fort fram och tillbaka att vi under en sekund trodde att han skulle gå i spinn. När vi väl fick hem valpen var han så trött att han knappt tog sig till sovplatsen.
Vi har i dag övat ensamhetsträning och han verkar inte bry sig så mycket att det inte finns nån där när han vaknar. Fort i väg och leka, bita på tuggben, förklara krig mot sopborsten och sno skor, men nu handlar det ju inte om så lång tid så vi får sakta men säkert öka ensamhetstiden och se hur det går.

Det största problemet vi har just nu är att han inte kan leka utan att bitas, har prövat alla olika sätt att stoppa det. Hålla om munnen och titta in i hans ögon, säga nej och skjuta bort honom, ignorera honom, bita tillbaka, ja jag vet inte hur jag skall bära mig åt. Allt vi gör verkar bara trigga bitandet mer. Han har tuggleksaker, tuggben mm men de räcker inte till.
Han växer så det knakar och det börjar bli ont om plats i knät, där han älskar att sova. Men enligt uppfödaren så får boxern alltid plats i knät på ett eller annat sätt:)
En liten rolig sak som vi kom på, vi har i dagsläget Canal digital, Viasat och Boxer, ha ha det var väl kul.

Stughelg

Nu har vi varit i stugan hela helgen, fick med oss barnen och en kusin som badat, åkt motorbåt med surfingbräda på släp. I lördags hade vi besök av tre barndomskamrater med familj, fullt med ungar och vuxna som sprang omkring och stojade och hade kul. Vi grillade korv och njöt av det underbara vädret tillsammans.

Neo var som en kalv på grönbete när vi kom ut på fredags kvällen, han var överallt och ingenstans. Tillslut fick vi binda honom i flaggstångslinan så han i alla fall höll sig på gården och inte ute i skogen. Linan har gått av så den är bara fäst i toppen av flaggstången vilket gav våran lilla rymmare massor av lina att röra sig med. Han träffade också min brors hund Abbe, det var inte vidare roligt, Abbe är inte den mest lekfulla hunden i världshistorien och väldigt avundsjuk när Neo fick uppmärksamhet vilket medförde två attacker mot en vettskrämd liten valp. Men minnet är kort och i dag gick det mycket bättre.
Han fick också träffa turbo Tyson, en liten blandraskille som ägs av min mans bror och familj. Äntligen fick Neo någon att jaga och leka med. Problemet var bara att valpen inte orkade lika mycket som Tyson och höll på att tuppa av, så jag fick snabbt fånga upp honom, blöta ner honom och vagga honom till sömns. Nu sover valpen i sin banankartong och drömmer om turbofart, goda grenar, båtdragmingskamp och härliga äventyr.

Min man har kommit igång med staketet på vår altan och om jag får säga det själv har han och min bror gjort ett rackarns bra jobb när de byggde den.
Halva semestern har gott och nu ska vi njuta av resten, min kära träningsvän har kommit hem så i morgon bär det av till gymmet igen. Nya friska tag till en friskare kropp.

Valpbestyr

Idag har vi varit ute och åkt lite i Vimmerbys omnejder, Neo har vant sig vid bilåkande, han lägger sig tillrätta och slocknar direkt. Vi åkte ut mot Djursdala förbi kyrkan där jag och min man gifte oss, vidare upp till Lindtorpskulle där vi drack champagne efter vigseln. Neo verkligen älskar att ströva omkring i gräset, han sätter sig en stund och spanar på allt spännande som händer sen fortsätter han ut i det höga gräset. Det luktar ju spännande och gott:)

När han gick omkring hittade han ett väldigt spännande brunslock som gick att klättra på, han gjorde sen som vanligt och satte sig för att kolla in omgivningen.
 
Strax efter (vilket jag inte fick med på bild) fick valpen fullständigt fnatt, det visade sig att han placerat sin söta lilla rumpa mitt på en myrstack vilket inte uppskattades av dess invånare. Det tog en liten stund att få bort alla ilskna myror och lugna en något chockad valp. Som tur var verkade han inte fastna i den hemska upplevelsen utan fortsatte sedan sin upptäcktsfärd. I hagen gick det 4 ståtliga hästar och när Neo fick syn på dem blev han alldeles still, med undantag för nosen som sniffade febrilt för att kunna identifiera vad det var för enorma monster. Det är väldans kul att följa en liten valps upptäckter:)) 

Gastric by pass operation

Ställde mig på vågen idag och den visar att jag nått 45kg viktminskning, det känns kanon. Nu har jag ca 6 kg kvar till det målet jag satt och sen får vi se vad som händer. Det märks verkligen att jag börjar närma mig normalt BMI för det går långsamt nedåt. Jag ska väl vara glad för det, då visar ju min kropp att den kommer sluta att spontanminska, jag vill ju inte försvinna helt. Det känns fortfarande konstigt med den sortens inställning eftersom jag i alla år aldrig varit nöjd, utan kämpat och misslyckats, kämpat och misslyckats. Nu kan jag istället vänja mig vid tanken på lugn och ro kring min vikt.
Idag har ju inte vädergudarna precis varit goda, regnigt och kallt, men det finns ju alltid något att hitta på, ska åka en snabbis till jobbet och hämta mitt beredskapsschema så att jag och min kusin kan planera in deras besök till stugan. Sen måste jag ta kontakt med veterinären för att beställa tid till Neo, han skall få en vaccination när han blir 12 veckor. Jag vägde honom igår och han väger nu 8,4kg, enligt vikt för boxrar ska han upp till mellan 50-60 kg. Så lillen har lite att växa kvar. Jag bär ju en hel del på honom då han inte får gå i trappor, vilket ledde till att jag höll på att skicka upp katten i taket idag. Han väger ju inte ett smack i jämförelse med Neo och jag tog ju i som jag gör med hunden. Det hade ju varit en tidningsrubrik, "katt uppslängd i tak, tittar förebrående på skamsen matte".
Nu gäller det att komma igång med dagen:)

Allt luktar ju sååå gott.

Semester

Tjoho nu har äntligen min älskade make gått på semester, det ska bli helt underbart att spendera tre veckor med hela familjen. Till er alla där ute som har semester, ha det så skönt och till er som jobbar, ni har ju er kvar kämpa på.
Trevlig sommar och stora kramar.

Gastric by pass operation

Hu vad tiden går, det är snar 5 månader sen jag genomgick min operation. Kilona har verkligen rasat av men nu kan jag ärligt säga att jag tycker att det är helt ok att det går långsammare. Jag har kommit på några saker som är negativa med den här operationen, det är inte många men ändå.

• Jag har gått ner så snabbt att jag nu väldigt lätt får blodtrycksfall. Sitter jag på huk virrar det till ordentligt när jag reser mig. Reser jag mig för snabbt lika så. Jag har ju fått ett bra blodtryck men nu är det ju som sagt närmare till lågt när det susar till.
• Jag har börjat röka igen och det är inte bra, eftersom jag jobbar med en del missbrukare så har jag kommit till insikt med att det är ett beteende jag har. Jag känner nu att jag måste komma till rätta med varför jag har det. Efter sommaren skall jag se om jag kan få kontakt med någon KBT-terapeut så jag kan få hjälp med att identifiera problemet och jobba bort det. Jag förstår verkligen varför det är så många som åker dit i andra missbruk efter den här operationen och jag tycker nog att det är en del som borde ligga på sjukvården att ha koll på efter operationen.
• Illamåendet är en grej som är lite irriterande, nu säger inte jag att det är ett jätteproblem, men när det är varmt ökar det och det blir då svårt att äta.
• Jag har nu fått ett ökat håravfall, för er som inte känner mig (om det är någon sådan som läser det här) så har inte jag det tjockaste håret så nu känns det verkligen att jag tappar. Min frisör var dock ej orolig så jag får lita på henne. Jag vet att det brukar ordna upp sig efter ett halvår så jag förlitar mig på det. 

Så det var den lilla listan, men jag kan säga att om jag skulle skriva allt som varit positivt så skulle det här inlägget bli alldeles för långt:)
Jag kan dock berätta en rolig händelse som inträffade igår. Jag skulle kolla på lite nya kläder (en dyr men rolig biverkan) jag tog två skjortor a stl 44 och en helvit klänning. När jag kom in i provhytten provade jag klänningen den satt perfekt, sen tog jag på mig en skjortorna och upptäckte att den var på tok för stor (har som sagt inte hänt för många gånger i mitt liv). Konstigt tänkte jag och kollad klänningen och upptäckte då att jag fått tag på stl 42, jippi jag har kommit ner till 42. Det kändes helt fantastiskt där har jag inte varit på 15 år. Gud vad glad jag blev, jag kan ju också tillägga att jag är 2hg från 45 kg så livet känns gött.

Nu skall jag återgå till min lilla valp som vankar omkring, han är väldigt mattig just nu, verkar vara orolig att jag ska försvinna så det gäller att visa att matte aldrig försvinner helt, utan kommer tillbaka till sin lilla ängel:)

Foppatofflor är av någon anledning helt oemotståndliga men de går oxå väldigt lätt sönder. Så vi plockar undan dem, men får han mot förmodan tag på en så släpper han inte:)

Valpbestyr

Ja, dagarna går och jag har verkligen fått en lite baby, han  följer mig vart jag går och tittar bedjande på mig hela tiden. Nu har visserligen boxrar ett väldigt bedjande ansikte så det kan bli lite förvirrande. Just nu är han väldigt intresserad av våran katt Charlie, men katten är inte lika intresserad av Neo. Tvärt om är han ganska så irriterad över att Neo existerar, han har tagit plats under vår säng, men jag är glad att han i alla fall är inne. Det lär väl ta ett tag tills de kan tolerera varandra.
I går gick jag med i brukshundsklubben i Vimmerby och anmälde oss till valp kurs. När jag skulle göra det upptäckte jag att jag kanske skulle gjort det tidigare men jag håller tummarna att vi får plats när det är dax.
Min lilla ängel är fantastiskt duktig jag tror faktiskt att han är unik, han sover hela natten, kissar och bajsar ute och sitter när jag säger till honom. Han är kanon duktig på att gå ut och gå så länge han slipper kopplet (allt kan ju inte fungera). Nu ska vi åka ut till stugan en sväng, måste träna bilåkning, äldsta sonen ska med som hjälp och stöd.

Vovve är här!

Nu har vi hämtat hem Neo, vi åkte igår kl 8.00 och var hemma kl 17.00. Det blev en lång dag, som tur var så var Neo fantastiskt duktig på att åka bil, han sov mest. Väl hemma däckade både jag och min man i soffan, men inte så länge, för vår lilla vovve ville ha uppmärksamhet när han utforskade huset. Vi har inte haft några olyckor inne än, går ut med honom så fort han har ätit, sovit, lekt så det har gått bra. Var lite nervös inför natten, men vi fick med oss en filt som de vuxna hundarna legat på under den senaste veckan och den la jag i hans låda. Så natten löpte på bra, väcktes några gånger av att han satt upp. Gav då honom en klapp och det nöjde han sig med och somnade om. Han äter som han ska, skiter som han ska och leker som han ska vilket är lugnade för en första gångs hundägare.
Har varit ute på några promenader han följer mig ganska bra men man måste ha full koll på vart man har honom för helt plötsligt är han mellan fötterna på en. Han verkar vara ganska lugn i sig själv och han studerar allt, plötsligt sätter han sig ner och bara tittar. Jag tror att han börjar känna sig mer hemma nu men det kommer väl ta några dagar tills vi får se hans rätta jag. Nu bär han omkring på ungarnas foppatofflor.

Semester och vovvelängtan

Nu har jag äntligen gått på semester och det känns underbart. Det har varit rätt hektiskt de senaste tre dagarna och värst blev det i dag. När klockan började närma sig tre så var jag helt övertygad om att jag inte skulle hinna hem någonsin. Och trots att jag nu kommit hem så måste jag fixa till två grejer i morgon, men det kommer gå fort, som man säger in ut och skjut :) Det är tur att man har så härliga arbetskamrater som får en att skratta, då mår man bra.
Men trots det så har jag nu 4,5 veckas semester wow, jippi, underbart.

I dag ringde kennel ägaren och ville ha lite uppgifter som skulle stå på ägarbeviset. Hon berättade att vår lille Neo är störst i kullen, lugn och harmonisk men bra med bus i. Det låter bra ! Dottern i huset skulle pröva att gå ut med honom i halsband och koppel, men det gick inte riktigt som planerat utan Neo gick ut och gick med dottern i stället. Jag tror faktiskt att min man ser fram emot det också, trots att han aldrig skulle erkänna det.
Så på söndag bär det av mor Örebro för att hämta hem underverket. Några av mina kollegor har förberätt mig på hår, dregel och bus. Men eftersom han kommer till världens bästa familj kommer han inte håra eller dregla ;) bus är vi helt ok med till en gräns.

Ni ser ju vilken lite ängel.

Nu är det dax att fira semestern med en något sen middag, det blir plankstek ala Ulrika mums.

Väntans tider.

Ja då är det bara 1.5 veckor kvar tills jag går på semester, det ska bli så fantastiskt skönt att jag inte kan beskriva det.
Det är också bara 2 veckor kvar tills våran lilla Neo kommer hem till Vimmerby och vi väntar alla med stor förväntan och spänning. Min man håller på och förbereder genom att bygga en dörr till altanen och jag ska ut och olja in det nya staketet som han får sätta upp. Jag har också lite grejer som måste införskaffas, hundapotek, hundleksaker och koll av vilken försäkring vi ska ha på det lilla livet.

Helgen har varit skön, lite regnig men igår åkte vi ut till stugan och badade tunna, grillade och hade det skönt tillsammans med broder och fru.Ungarna var måttligt roade men det var ändå kul att ha med dem. På förmiddagen fick yngsta sonen igång vår gamla skrutt moped i stugan och lyckligt körde han fram och tillbaka på vägen.

Sen var det dax för fotboll på ceosvallen, killarna dominerade matchen men hade en väldans otur med många bollar precis utanför mål. De vann till sist med 5-1 och mitt underbarn gjorde fantastiska passningar och driblingar + ett fint mål mellan målvaktens ben (jag är inte alls förblindad av att han är min son:).).

Kvällen avslutades med lite grillning och nu ska jag ta mig en liten promenad för att rensa skallen inför en ny vecka.

Livet är gött!

Vilken dag det har varit i dag, först har jag nått ett stort mål i mitt gastric by pass äventyr. Jag har nu gått ner 40 kg, kan inte fatta att det är sant. Det känns så härligt att ha kommit så här långt och relativt smärtfritt till på köpet. 40 kg fatta att jag är stolt!!!!!!
Hade en smärre motgång på jobbet häromdagen, åt lite för mycket frukost vilket resulterade i att jag blev skit dålig på ren svenska. Lyckades ta mig ut till bilen och hem till sängen, där blev jag liggande i 1.5 timmar. Kände mig duktigt spak när jag kom tillbaka till jobbet. Symtomen som uppkom var kraftigt illamående, yrsel, hjärtklappning och en stor svaghet i hela kroppen. Detta har bara hänt en gång tidigare, men det var en rejäl påminnelse om att jag måste ta det lugnt. Som tur var har jag underbara arbetskamrater så det löste sig med frånvaron.

Nu till dagens andra stora händelse, jag och min man åkte till Örebro i dag för att träffa ett gäng små söta valpar. Jag höll på att börja storlipa när vi steg in i köket hos kennelägaren, när sex underbara små valpar kom tultande emot oss. Rackriga var de, de bet i byxor, skor, ja i princip allt de kunde. De är nu 5 veckor och har lite av en full stil när bena for hitåt och ditåt i jakt på äventyr. Mamman var lugn men något irriterad när de små liven försökte bita i hennes öron och svans. Familjen vi träffade var trevliga och råden haglade så nu måste jag sortera in informationen. Jag hade fastnat för en gul hanvalp när jag tiitade på fotona på hemsidan och jag var väldigt nervös att den var tingad. Så när de talade om att han var den sista kvar så höll jag på att börja lipa igen. Vi fick inte bestämma oss direkt utan de ville att vi skulle åka hem och fundera, men i morgon ringer jag och talar om att vi funderat klart. Får bara hoppas att de tyckte om oss också. Blir det en affär hämtar vi underverket midsommar veckan.

Här har vi underverket.

 

Altanbygge

Åh vad härligt det har varit i stugan idag. Min man och jag har jobbat stenhårt för att få upp den sista panelen på innerväggarna av altanen. Jag har även hunnit och lasera dem härligt vita, det kommer bli så fint. Har en väldans massa kvar att måla och har även bestämt mig för att måla om våran utegrupp i vitt. Det kommer bli fantastiskt fint när det blir klart. Hann även med att klippa gräset i stugan, min älskade son tog gräset hemma.

Våran härligt (just nu röriga) stuga

Väl hemma grillade vi och njuter nu av slapphetens tunga ande som svept in över både mig och min man.

Helg i hundra tio

Vilken härlig helg, först träning med kära kollegan och sen ytterligare träning när jag tillsammans med min mor skulle plantera blommor i stugan. Det bör tilläggas att min mor sitter i rullstol och allt tungt arbete som att bära jord, krukor och blommor tillfaller mig. Men plantera det gjorde hon så det stod härliga till. Det gäller bara att se till att förutsättningarna är bra för henne så är det inga problem. Det var underbart ute i stugan, lite blåsigt men solen tittade fram vid några tillfällen och regnet höll sig borta.

Sen var det dax för fest, den obligatoriska öltältsfesten som alltid sammanfaller med Vimmerby marknad. Min man skulle på grabbfest och jag skulle på förfest hos kompis. När det var dax att bege sig, ganska så uppklädd (roligt nu när kläderna sitter något bättre) så kommer yngsta sonen hem. Likblek i ansiktet och talar om att han mår dåligt, illamående och huvudvärk. Satt med honom ett tag tills det lugnat ner sig och åkte sedan en snabbis på förfesten. Jag dricker ju inte än, är fortfarande för feg för att testa, så chaufför Ulrika styrde bilen mot festen. Efter en timme pratade jag åter med sonen och då vara sämre, så chaufför Ulrika styrde bilen hem till sonen och avslutade kvällen framför tv med ömklig pojk.

Söndagen blev riktigt trevlig, yngsta sonen var åter fite for fight och äldsta sonen följde med mig till Linköping för inköp av examenskläder. Kanon bra att åka bil med tonåring, då kommer han ingen stans och möjligheten till samtal ökar drastiskt. Avslutar söndagen med fika hos svärföräldrarna och nu snart time för sängen.
Hoppas veckan blir bra, tre dagars arbete sen fem dagars ledighet. Ser nu framemot lördagen då vi skall åka till Örebro och kolla på valp. De växer så fort och är så söta, jag har ögonen på en lite gul kille och hoppas att han får komma med oss hem till midsommar. Men blir det inte han så blir det nog en av de andra och de är otroligt gulliga de också.

Utbildningsresa

Stockholm i mitt...
Känns lite pinsamt att säga men jag har inte varit i Stockholm mer än tre gånger i vuxen ålder. Har aldrig sett slottet eller gått i gamla stan. Men nu är det avklarat, en snabb rundtur med kära reskompisen efter en god middag på italiensk restaurang.
Lite kul var det allt att äta på restaurang för första gången efter operationen, tänkte inte alls på att be om en mindre portion. Resultatet blev att det inte syntes alls att jag ätit något på tallriken. Pasta med oxfilé, gorgonzola och tryffel, mums. Men kyparen blev helt förskräckt när han skulle duka av -va tyckte du inte om det, -jo det var helt underbart, väldigt mäktigt men jag har lite problem med magen. -ja kocken är från Siciliens bonbyar och lägger alltid upp stora portionen, urskuldade han sig lite. Det blev lite pinsamt, men kocken kom i alla fall inte ut och jagade i väg mig:)

Gamla stan, underbara små gränder

Sen har vi fått massor av inspiration på introduktionsdagarna som anordnades av vårt företag. Men också en hel del irritation på en speciell föreläsare. Jag misstänker att hon har ett horn i sidan till oss från Vimmerby men jag vet inte varför. I vilket fall så fick jag verkligen bita mig i tungan för att inte säga henne ett och annat väl valt ord.

Bröloppsfest

Härligt väder och fina kläder
Var på fest igår, min svåger och svägerska samlade ihop vänner och några släktingar och firade att de gift sig. Själva giftemålet skedde i smyg för några veckor sen, men festen tog de inte ifrån oss i alla fall. Det var god mat, trevliga människor och sen hemkomst. Trots att jag som vanligt inte intog någon alkohol (har inte vågat testa än efter operationen) så gick tiden väldigt snabbt. Kom i säng vid två tiden, sov dock på soffan då min man har en tendens att snarka nått så gruvligt när han har fått i sig alkohol.

Ny stass, fick lite dålig hållning, men får skylla på att klockan var 2 på natten och jag var redo att sussa in

I dag har jag kämpat hårt ute i stugan klippt både vår gräsmatta och broderns. Han kämpar för tillfället med ett altanbygge hos sin dotter, så jag tänkte att är jag ändå igång är det väl bara att köra järnet. Känner nu i hela kroppen att det var slitigt arbete, men det rensar hjärnan så det var skönt.

Nu är potatisgratängen i ugnen och biffen skall stekas på, god middag tillsamman med familjen och sen lugn och ro. I morgon bär det av till Stockholm för utbildning genom jobbet, det ska bli intressant.

Arbetsro

Vad är det?
Käre min tid det tar nog aldrig slut, så känner jag nu, här tror man att det äntligen lugnat sig lite men icke. Men man får väl tuffa till sig lite, inte ta saker så hårt och gå vidare. I morgon blir det brandutbildning på förmiddagen, kanske det blir lite lugnare, men med min tur tar jag väl eld hihihi, så het som jag är.

Sitter och väntar på yngsta sonen som varit i Oskarshamn och spelat fotboll. Tyvärr förlorade de med 3-2 så jag kan tänka mig att han inte är så himla glad när han kommer hem. Kanske besöket på Mc Donalds påverkade humöret till det bättre. Nu vill jag i alla fall att han skall komma hem, tycker om att ha mina snuttar hemma.

Hittade texten till en av de vackraste dikterna som tonsats, så jag avslutar dagen med den.
Kram på er alla älskande par, förälskade människor och singlar som längtar.

I FOLKVISETON

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Bröloppsfest

Klänningen med stort K
På lördag skall vi på bröllopsfest, det är min mans bror som har knutit banden med din kära. De har varit tillsammans i en härrans massa år men nu slog de till. Det blev inget bröllop för oss utan de gifte sig borgerligt och i smyg. Alla fick veta det genom en tidningsannons när de själva åkt utomlands. Men nu tänker de bjuda upp till en fest för nära och kära och det ska bli himskans roligt.
Jag och min man har idag inhandlat nya festkläder dagen till ära. Min man köpte en skit snygg grå kostym men en turkos skjorta (riktigt läckert). Själv hittade jag en klänning även den i turkost, så vi ska matcha varandra "lite töntigt". Men klänningen är jag jätte nöjd med, fattas dock något att ha över och ett par skor. Den jakten ska jag ta upp på torsdag. Det är så himla mycket roligare att köpa kläder när man faktiskt kan välja lite och inte bara ta det som faktiskt går att knäppa :) Men samtidigt är jag ju inte färdig med viktnedgången vilket leder till att den snygga klänningen snart kommer att vara för stor, men jag tror jag överlever det.

Gastric by pass operation

Återkoppling
I dag tog jag tag i mitt liv och ringde upp min op/rumskompis, vi delade rum och opererades samma dag. Hon hade det ungefär som mig, hade gått ner 20 kg och mådde för det mesta bra. Hon mådde lite illa ibland men då kunde hon relatera det till att hon antingen ätit för fort eller för mycket, vilket är som jag har det. Det var kul att prata med någon som gått igenom samma sak som jag. Hon hade också träffat de två käcka och överenergiska männen som op. samma dag, och de hade tappat en hel del i vikt och mådde också bra. 4 av 4 som mår bra det är inget dåligt resultat tycker jag.

Fick idag ett mail från den första kenneln jag fick kontakt med, de har Sankt Bernhards hundar och tanken var att de skulle para sin tik i mars/april. Men tydligen hade de räknat fel och skulle istället para nästa vecka. Lite tråkigt att behöva säga ifrån men valparna skulle bli färdiga alldeles för sent för att vi skulle kunna ta hem en då. Vi vill verkligen ha så mycket tid som möjligt hemma för att lära känna den nya familjemedlemmen och det hade inte gått att lösa. Så med sorg i hjärtat fick jag maila tillbaka och säga ifrån vår kö plats.
Men vi har ju som ni redan vet en annan gulleplutt på gång och håller nu tummarna för att det ska gå vägen. Jag längtar vansinnigt mycket efter att få åka upp och träffa valparna och kennelägarna.

Så kom då äntligen regnet och spolade förhoppningsvis bort det värsta av allt pollen, tack!

Le

Lite svart

Söndag
Då var det söndag igen, vet inte riktigt men jag tycker nog att tiden far iväg lite för fort. Helgerna drar iväg i 110 km, hoppas bara att nästa 5 veckor också drar iväg lika fort, för då är det dax för semester. Jag känner mig lite piggare med inte 100%, trött, lite gnällig och ont i ryggen.
Fick hem sonen idag i från fotbollsläger, han har haft ont i huvudet nästan hela tiden, så jag har dåligt samvete. Han berättade i fredags att han slagit i huvudet men jag trodde inte att det var så farligt, nu misstänker jag att han faktiskt fått en liten hjärnskakning eftersom han haft huvudvärk när han ansträngt sig. Så nu får han ta det lite lugnt, en rejäl bränna hade han lyckats få också. Som tur är har han bra pigment så det kommer nog gå över relativt snabbt.
Nu ska jag försöka kravla mig upp ur självömkans svarta hål och hålla mig kvar i ljuset. Sätta på ett leende inför morgondagens övningar och se det positiva i livet.

Gastric by pass operation

Nytt mål färdigt
Ställde mig på vågen idag och tjoho -35 kilo, helt fantastiskt, kommer nu i mina sommarkläder, orkar mer. Jag är fantastiskt nöjd just nu.
Jag har dock varit slarvig under veckan som gått, inte skött maten på ett bra sätt på jobbet. Jag märker att det är svårt när det är stressigt, trots att jag vet att jag blir dålig. Har haft flera små dumpningar med illamående och trötthet pga det när jag jobbat. Så den här veckan måste jag sätta ner foten för mig själv och ta det lugnt när jag äter. Hemma märker jag det verkligen för det är svårt att komma igen efter en dumpning, så jag har varit otroligt trött på kvällen. Men det är inte lätt att ta sig tid när alla andra jobbar på, ja jag vet faktiskt inte hur jag ska lösa det om stressen fortsätter den här veckan också. Så där har ni en baksida med operationen.

Har i dag varit ute och snickrat på alten i stugan, det återstår pärlspont på innerväggarna, altanräcke, trappa, målning och en soffa nedanför altanen. Den blir helt underbar och det känns skönt att vara på sluttampen. Nu längtar jag verkligen tills jag får piffa, det ska bli färgglatt med kuddar, fina överkast på lilla sängen (ja vi ska ha en säng som vi kan slappa i) dukar, ljus mm. Det som är härligast är att jag och min man jobbar tillsammans, jag mätte och sågade sponten och han spikade, kvalitetstid :)

Min yngsta son åkte på fotbollsläger för uttagning till Smålandslaget, det är flera etapper kvar men den här gången sover de över och har två dagar fulla med fotboll. Han var fullastad med två stora väskor och en boll. Det konstiga är att han ser inte två dagar med fotbollsträning som jobbigt, men att bära två väskor var som världens undergång. Barn är bra konstiga.